Jag har huvudvärk och jag är trött. Utanför fönstret är det mulet. Det är så många människor jag är trött på idag! Ovanligt många, en äckligt stor siffra. En kille på msn som håller på att driva mig till vansinne. Men eftersom han verkar vara en lite ostabil, osäker och känslig kille känns det taskigt att be honom dra eller bara ignorera honom. Jag avskyr när folk tror att man kan vinna något på att enträget tjata om någons utseende. Insidan kommer alltid i första hand. Åtminstone hos mig. Men denna människa är enormt jobbig. Säger att det inte går att beskriva hur vacker jag är med ord och sitter och gör sig löjlig. Försäkrar att han minsann inte är en kille som mixtrar med sanningen för att få tjejer i säng. Sen när började ord tala tyngre än handlingar? Åh, jag blir vansinnig! En del människor är patetiska!
En annan sak som gör mig vansinnig är hur alla jämt ska trycka ner varandra. Istället för att tro på människor så envisas man med att tro att ingen kan. Bara för att man får för sig att den där människan kan inte göra det där och den kan inte det där så sprider man en massa dåliga vibbar! Som kan uppfattas av dem runt omkring som också börjar tro samma sak, som kanske når människan det berör som börjar tro att det är sanningen. Varför kan vi inte bara stötta varandra och få folk att tro på sig själva? Man kanske inte måste göra allting bäst i hela världen och slå alla med häpnad, men man fixar det! Huvudsaken är att man vågar och att man vågar försöka. Skit samma om det inte blir världsbäst! Det är bara det att alla andra omkring ska gå och göra att allt blir mycket värre. De ska alltid vara framme och hälla salt i såren. Varför? Varför är vi så pessimistiska, glädjedödande och missunnar varandra allting?
Idag är jag trött på mänskligheten.
"Undra om du är en ängel, en demon eller kanske en gudinna. Du måste nog vara en demon. De är mycket vackrare för att kunna förföra och luras"
Det löjligaste jag hört på länge!!!!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar