Idag vägrade Skrutten att äta upp all hundmat igen. Så efter att ha borstat tänderna satte jag mig ner på golvet. Idag var det dock lite komplicerat. Hon vägrade att äta ur min hand och jag kunde knappt få henne att nosa i matskålen. Istället krafsade hon mig på armen, först med höger tass och sedan med vänster eller om det var tvärtom. Det är ingenting som kommer att förändra världens framtid direkt. Så det är ganska oväsentligt huruvida höger tass krafsade först eller inte. I alla fall, till slut gick Skrutten och la sig knappt en meter ifrån mig. Eftersom jag vill att hon ska äta, för hon är ju så liten, så började jag att kasta iväg matbitarna till henne. Tack och lov för torrfoder! Då åt hon faktiskt upp. Så vida hon inte behövde röra på sig alltför mycket för att komma åt bitarna. Mot slutet så brydde hon sig inte om dem längre, nyhetsvärdet hade väl dött ut antar jag. Så då fick jag flytta närmare och putta ihop alla bitarna och lägga dem i en söt liten hög precis nedanför käften på henne. I love lazy dogs =)
Jag upptäckte precis att halva min tumnagel på vänster hand har lossat. Det är ju just typiskt! Senast igår tänkte jag på hur lång den börjar bli. Fan också! Och både S och E har dumförklarat mig när jag försökt förlänga livet på lossade naglar med genomskinligt lack, ja färgat lack också. De säger att det inte fungerar och om jag bara tänker efter förstår jag ju det också eftersom nageln redan lossat och inte går att fästa fast igen. Men jag vill liksom inte vara ett sådant neggo. Det gäller ju att försöka se saker och ting ur en positiv synvinkel, åtminstone i 9 fall av 10. Fast det är inte alltid så lätt. Ett exempel på det är när man umgås med jäkligt elaka, ohumoristiska, självupptagna idioter. Jag menar absoult inte att S och E är det. För det är de verkligen inte! De är utan tvekan två av världens underverk, helt klart! Men jag började att tänka på folk som finns i min närvaro förut och började lite att fundera på varför vissa fortfarande finns kvar i den utsträckningen som de gör. Det finns dem som jag egentligen inte riktigt vet varför jag umgås med, antagligen för att de är roliga och att ett gott skratt förlänger livet. Men min typ av kompisar i det långa loppet är trevliga tjejer, som är väldigt glada, har skruvad humor och går mer på insida än utsida. Precis som K och J, I guess! =)
Nu väntar livet. Men på eran resa, vidare genom livet tänker jag ge er några väl varda ord. Det bästa vore nog om ni antecknade dem i en bok, vilket bara trogna Kvarteret Skatan-fans kommer att förstå. Hur som helst, de kloka orden lyder:
CARPE DIEM
Det är latin och det betyder, fånga dagen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar