du får inte ha mig som din dröm
när jag vill va din verklighet
De där raderna ur Sonja Aldéns låt Du får inte, säger inte de det mesta? Jag har svårt att placera orden idag, svårt att hitta den rätta formuleringen. Den som känns som pricken över i:et. Men fattar ni vad jag menar? Att den liksom förklarar allt.
Visst, att vara någons dröm är väl helt fantastiskt! Men det funkar ju inte i längden. Vem vill leva med sin dröm? Hur fantastiskt det än är så är ju själva tanken med en dröm att det är just, en dröm. Det känns som att det skulle bli för bra, för perfekt. Och det är ju toppen. Men samtidigt, man vet ju hur hemsk man kan bli när allt är perfekt? Eller ja, jag blir det i alla fall. Och jag är nog inte ensam om det. Alla gånger man försöker provocera fram ett bråk bara för att det är för perfekt. När man vill gräla ,vill bli osams.
Jag har haft den låten på hjärnan större delen av dagen. Men nu har jag ett viktigt samtal att ringa. Varför alltid kring jul? Är det julstressen som skapar allt kaos? Julen, en högtid som bygger på gemenskap och glädje...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar