Jag tänkte gå hem ifrån ett julspel jag var på idag. Och nog för att julspelet i sig förtjänar ett blogginlägg, men tiden är knapp och det är en grej som gör mig upprörd. När jag berättade för moster att jag tänkte gå hem ifrån julspelet sa hon det att det tyckte inte hon. För i lördags var det en tjej som blev överfallen i stan. Visserligen gick allt bra och det hände ingenting allvarligt. Naturligtvis hoppade jag in i bilen och övergav fort alla sådana tankar. Det känns faktiskt riktigt otäckt. Jag ser på den här staden som gullig och lugn, men under ytan är det inte alls så. Under ytan finns så oändligt mycket mer än det som vi ser. Och jag förstår inte hur folk tänker! Eller vad de tänker med. Man ska kunna gå ensam utan att behöva utstå påhopp och försök till våldtäkter. Det spelar ingen roll vilken veckodag det är eller vad klockan är. Man ska alltid kunna vista sig utomhus och känna sig säker. Det ska inte behöva förekomma någon pepparspray, något larm eller att man har nycklarna i handen ifall. För man ska kunna få gå tryggt. Och det är inte heller sträckan som avgör ifall man råkar ut för något. Man kanske bara ska gå i fem minuter, det kan ändå hända något. Och det är inte okej!
Man ska inte ens behöva fundera över om det är säkert att gå ut, inte behöva lägga upp strategiska planer för vad man ska göra ifall någon dyker upp.
Jag vill kunna tro på mänskligheten, men det finns så många därute som hela tiden ska förstöra den tron och rubba på den. Vill inte alla ha ett tryggt samhälle? Eller ska alla i hela Sverige behöva bli riktiga bodybuilders för att det ska vara tryggt att gå ute?
Jag tänker i alla fall avstå ifrån ensamma promenader ett långt tag framöver. Men så ska det egentligen inte behöva vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar