Ut med gamla In med det nya

Nu är dagen då det är dags att lägga det gamla bakom sig och sikta mot det nya. Göra löften inför det nya året och se ifall de blir uppfyllda. Och vi får väl se vad 2009 har att erbjuda oss. Detta året ska jag sikta på att ha kul och ta vara på chanser och möjligheter som ges och inte förspilla bra tillfällen.

Men om ett år är det ytterligare ett nytt år på intåg. Och då får vi väl se vad som hände på vägen dit.
Ikväll tycker jag att alla ska ha kul, enligt sin egen definition. =)

Designstudio

Igår var alltså Familjen på bio. En rolig liten tripp måste jag erkänna. I bilen in hade jag högläsning för dem. Och efter en massa snack fram och tillbaka hamnade vi till sist på Vi hade i alla fall tur med vädret igen, precis som det var tänkt ifrån början. Och var finns spontaniteten i det då? Men jag är väldigt glad för att vi gick på den, för den var otroligt rolig! Jag skrattade så att jag nästan tappade andan i vissa scener och fann det mesta väldigt kul. Nu är jag grymt sugen på att skaffa mig en husbil och åka omkring i. Ett förslag jag la fram för Familjen. Sambon tyckte att jag och päronen kunde dra iväg i en husbil så åkte hon och S till Schpanien istället. Nej tack! Vidrigt förslag måste jag erkänna, klart att hela familjen ska ha en trevlig husbilssemester :) Uppleva Sverige!
På vägen till bilen gick vi förbi en Designstudio, huvudkontoret till och med. Det roligaste i detta var att det var det tråkigaste rum jag någonsin sett. Väldigt sparsamt möblerat och väldigt grått var det. Oj vad sugen man blev på att anlita dem om man vill få något designat. Så vi hade lite olika teorier om anledningen. Antingen så hade de så mycket jobb att de inte hann med att inreda sitt huvudkontor, eller så hade de så lite jobb att de inte har råd. Eller så kanske de helt enkelt saknar kompetens. Vi vet inte riktigt...

Nyårskvällen har fått säkra planer. Först middag hemma med familjen och sedan umgås med A&A hemma hos A. Troligtvis blir det bara vi tre, men jag tror att vi får kul. Det var så länge sedan jag träffade dem, så det ska bli skitkul!
Men innan detta har jag lite att pyssla med. Jag ska duscha och måla naglarna. Och jag vet inte om jag ska använda mitt magnetnagellack eller om det får bli klassiska röda naglar. Men det lutar nog åt magneten, för då krävs det bara ett lager och det sparar tid. :)
Alla dessa beslut som ska fattas. Suck!


GOTT NYTT ÅR =)

Vi hade i alla fall tur med vädret

Trots omständigheter så blir det nog bio ikväll ändå. Vi ska se Vi hade i alla fall tur med vädret 2. Och den är nog riktigt bra tror jag. Så det blir kul =) Dessutom blir det invigning av mina nya stövlar ikväll också. Och bara det är ju värt ett leende ;)
Bio är mysigt, man kan sitta tyst och se på filmen och sjunka in i en annan värld. Låta sig uppslukas av den enorma bildskärmen. Så vida inga jobbiga människor sitter och förstör hela filmen.

Eftersom vi ska se tvåan idag så kikade vi på ettan häromdagen. Den är kul, grymt rolig. Med träffsäkra skämt och de beskriver bilden av semester väldigt bra. Om än väldigt sarkastiskt och överdrivet. Men hur det egentligen är för många familjer tror jag. Som sagt, säkerligen inte fullt så hemskt, men liksom de klassiska händelserna finns med i filmen. Om en familj som försöker lite för mycket och allt blir inte så bra som de tänkt sig. Det är liksom stressat och krystat. Vilket det nog lätt blir. Vi får hoppas på att tvåan är lika klockren som ettan =)

Nu ska jag spruta på mig en dutt parfym, klippa bort lappen ifrån stövlarna, ta på mig jackan, lägga på ett lager vaseline på läpparna, ta en sista titt i spegeln och sedan packa ner allt som behövs ha med och sedan lydigt sätta mig på en stol och vänta på den övriga familjen, som har en förmåga att vara lite segare än mig ;)

Trevlig kväll =)

Våga se den gå

Minnen är bra. Ibland.
Men ibland kan de ställa till det för en.
Vissa minnen är väldigt komplexa.
Man vill glömma dem, men ändå inte, för om man glömmer dem, ja, då utplånas en del av det som är en själv och en del av det som en gång i tiden gjorde en lycklig.

Jag älskar dig. Det är starka ord. Hur ofta säger man dem och verkligen menar dem? Just i stunden man säger dem liksom. Och hur många gånger låter man bli att säga dem, när man borde säga dem, när man vill säga dem? Det är inga ord att slita ut, det gör innebörden av orden svagare och mindre trovärdig. Man kan tycka om någon galet mycket, men det behöver inte betyda att man älskar den personen. Personen man älskar behöver inte vara en slags superhjälte med övernaturliga krafter och en bländade personlighet. Det kan vara en rätt simpel person, med två olika strumpor och en föråldrad frisyr med trista hobbies. Det spelar liksom ingen roll.
Jag är inte ens säker på att jag förstår hur mäktiga dessa ord är. Jag vet bara att jag inte gillar att höra dem. För jag har hört dem för många gånger av folk som inte förstod innebörden och som enligt mig inte kan ha menat dem. Att älska någon är för mig inget lättvindigt och jag tror inte att det går att sluta att älska en person över bara en natt. Det är nog en betydligt mer långvarig process är jag rädd. Jag lever fortfarande med spillror efter den senaste gången jag sa orden och menade dem med all den förmåga jag hade vid tillfället. Och det var länge sedan, inte länge sedan som när man nyss fötts. Utan länge sedan som ett tag tillbaka. Exakt hur länge sedan är oviktigt och skulle avslöja för mycket.
Man behöver inte ha känt varandra i ettusensjuhundratjugoåtta år för att älska någon. Men som Rihanna sjunger i en fin låt "Love doesn't grow in a day". För att älska någon på riktigt känner man till personens fina sidor, men även de mindre smickrande. Men man står ut med både och. Att älska någon betyder inte att man måste vara med den här personen varje dag. Då är man mer besatt tycker jag. Att älska någon är att släppa taget, ge den frihet och våga se den gå åt ett annat håll och lita på att personen kommer tillbaka. Personen man älskar är som den där fågeln i handen. Fågeln som representerar allt det vackra du vill äga och allt det vackra du vill ha kvar i ditt liv. Det är en fågel gjord av glas och diamanter och om du håller för hårt så spricker den och blir till miljontals skärvor. Håller du för löst flyger fågeln iväg med juvelprydda vingar. Det gäller att hitta ett mellanting och att vårda fågeln ömsint. Och det är ju inte alltid så lätt....

Och jag babblar för mycket och tänker för mycket på framtiden och de dagar som passerat och för länge sedan trädit in i det förflutna. Och huvudet är trött och tungt och värker och ögonen skriker efter några timmars sömn och själen vill drömma och få näring.


"Jag älskar dig"
"Jag älskar dig också"
"Jag menar, verkligen älskar"

Bella

Jag saknar Bella. Jag saknar våra konversationer. Jag saknar hur vi är när vi är med varandra. Oslagbara. Jag saknar hennes kloka ord. Har ni tänkt på föresten att Bella låter mjukt? Att det låter kärleksfullt :)

"Sen vill jag bara skriva några rader till min älskade SANNA. Vill bara säga att du är underbar. Att jag saknar dig såini******mycket och önskar du kunde flytta tillbaka! flytta till MIG, så jag får vara med dig varje dag. Du är en sån där person som jag alltid kommer att komma ihåg, som jag kommer att behålla vad som än händer. För att du är så himla bra. mitt hjärta är ditt,ditt hjärta är mitt & aldrig lämnar jag det åter. massor med pussar! <3 "







Vi har alla våra egna sanningar.

En tunn hinna

Nu är det inte långt kvar tills början på det nya året och slutet på detta år. Och det är nu alla sammanfattar vad som hänt under året, alla roliga upplevelser och so on. Jag är däremot inte så bra på att göra sammanfattningar för jag tänker alldeles för mycket framåt och på nutida händelser för att komma ihåg allt som hände i början av det här året. Och det är väl inte så konstigt egentligen? Massor av saker har hänt och massor av dagar har förflutit. Och ska man sammanfatta ett år ska man nog inte sammanfatta det i alla dagar då man egentligen inte gjorde något. För sådana dagar finns det massor utav på ett år.
I januari var jag väldigt glad eftersom min näst äldsta syster bodde hemma där ett tag. Resten av månaderna i början av året umgicks jag väl med kompisar och pluggade och spenderade tid med mina föräldrar och hundarna. Sportlovet tillbringades hos Morfar och Farmor&Farfar med bland annat båda syrrorna, den ena fyllde år då bland annat. På påsklovet var jag också söderut och vi var i Halland med S&D och F&F och gick på Ge-kås och hade slappa dagar. Det var på slutet av påsklovet som jag gjorde intagningsprovet till gymnasiet, som gick bättre än förväntat.
Vi åkte på klassresa till Göteborg, dagar som jag sent ska glömma! Vi stiftade nya bekantskaper och en av människorna från Göteborg har jag fortfarande lite kontakt med, inte lika mycket som i början, men då&då. Avslutningsmiddagen och vårat showiga nummer med raggningsrepliker hör till de roligaste minnena i år.
Jag slutade nian, insåg att jag tog ytterligare ett kliv mot vuxenvärlden och såg på det hela med skräckblandadförtjusning. PP var häruppe på sommaren och sedan kom hennes familj också. Jag jobbade på Turistbyrån, där jag trivdes som fisken i vattnet. Sedan packade jag ihop mina saker och drog söderut till en lägenhet och blev stadsbo för första gången i mitt liv.
Efter härliga dagar började skolan och jag lärde känna ett helt gäng med fantastiska människor, lärare och elever. Och att vara i skolan är jättekul och vi gör roliga saker och vi har lärt oss otroligt mycket under den här hösten. Jag har haft roliga utekvällar med L&E. Och matfestivalen var inte helt fel. Jag har lärt mig en del om mig själv, men haft perioder då jag varit väldigt förvirrad i mina känslor. Jag och T var ihop ett tag, men bestämde sedan att kompisskap passar oss två bäst för stunden. Jag har umgåtts med mina härliga släktingar och njutit av deras sällskap. Jag fyllde 16 år och spenderade kvällen innan min födelsedag med släkten. På höstlovet var jag i Göteborg hos AB och sedan var jag hästvakt hos B&B med sambon.
Och en av de största vinsterna detta år, tror jag, är att nu på årets sista dagar har jag nog äntligen lyckats bryta kontakten helt med en människa som betytt en del under alldeles för många år. Och det vore toppen för min del.
Jag har nog mognat lite till och lärt mig att ta bättre hand om mig själv. Och jag har utvecklats inom dansen.

Ja, detta är väl en del av vad som finns att säga om 2008. En liten liten tårtbit av hela tårtan så att säga. Det går ju alltid att fylla på med detaljer och krydda till det hela. Men jag kommer bara att missa mer än hälften av alla detaljer och då blir jag bara frustrerad och så tar det massor av tid. Och tid är ju pengar, inte sant? ;) Nej, men jag låter det hellre vara såhär. Ganska opersonligt egentligen, mer en tunn hinna omkring allt det verkliga. Och inuti den här hinnan finns allt som betyder ännu mer.
Något mer jag aldrig kommer att glömma är alla härliga dagar med AB, särskilt de spontana dagarna i slutet av sommaren. Och jag får inte heller glömma tjejhelgen i Halland, som klår det mesta i år. Eller PP, som alltid finns här för mig. VBs besök i Oktober piggade upp mig. Och all kontakt med gamla vänner, både därnere och häruppe.

Tack alla de som spelat stor roll i 2008, nu kör vi på för fullt under 2009 också =) För livet har ju bara börjat och det finns massor av saker som vi ska göra ihop =)

Positiv upplevelse

Nu har jag bara ett kapitel kvar i Nostalgia. Eller en del kanske man ska säga. Det är en annorlunda bok, en annorlunda läsupplevelse, men det är en positiv upplevelse. Språket i boken är helt fantastiskt, så levande och utsvävat. Det är Mircea Cartarescu som har skrivit den, en rumänsk författare och han har skrivit två böcker till. Jag känner att jag måste läsa dem! Det får nog bli ett av det kommande årets nyårslöften. Föresten finns det massor av böcker som jag vill läsa och som jag borde läsa! Böcker är rätt fantastiskt, oavsett hur många man läser så har man ändå missat över hälften, nästintill alla.
Mirceas böcker får i alla fall vänta ett slag, för först ska jag läsa en bok om Svensk modern historia och sedan ska jag läsa en bok som heter Elementarpartiklarna. Dessutom har ju då skolan börjat och tiden räcker då inte till lika bra som på ett lov.
Men jag ska nog sammanställa en lista med alla böcker jag vill läsa. Så kan jag pricka av den efterhand. Good plan!

På tal om lista så måste jag börja fila på mina nyårslöften nu. Om nu PP tillåter mig att ha några, för jag har fortfarande inte uppfyllt alla från nyår för två år sedan. Då hade vi ganska många, vi skulle börja snusa eftersom PPs mamma skulle sluta och så skulle jag skaffa en pappas pojke och lite sånt där. Fast ett av de där löftena uppfyllde jag, jag nämner det dock inte här.


I've got more to lose, more to lose than you
'cause I'm the only one in love between us too
(Alice Cooper, Killed by love)

Bara bra saker köper jag

Jag följde med på mellandagsrean igår. Det var inte tänkt så eftersom jag var sjuk och eländig. Men så satte sig mamma på sängkanten och sedan blev jag sugen på att följa med. Så jag slängde mig i duschen och något senare än planerat åkte vi iväg på mellandagsrea. Jag köpte inte så värst mycket och det var bara en sak som var på rea. Vilket gör själva rean till ett fiasko för min del. Men det jag köpte var väldigt bra saker och nyttiga grejer.
Gul sportbehå H&M
Genomskinligt nagellack H&M
Spel OnOff
Svarta stövlar Skopunkten
Så det är saker som kommer att slitas med hälsan.

Idag är jag fortfarande krasslig, för sjuk är man bara när man är gammal. (Säger Es travlärare). Sjuk eller krasslig, jag har en het önskan om att få bli frisk. Jag vill liksom kunna träna lite och inte tappa allt under lovet. Och öva vidare på Freeze, nu när jag har lärt mig det vill jag gärna utveckla rörelsen en del. Bli bättre och stå längre och göra det säkrare. Men det får väl bli när jag har tillfrisknat.

Nu är det dags att kanske göra en omplanering av nyår.

Sjukling

Nu har jag blivit sjuk. Och ganska rejält sjuk. Men jag kan knappast förneka att det är bättre att vara sjuk på lovet än under skoltiden och nu kan ju faktiskt hela familjen rå om mig. Annars hade sambon fått ta hand om mig och hon har ju aldrig tid. Jag misstänker att det är de två skoterturerna som har gett mig det här tillståndet.
Fast det är mysigt att sitta och skutta omkring på skotern. Jag åker som en vante bakom E när hon flyger fram på skoterspåret. Igårkväll var vi ute och åkte skoter med grannen. Först åkte vi lite tefat, (jag fick ta stjärtlappen) och när vi inte orkade gå uppför backen längre gav vi oss ut på en skotertur istället. Det var mysigt! Särskilt när vi stannade till mitt ute i skogen och tittade på stjärnorna och pratade lite. Och så när vi åkte nedför berget och såg alla ljus från bebyggelsen tindra så fint i mörkret.

Och jag är så jäkla glad över en sak som händer i Februari, blir det nog. =)
Dessutom ska jag och mamma gå på Bounce framöver. Det blir en upplevelse det!

Nu ska jag vila mig =)

GOD JUL!

Hemma men ändå borta

Imorgon åker jag hem. Men ändå bort. Det är så konstigt allt det där. Och var man har sitt hem och allt sånt där. Hem är väl där man sover? Eller? Och då kanske hem kan vara lite här&där. Jag har en massa olika hem. Jag har ganska lätt för att känna mig hemma.
Men det är en rätt kul tanke, imorgon åker jag hem och den 4 januari åker jag också hem. Fast åt två olika håll.


Och nu har jag jullov och efter en fin kyrkavslutning åt jag på Victoria med några av tjejerna i klassen =) För er som inte vet så kan jag upplysa att Victoria inte är en tjej i detta fallet utan en pizzeria i närheten av Domkyrkan här i staden. Så det var hygieniskt och jättemysigt :)
Let's make a tradition!

Håriga ben

Ikväll var jag på en volleybollturnering på en bondeskola. Det var en intressant upplevelse, en väldigt intressant upplevelse. Men skratta, det fick vi allt göra! För det roligaste var att det var en maskeradvolleybollturnering. Så det fanns en hel del original.
Jag har kommit på varför killar sällan går omkring i strumpbyxor. För att det ser så äckligt ut när deras håriga ben pressas emot strumpbyxetyget. Jag hoppas att jag klarar mig ifrån mardrömmar inatt i alla fall.

Sedan har en till tanke slagit mig. Men detta var igår när jag skulle sova. Det sägs ju att när man ligger på dödsbädden, det är då som man verkligen inser att Han, Han är Den Rätte. Men tänk om man ligger på dödsbädden och inser att han inte alls är den rätte. Tvärtom, att han snarare är väldigt fel. Då kommer man att dö med vetskapen om att man spenderade en massa år i onödan men någon som inte ens var rätt och man kommer aldrig att få leva med den rätte, man vet förmodligen inte ens vem det är. Det måste vara en hemsk upptäckt.
Låt oss alla slippa detta =)


+++++++++++++++++++++++

Ensamma promenader

Jag tänkte gå hem ifrån ett julspel jag var på idag. Och nog för att julspelet i sig förtjänar ett blogginlägg, men tiden är knapp och det är en grej som gör mig upprörd. När jag berättade för moster att jag tänkte gå hem ifrån julspelet sa hon det att det tyckte inte hon. För i lördags var det en tjej som blev överfallen i stan. Visserligen gick allt bra och det hände ingenting allvarligt. Naturligtvis hoppade jag in i bilen och övergav fort alla sådana tankar. Det känns faktiskt riktigt otäckt. Jag ser på den här staden som gullig och lugn, men under ytan är det inte alls så. Under ytan finns så oändligt mycket mer än det som vi ser. Och jag förstår inte hur folk tänker! Eller vad de tänker med. Man ska kunna gå ensam utan att behöva utstå påhopp och försök till våldtäkter. Det spelar ingen roll vilken veckodag det är eller vad klockan är. Man ska alltid kunna vista sig utomhus och känna sig säker. Det ska inte behöva förekomma någon pepparspray, något larm eller att man har nycklarna i handen ifall. För man ska kunna få gå tryggt. Och det är inte heller sträckan som avgör ifall man råkar ut för något. Man kanske bara ska gå i fem minuter, det kan ändå hända något. Och det är inte okej!
Man ska inte ens behöva fundera över om det är säkert att gå ut, inte behöva lägga upp strategiska planer för vad man ska göra ifall någon dyker upp.
Jag vill kunna tro på mänskligheten, men det finns så många därute som hela tiden ska förstöra den tron och rubba på den. Vill inte alla ha ett tryggt samhälle? Eller ska alla i hela Sverige behöva bli riktiga bodybuilders för att det ska vara tryggt att gå ute?

Jag tänker i alla fall avstå ifrån ensamma promenader ett långt tag framöver. Men så ska det egentligen inte behöva vara.

Styrelseskick

Ett prov i demokrati stundar. Styrelseskick är svåra saker. Fast det är väl egentligen det mesta. Och det är lite hemskt att veta att det inte finns något som är fulländat. Att vi liksom står ut med saker som är bra, men inte i närheten av perfektion. Och ändå är demokrati det styrelseskick som jag anser är bäst. Bäst utav dem som finns att erbjuda alltså. Jag skulle inte vilja att Sverige blev någon diktatur under till exempel Reinfeldt. Ja, inte under något vänsterblockparti heller för den delen. Och jag är inte så mycket för kommunism heller. Fast det beror väl på att det känns som att kommunistiska länder brukar spåra för mycket i väntan på att allt ska bli bättre. Och det är klart att allting inte kan vara perfekt på en gång. Det inser ju jag också med mina unga ögon. Men det finns ju olika vägar för att nå något som är mer perfekt. Och då tror inte jag att terror som under Stalins Sovjet till exempel är en bra metod.
Å andra sidan lär vi nog aldrig få uppleva det perfekta samhället och den perfekta världen. Fast det är ju bra på sätt och vis. För perfekthet blir ju alltid tråkigt i längden, det kan väl ingen förneka, eller? Men ett samhälle som är bättre än dagens vore ju inte helt fel =)

Nej, dags för avrundning. Men det var roligare att skriva lite snabbt om detta än att faktiskt plugga på. Någon som har tips på aktuella händelser om demokrati får gärna lämna en kommentar =)

Do my dish

Sista skolveckan har börjat. Det är tre dagar kvar i skolan och den sista dagen räknas knappt. En ynka mattelektion och sedan avslutning i kyrkan. Det är väldigt slappt måste jag säga. Och så blir det kvällsmat med några nära släktingar på kvällen. Extremt övermysigt! Nästan på gränsen till puttinuttigt.

Och nu ska jag ge er svar på alla era frågor. Jag fördriver denna eftermiddag/kväll med att plugga och tvätta. Man vill ju tvätta undan så mycket som möjligt nu innan vi sticker på fredag. Dessutom är det ju bra om man har lite rena kläder att packa ner i väskan. Fast i och för sig vore det jävligt skönt om morsan tvättade en omgång åt en. Inte sant? Haha, nej usch. Jag tvättar hellre mina egna kläder. Nu när väl har bott utanför hemmet en tid, så vette sjutton om det vore så kul att flytta tillbaka på heltid. Inte det att jag inte saknar mina föräldrar, för det gör jag. Det vore jättemysigt om vi kunde vrida tillbaka klockan till den där tiden då hela familjen bodde ihop, vilket i år är två år sedan. Men samtidigt måste man ju gå vidare i livet. Som småbarnen måste lära sig att inte dra mamma i kjolen hela tiden, måste vi äldre barn lära oss att vi inte kan drälla omkring hemma hela tiden. Det är klart att jag ibland saknar att hela tiden få maten serverad (nästan hela tiden) och att ha någon som alltid finns där till 110%. Men föräldrarna slutar ju inte att finnas där bara för att man flyttar, däremot skämmer de inte bort en på samma sätt. Jag har ju lite av en extramamma i syrran också. Men jag tror nog att mina föräldrar har saknat mig enormt mycket, även om de är lite för stolta för att erkänna det ordentligt. =)

Fast istället för att vimla bort mig i en massa dravel om min underbara famlj och att bo utan dem så ska jag nu ägna min tid åt att göra i ordning nästa tvätthög. För om cirkus tio minuter ska den in i tvättmaskinen och då gäller det att ha den klar. Vi snackar effektiv tvättning ikväll och inte sådär soft som vi brukar tvätta. Nej, sträng och hård! =)

Ett planlöst irrande

Söndagar har en förmåga att bara flyta iväg. Och efteråt känns det som att man inte har gjort så mycket som man borde ha gjort. Att tiden inte räckte till. Det fanns för mycket att hinna med och tiden rann för fort. Därmed inte sagt att dagen varit till ingen nytta.

Vid sex har jag ett möte vid parkeringen. En kvällspromenad står på schemat. Ett planlöst irrande omkring i en stad som ligger i vad som sägs vara mitten av Sverige, men i själva verket ligger längre ner. En stad som ligger i mörker men som lyses upp av gatlyktor med milda sken. Och vi ska vandra och prata om det som faller oss in. Litet och stort.

Nu ska jag torka bort min mascara och byta tights. Ville bara ge ett livstecken såhär efter skymningens timma.

Av alla människor

Det är sen lördagskväll. Jag sitter uppkrupen i soffan och lyssnar på lugn musik i hörlurar. Jag har endast en spotlight tänd, mina fötter är kalla och jag funderar på att gå och lägga mig. Jag är trött och seg och har en antydan till värk i huvudet. Sedan i torsdags kväll har det hänt massor. För stunden orkar jag inte berätta. Och jag är inte säker på att det kommer att bli berättat heller. En del grejer är fantastiska, men blir så simpla när de förklaras. Allt behöver inte förklaras och redovisas. Jag kan säga att jag har haft fantastiska dagar och att nu är jag trött och har lite ont i magen också. Att fastän jag inte har lust att äta, så längtar jag efter en god gräddsås och rotfrukter i ugn som jag kan doppa i såsen. De senaste dagarna har jag varit sjukligt sugen på sås. Vad är det med mig? Jag gillar ju inte sås. Ska hela min världsbild raseras och repareras?
Jag har fått nya favoritchips. Med pepparsmak. Läskigt goda och inte lika mesiga som vanliga saltade chips. Även om det också är farligt gott.

Och av alla människor jag hade kunnat möta där på stationen såg jag dig. Och jag såg i dina vackra ögon att du kände igen mig. Att jag inte var främmande för dig. Jag var sliten efter de senaste dagarna och hade håret uppsatt i en slarvig tofs och dolde halsen med en stickad sjal i vitt. Jag var märkt med mitt namn och hade min vinterjacka och bar på en fullproppad ryggsäck, i vänstra handen en vit handväska och i den högra en påse ifrån pressbyrån. Och du tittade på mig, men var med henne. Det var kaos i huvudet. Jag tittade bort och gick en omväg runtomkring. Du var för vacker för att bli beskådad. Minnen flimrade förbi utan kronologi. Och alla ord som blivit sagda oss emellan snurrade omkring i atmosfären. Och av alla människor jag har mött i livet är det du som förblir ihågkommen.

Sopsortering

Jag och min kära sambo (som föresten inte tycker om att kallas sambo) gick och slängde en massa skräp. Vilket verkligen behövdes! Vi har skjutit upp på det där i evigheter. Ni kanske inte tror mig, men grejen är att det finns roligare saker att göra än att gå och sortera skräp. Det är faktiskt lite svårt ibland. En del grejer är liksom inte enbart gjort av papper eller bara plast, många gånger är det kombinationer. Dessutom finns det material där man tvekar och inte riktigt vet var man ska göra av grejen i fråga. Det borde bli lättare att sopsortera, då kanske fler människor skulle göra det. Fast det är så dumt det också, att vi bara gör alla lätta saker, åtminstone när det kommer till hushållet. Men i jobbet ska vi ha utmaningar. Varför kan vi inte stimuleras lika positivt när vi sopsorterar som när vi gör en stor insats på jobbet? För när vi sopsorterar gör vi en stor insats för världen. Och det borde ju egentligen vara viktigare. Eller?

Äsch, jag har för ont i huvudet för att sitta här och leka smart. Jag ska nog gå och borsta tänderna och sedan gå och lägga mig och läsa de sista 20 sidorna av de 74 vi ska ha läst tills imorgon. Min tunga gör fortfarande ont efter koppen med varm choklad imorse. Det gillar inte jag.

"jo, men som jag sa, jag är bra på att hjälpa andra. men när det gäller att hjälpa mig själv är jag hopplös"

Så svårt att hitta orden

Det är så svårt att hitta orden, som säger allt jag vill.

Idag är en sån där seg dag, tankar cirkulerar i huvudet. Och all energi har lämnat mig. Jag höll mig fungerande hela skoldagen, genomförde historiaprovet och tittade på när treorna dansade och några ur MOP spelade. Sedan hade vi kultur - och idéhistoria och det funkade också. Men när jag kom hem och skulle läsa de där sidorna tills imorgon så blev jag skittrött och jag fick idel byta sittställning och vrida huvudet och boken för att inte slumra till och ständigt spärra upp ögonen för att få några sekunders fokus på texten och försöka få in texten och dess handling. Jag har absolut inga problem med att läsa en text och tänka på annat samtidigt och en del fastnar ju. Men eftersom i ska ha diskussion om detta imorgon så är det ju bra om det fastnar lite extra mycket.

Men nu är maten klar och jag vill äta! Det blir ägg, stekt potatis och korv. Jag gillar korv =) För dagen är det grillkorv! Och till efterrätt, köttfärsröra från igår! :) Haha, som sagt, smaklig måltid!

Jag vill va din verklighet

du får inte ha mig som din dröm
när jag vill va din verklighet

De där raderna ur Sonja Aldéns låt Du får inte, säger inte de det mesta? Jag har svårt att placera orden idag, svårt att hitta den rätta formuleringen. Den som känns som pricken över i:et. Men fattar ni vad jag menar? Att den liksom förklarar allt.
Visst, att vara någons dröm är väl helt fantastiskt! Men det funkar ju inte i längden. Vem vill leva med sin dröm? Hur fantastiskt det än är så är ju själva tanken med en dröm att det är just, en dröm. Det känns som att det skulle bli för bra, för perfekt. Och det är ju toppen. Men samtidigt, man vet ju hur hemsk man kan bli när allt är perfekt? Eller ja, jag blir det i alla fall. Och jag är nog inte ensam om det. Alla gånger man försöker provocera fram ett bråk bara för att det är för perfekt. När man vill gräla ,vill bli osams.

Jag har haft den låten på hjärnan större delen av dagen. Men nu har jag ett viktigt samtal att ringa. Varför alltid kring jul? Är det julstressen som skapar allt kaos? Julen, en högtid som bygger på gemenskap och glädje...

Tisdag på en måndag

Den här dagen känns som en tisdag. Det var väldigt jobbigt när jag och min sambo upptäckte att det var måndag. För jag ville se Morgonsoffan, men nu måste jag vänta ända tills imorgon. Och det är inte ett dugg roligt. Dessutom hade jag tänkt fixa till naglarna medan jag tittade på Morgonsoffan. För naglarna har redan blivit kantstötta, så att säga.
Det positiva med att det bara är måndag är att jag har hela morgondagen på mig att öva till onsdagens historiaprov.

Det gäller att se både fördelar och nackdelar. Man kan inte koncentrera sig på enbart det negativa =)

Lika barn leka bäst

Idag är jag trött och sitter och funderar och jag stör mig mycket på en grej. Det ska tilläggas att det är inte bara idag som jag stör mig på detta. Nej, jag stör mig på män som närmar sig trettioårsåldern. Inte alla män givetvis. Utan bara de som är desperata. (Självklart äldre män också med liknande beteende). När de addar unga tjejer (omkring min ålder) på msn och skriver grejer. Även när det bara är rätt oskyldiga grejer som "vad gör du, hur mår du," osv. Dessa grejer går an och sedan frågar de hur gammal man är och när man svarar och frågar tillbaka och får till svar "29". Då börjar frågorna att cirkulera i mitt huvud. "Varför har den här personen addat mig? Är det något fel på honom? Är han helt normal? Står allt verkligen rätt till? Har han inga vänner? Är han helskum eftersom han inte verkar kunna träffa tjejer som är i hans ålder? Han kanske är socialt inkompetent?"
Ja, frågorna bara skuttar omkring i huvudet på mig. Men visst undrar man vad fan det är som är fel? Och när de sedan frågar om de inte kan få en bild på en höjs äckelfaktorn några snäpp. Det är väl klart som fan att jag inte skickar någon bild till en 29-åring som förmodligen befinner sig i någon slags trettioårskris! Vad har en okänd främling för nytta av ett kort på mig? Det kan ju inte fylla någon som helst funktion i dennes vardagliga liv. Jag kommer alltid med dåliga undanflykter som "äh, jag har inga på datan" "jag har inga bra".
Jag brukar alltid fråga, var har ni fått tag i min msn då. Det är ju sådant där man vill veta, av ren nyfikenhet förstås. Häromdan frågade jag var en människa hade fått tag i min msn och till svar får jag en communitysida som jag aldrig har använt, jag har aldrig ens tittat på layouten. Detta gör mig förstås nyfiken, men samtidigt lite frustrerad. Människan vid det andra tangenbordet måste ju uppenbarligen ljuga. Och vad får den ut av att ljuga?

Nej, detta känns alltför desperat! Och bespara mig detta, tack =) Ibland är det faktiskt som det gamla smarta talesättet "Lika barn leka bäst".

Klappat och klart

Nu är jag nästan klar med alla julklappar. Jag måste bara köpa en liten till grej till S bara, sedan är allt klappat och klart. Och så ska allt slås in också. Men den biffen grejar jag. I år har jag verkligen bara köpt till familjen, det är dem jag värdesätter i år, extremt mycket! Hela familjen ska köpa lite grejer till andra släktingar. Men det blir nog jag och sambon som får fixa det misstänker jag. I alla fall, det känns skönt att vara på snudden till klar. Jag sprang omkring på stan idag som en yr vante och letade efter bra klappar. Jag hoppas att det blev bra till slut.

Nu har min äldsta syrra åkt hem till sig =/ Det känns trist, men vi ses ju strax igen och då får vi många härliga dagar tillsammans. För nu är det ungefär 12 dagar kvar tills jag sätter mig på tåget. Och då är det 12 dagar kvar tills jag ser henne igen. Så vi klarar oss nog =)

Jag målade naglarna förut, dock har jag inte fått magneten att fungera än, men det ska nog ordna sig. Färgen är jätteläcker i alla fall, speciellt med belysning på. Det kan hända att en bild kommer. Men nu ska jag iväg på dansavslutning! Det blir mysigt :)

Tjejmyskväll

Igår åkte vi in till lägenheten på kvällen. Först tog det evigheter innan mina "kära" systrar hade gjort sig klara. Sedan gick vi och mötte F vid Willys och drog till Ica och köpte lite käk. Det blev korv och pommes frites. Skit gott blev det som tillagat! Förmodligen eftersom det var jag som gjorde maten ;) Tillbaka i lägenheten färgade sambon håret på S och sedan käka vi och prata en massa. Naturligtvis kollade vi på Britney: for the record. Riktigt bra! Hennes senaste album verkar vara en hit! =)
Vi prata lite litteratur också, en massa annat, åkte en snabb tur i Skara när F skulle flytta bilen och åt godis och chips. De andra konstiga barnen dippade.
Det var en sån där härlig tjejkväll när inget ämne är tabu och man kan prata om vad helst som faller en in. Riktigt mysigt! Och finns det något bättre än att umgås med sina systrar och en till skön tjej? Det blev riktigt sent, men jag känner mig inte speciellt trött ändå =)

Idag ska S åka hem =/ Jag ska följa henne till tåget och sedan ska jag gå på stan en snabbis och bland annat ska jag försöka hitta en julklapp till min sambo och så ska jag få bort larmen från mina trosor. Jag köpte två par trosor i fredags och igår upptäckte jag att larmen sitter kvar i dem och det är ju inte så lyckat. Så detta ska vi få ordning på. Och så tänkte jag göra ett besök på biblioteket. Jag vet precis var jag ska leta efter böcker. För nu har jag ingen bok att läsa, så äntligen får jag låna lite, med gott samvete =)

Det är hon

När jag gick hem ifrån skolan lyssnade jag på Det är hon med Brolle. Och den ger en mysig känsla i kroppen, en glad och lycklig känsla och en massa fina bilder i huvudet som cirkulerar framför ögonen. Och jag går där på rosa moln och tänker att sådär, precis så ska kärleken vara och kännas. Fast det är ju sällan som det borde vara, eller hur? Och jag antar att detta bara är ytterligare en sak som inte är som den borde.


Som om hjärtat slutat slå
Våra blickar möttes
Som om det bara var vi två

Jag kom från en by du var från stan
Våra vägar möttes
Som om det bara var vi två

När hon tog min hand jag visste redan då

De e hon jag vill leva med
De e hon jag vill åldras med
De e hon jag vill dela alla dar

Du var sexton år
En själ utan ett sår
Du fick mig glömma alla svåra år

När hon tog min hand jag visste redan då

De e hon jag vill leva med
De e hon jag vill åldras med
De e hon jag vill dela alla dar
De e hon som leder mig
De e hon som tar mig hem
De e hon de e hon som jag älskar

Jag kan inte leva ett liv utan dig
vart du än går finns du inom mig
Mitt hjärta det brinner det slår så hårt
Men ta min hand vi ska aldrig skilljas åt
Aldrig skiljas åt

De e hon jag vill leva med
De e hon jag vill åldras med
De e hon jag vill dela alla dar
De e hon som leder mig
De e hon som tar mig hem
De e hon de e hon som jag älskar

Kompisskaffande

Jag har passerat den magiska gränsen! Jag har nu över 100 vänner på facebook, det är banne mig inte illa, eller vad säger ni? Är det bara jag som tycker att det där lite beroende föresten? Att så fort man har fått en ny kompis, då vill man skaffa en till och sedan ytterligare en. Man vill liksom "känna" allt och alla. Det är nog tur att jag åker ut på landet en sväng efter skolan tills imorgon och får komma ifrån allt kompisskaffande. =)

För imorgon ska jag baka pepprisar hos f&f med alla systrar och kusinerna på min faders sida. Det blir kul, ett pepparkakshus ska vi ge oss på också. Hur nu det ska gå? Men det visar sig, mina systrar är ju betydligt händigare än jag själv. Så det där löser sig. Bara jag håller mig undan och inte ska vara där och peta på allting med mina fumliga fingrar. Om jag håller mig i bakgrunden kan det nog bli ett sött litet pepparkakshus dekorerat med non-stop. Och allt känns ju så himla mycket roligare nu när jag har fått tag på min deg och den ligger i kylskåpet och väntar på att bli utbakad. Åh, imorgon kommer julstämningen! Det känner jag på mig =)
Men nu ska jag kika på julkalendern och borsta mina sneda gaddar och sedan rusar jag iväg, ja fullkomligt störtar iväg, till skolan och leker och busar och dansar med min klass =)

Egna ben

Det blir så kallt i lungorna när man går ut och det är kallt ett bra tag efter. Det gillar inte jag så värst mycket. Fast det är ändå mysigt att gå ute på stan nu när det är mörkt och kallt för alla fönster lyser så fint och staden är juldekorerad. Det är det bästa med den här årstiden och när snön och fruset slask och grus knastrar under fötterna när man går.
Jag ska göra min egna mat ikväll =)


Idag på dansen gjorde vi koreografier. De andra hade börjat förra veckan, så jag hoppade in med L&L&E. Vi kom rätt långt och det var roligt, lite finslipning skulle kunna behövas, men det löser sig! =)


"Han är väl gammal nog att ha egna ben"
Sagt av mig till min kära granne för ett tag sedan. Ibland behöver man påminnas! :)

Time flies

Den här kvällen har bara flugit förbi. Jag har pluggat och sedan sov jag en dryg halvtimma och sedan laga vi mat och jag diska. Men jag förstår inte var all tid har tagit vägen. Det känns som att den bara har försvunnit och att jag inte har hunnit med allt jag ville hinna med.
Och den här hösten, var tog den vägen? Tiden bara sipprar iväg. Det känns som att snart är gymnasietiden över och vad ska jag ta vägen då? Vad ska jag göra då? Det känns som att jag ska flytta någonstans då? Men var?
Jag har ju lite tid på mig som tur är =) Men som sagt, tiden rinner iväg fortare än vad man tror. Det gäller att ta vara på tiden som är, men många gånger känns det som att man inte uppskattar allting till fullo.

Nu orkar jag inte skriva mer om tid, istället har jag lekt i PictureProject! =)
Men eftersom allt bara segar så orkar jag inte lägga ut bilderna.

Dags att sova, igen ;)

Pepparkakor och styrka

Om jag vill så kan jag plugga historia tills jag kräks. Det vill jag dock inte. Jag har en kort paus, men måste väl snart återgå till att plugga historia. Vi har genomgång imorgon.
Men nu tänker vi på något roligare =)
Som helgen, då blir det pepparkaksbak med farmor, syrrorna och två kusiner. Det blir grejer det! Vi ska göra ett pepparkakshus också. Det är mysigt och garnera med glassyr och nonstops och man måste ju alltid provsmaka en nonstop eller två. På tal om nonstop så blev jag väldigt sugen på det faktiskt. Men idag blir det inget godisätande, tänkte försöka få min syster (som för tillfället är väldigt sur/arg på mig) att styrketräna med mig. Vi får väl se om jag får igenom det i hennes tillstånd. Det känns föga troligt. Önska mig lycka till =)
Annars får jag väl ta tag i det hela själv, men det är inte lika roligt om inte någon pushar en och tränar med en. Fast så är det väl med det mesta, det är roligare att vara två. I guess.
En av våra danslärare har uppmanat oss att styrketräna och stretcha så mycket som vi bara kan för att underlätta för oss själva i dansen.

Men här får jag inte något uträttat =) Bäst att jag tar tag i mitt liv och fokuserar!

Skruvad

Nu har jag sett två avsnitt av julkalendern, vilket är väldigt rimligt då det bara gått två avsnitt. Det som chockerade mest var att den inte alls var tecknad, vilket jag hade fått för mig att den var. Den är lite skruvad, men den verkar bra ändå. Det är svårt att bedöma efter bara två program. Men jag tror på den =)

Vi hade utvärderingssamtal idag på dansen och det var jättekul. Jag ska jobba hårdare på tekniken och med utåtvridningen, men det är jag ju medveten om, så det var inga stora nyheter. De sa mycket bra saker som gjorde mig glad =) Och det är ju alltid trevligt att vara glad! =)

Jag vet inte riktigt hur jag ska känna och tycka heller om vissa saker som händer i livet. En del måste man bara acceptera och inte hålla fast vid för hårt och en del måste man ju faktiskt kämpa för. Just nu vill jag verkligen ha jullov, åka till föräldrarna, mysa med familjen och hundarna och bara ta det lugnt och reda ut ett och annat inom mig. Det är precis vad jag behöver. Lite norrlandsluft skadar aldrig.
Om 16 dagar är skolan slut och om 17 åker jag uppåt. Det är ganska snart faktiskt tycker jag. Men innan dess är det lite som ska hinnas med. =)

Julkalendern

Idag börjar julkalendern! =)
Vi får ge det första programmet en chans och se hur det verkar. Nu har jag lite bråttom eftersom jag hade glömt bort det =)

Ha en bra första december! =)