Jag har ont i magen, och på diverse andra ställen i kroppen idag. It sucks! Jag känner mig helt slemmigt i halsen, trevligt information. Näsan kliar. Jag känner inte riktigt för att sova och inte riktigt för att vara vaken heller. Hmm, problem.
Jag tittade i kalendern, när vi kommer tillbaka efter lovet, då är det inte ens hundra dagar kvar, 96 eller något sånt där. Men först ska vi avklara vecka 5, 6, 7, 8och 9 först. Men det får liksom gå på något sätt. Vi får se det positivt. Det har varit flera gånger då jag har velat vara hemma, men jag har gått ändå. Antagligen för att jag vet hur jävla kul vi har det i skolan. Vi brukar ha kul i alla fall. Idag är det torsdag och jag ska in och slita häcken av mig på tribalen.
Imorgon blir det pizza och bio. Jag tycker att jag förtjänar det!
Det är så skumt för ibland, alltid på samma ställe, på ryggen så känns det så konstigt, som att det bir lite kallare och ja, det går inte ens att förklara. Jätteskumt helt enkelt!
Jag älskar texter som kan misstolkas. Häromdan på bdb la jag ut en bild på en ko och skrev något om att man kan ju lura sig själv och jag tror att det kommer att funka. Vadå? Lura mig själv att jag är en ko eller? Ja, kanske, vem vet. Igår la jag ut en bild på ett krossat hjärta och en hammare ihop med texten att jag borde begravt något för längesen men att jag nu begraver det i det förflutna. Vadå? Ett krossat hjärta, ingen kan leva då. Begrava? Kanske jag har dödat någon? Ja, kanske, vem vet.
Svenska språket har många olika tolkningssätt. Det finns sällan bara ett enda sätt att tolka något på. Jag älskar svenska, för det mesta. Förutom när jag blir nervös och tappar alla ord.
Jag ska ha fys på morgonen, men känner mig inte riktigt upplagd. Mest är det för att då kan jag smidigt tvätta håret efteråt. Annars hade jag nog struntat i det idag, om jag ska vara ärlig och det finns ju en del hemska människor som påstår att man ska det. Jag har nog ingen åsikt, kan jag låtsas. Jag menar, jag ljuger ju hellre. Nu finns det två människor som tror att jag är mytoman, lite i alla fall. Det ska tilläggas att jag första gången skrev mytoman i pluralform. Vad säger det om mig egentligen? I alla fall, de säger att jag är beroende av att ljuga. Kan man ens ha ett sådant beroende? Räknas inte det mer som en livsstil kanske? Det skulle kännas mer normalt, men samtidigt. Ah, nej, jag vet inte. Help?
Jag måste nog glutta mig i spegeln innan jag ger mig ut bland folk. Men ja, det kanske blir allt jag hinner med idag. Vi ska in tidigt till stan och det finns ju viktigare saker(?). Som att äta och byta om till exempel. Men det vore ju dålig stil om jag inte skrev nått på fredag alltså. Riktigt lumpet.
God dag!
torsdag, januari 31
onsdag, januari 30
Goodbye to you
Rätt värd man känner sig.
Nu begraver jag dig i det förflutna. Hux flux. Jag borde ha gjort det för enormt länge sen. Men vissa saker tar tid. De säger att tiden läker alla sår. Tiden fixar också allting. Tid är liksom medicinen för i princip allting. Jag tror faktiskt på det. Efteråt inser man det också.
Jag skiter i om jag inte får något svar. Just nu orkar jag inte bry mig om dig alls. Inte överhuvudtaget. Jag orkar inte att du behandlar mig som skit, som vemsomhelst. Inte du av alla människor.
Detta är slutet och vi skiljs åt även om vi aldrig riktigt gått på samma väg. Och absolut inte ihop. Goodbye to you. Goodbye to everything that I knew.
Nu begraver jag dig i det förflutna. Hux flux. Jag borde ha gjort det för enormt länge sen. Men vissa saker tar tid. De säger att tiden läker alla sår. Tiden fixar också allting. Tid är liksom medicinen för i princip allting. Jag tror faktiskt på det. Efteråt inser man det också.
Jag skiter i om jag inte får något svar. Just nu orkar jag inte bry mig om dig alls. Inte överhuvudtaget. Jag orkar inte att du behandlar mig som skit, som vemsomhelst. Inte du av alla människor.
Detta är slutet och vi skiljs åt även om vi aldrig riktigt gått på samma väg. Och absolut inte ihop. Goodbye to you. Goodbye to everything that I knew.
Alfapet, choklad och lite syskonkärlek
Egentligen skulle jag yra runt i huset som en yr höna och ta på mig danskläder nu, fixa med vattenflaska och sådär. Men det gör jag inte. För jag ska inte dansa idag. Jag vill, jag har stor lust. Men eftersom jag har haft ont i höfterna precis hela dagen så avstår jag. Det känns smartare att ladda upp lite hemma istället och förhoppningsvis mår de bra imorgon om jag har någon tur med mig.
Istället för dansen ska jag och mamma åka till Ica och köpa ostbågar, mammas idé och jag motsätter mig verkligen inte. Jag avgudar ostbågar, de skulle vara ännu mera älskvärda om det inte vore för att de kletar så enormt mellan tänderna. Det tycker jag är rätt irriterande. Mamma och jag ska plugga till mitt engelskaprov sen också. Vi får väl hitta på något kul också. Det är ju bara vi två hemma.
Jag känner för alfapet, choklad och lite syskonkärlek.
Istället för dansen ska jag och mamma åka till Ica och köpa ostbågar, mammas idé och jag motsätter mig verkligen inte. Jag avgudar ostbågar, de skulle vara ännu mera älskvärda om det inte vore för att de kletar så enormt mellan tänderna. Det tycker jag är rätt irriterande. Mamma och jag ska plugga till mitt engelskaprov sen också. Vi får väl hitta på något kul också. Det är ju bara vi två hemma.
Jag känner för alfapet, choklad och lite syskonkärlek.
Man kan hitta någon som man kan härda ut med
Vad är det med mig? Vi har en termin kvar i nian nu. Och man borde plugga häcken av sig och få något gjort. Förbättra betyg och se till att man inte tappar något. Men är det vad jag gör? Nej, absolut inte. Jag har nog aldrig direkt varit den där typen som pluggar särskilt mycket. Jag litar på att det sitter i hjärnan. Sedan tar jag inte saker och ting särskilt hårt. Jag måste inte ha bäst resultat på varje prov eller läxförhör. För jag tror på ödet. Det finns en väg för mig, ett mål med mitt liv och jag ska ta mig dit oavsett om jag har högsta betyg i alla ämnen eller inte. Det spelar ingen roll. När jag är åttio år spelar det ingen roll hur mina betyg såg ut, det viktigaste är hur man lever. Jag avskyr folk som tror att allt som räknas i livet är betyg och studier. De har så fel. De kommer att leva livet och missa själva poängen.
Denna veckan har jag tänkt på kärlek, barn och förhållanden. Inget ovanligt med det. Jag är en sådan där människa som delar upp kärlekens innebörd tills det blir små, små bitar som jag dissekerar och undersöker och till slut blir det inget kvar. Till slut känns det ganska torftigt och ointressant. Egentligen är jag nog rätt besatt. Fast jag tror inte riktigt på det här med kärlek. Anledningen till att det finns någon för alla är att man nöjer sig med vad man får. Man anpassar sig själv till den andra människan som anpassar sig efter en själv. Annars hade det inte funnits någon kärlek alls. Jag tror inte att det finns en skräddarsydd människa därute som verkligen är komplett till 100 procent. Alla människor har fläckar. Och de vore inte intressanta om de inte hade det. Ingen människa kan vara perfekt rakt igenom. Ett dolt förflutet, hemska tår, en dålig egenskap. Några exempel på fläckar på det annars så perfekta, men som ändå tar bort några procent, så att ingenting kan vara fullständigt. Ingenting är perfekt. Och man kommer aldrig att hitta den där perfekta människan. Man kommer aldrig att hitta en människa som är synonym för perfekt. Men man kan hitta någon som man kan härda ut med. Någon som inte driver en till vansinne på ett dåligt sätt. Någon som faktiskt har goda sidor man gillar.
Eller något sådant.
Alla gör det. Jag själv också. Det är mänskligt. Man räknar dagar, månader, år och decennier. Vad är det då man räknar då i dessa dagar, månader, år och decennier? Jo, hur länge. Hur länge man har varit ihop, varit gift eller sambo eller vad det nu kan vara. Man räknar hur länge man stått ut med varandra. Är det inte lite så vi räknar egentligen? Hur länge vi stått ut med varandra.
"Åh, nu har vi varit ihop i sex månader, grattis älskling för att du stod ut med mig". Det är ju så det hela kan tolkas. Man firar alla dessa dagar, år, månader och decennier av tacksamhet för att man står ut, för att man kan uthärda situationen. För att man inte ger upp i alla situationer som inte är helt lätta.
Sjukt, jag ska nog sluta räkna.
Okänd: Älskling, vi har varit ihop i sex månader?
S: Jasså? So what?
Tid är tid. Spela roll hur länge man var ihop och hur länge man stod ut. Ett förhållande på två månader kan sätta djupare spår än ett förhållande på två år. Klart det kan. Det är vad man gör, hur man hade det ihop. Man kan inte avgöra ett förhållandes betydelse enbart genom längden. Du kan inte döma någons förtvivlade känslor efter ett förhållande som varade en enda månad och tycka att denna personen överreagerar. Det förhållandet kanske hade mer passion än ett förhållande som varade i ett år. Man vet aldrig.
Nu ska jag läsa vidare i min svenskabok och sedan byta om inför dansen. Ikväll blir det jazz. Fast jag känner mig inte upplagd idag för jag har ont i höfterna och lite knäna.
Denna veckan har jag tänkt på kärlek, barn och förhållanden. Inget ovanligt med det. Jag är en sådan där människa som delar upp kärlekens innebörd tills det blir små, små bitar som jag dissekerar och undersöker och till slut blir det inget kvar. Till slut känns det ganska torftigt och ointressant. Egentligen är jag nog rätt besatt. Fast jag tror inte riktigt på det här med kärlek. Anledningen till att det finns någon för alla är att man nöjer sig med vad man får. Man anpassar sig själv till den andra människan som anpassar sig efter en själv. Annars hade det inte funnits någon kärlek alls. Jag tror inte att det finns en skräddarsydd människa därute som verkligen är komplett till 100 procent. Alla människor har fläckar. Och de vore inte intressanta om de inte hade det. Ingen människa kan vara perfekt rakt igenom. Ett dolt förflutet, hemska tår, en dålig egenskap. Några exempel på fläckar på det annars så perfekta, men som ändå tar bort några procent, så att ingenting kan vara fullständigt. Ingenting är perfekt. Och man kommer aldrig att hitta den där perfekta människan. Man kommer aldrig att hitta en människa som är synonym för perfekt. Men man kan hitta någon som man kan härda ut med. Någon som inte driver en till vansinne på ett dåligt sätt. Någon som faktiskt har goda sidor man gillar.
Eller något sådant.
Alla gör det. Jag själv också. Det är mänskligt. Man räknar dagar, månader, år och decennier. Vad är det då man räknar då i dessa dagar, månader, år och decennier? Jo, hur länge. Hur länge man har varit ihop, varit gift eller sambo eller vad det nu kan vara. Man räknar hur länge man stått ut med varandra. Är det inte lite så vi räknar egentligen? Hur länge vi stått ut med varandra.
"Åh, nu har vi varit ihop i sex månader, grattis älskling för att du stod ut med mig". Det är ju så det hela kan tolkas. Man firar alla dessa dagar, år, månader och decennier av tacksamhet för att man står ut, för att man kan uthärda situationen. För att man inte ger upp i alla situationer som inte är helt lätta.
Sjukt, jag ska nog sluta räkna.
Okänd: Älskling, vi har varit ihop i sex månader?
S: Jasså? So what?
Tid är tid. Spela roll hur länge man var ihop och hur länge man stod ut. Ett förhållande på två månader kan sätta djupare spår än ett förhållande på två år. Klart det kan. Det är vad man gör, hur man hade det ihop. Man kan inte avgöra ett förhållandes betydelse enbart genom längden. Du kan inte döma någons förtvivlade känslor efter ett förhållande som varade en enda månad och tycka att denna personen överreagerar. Det förhållandet kanske hade mer passion än ett förhållande som varade i ett år. Man vet aldrig.
Nu ska jag läsa vidare i min svenskabok och sedan byta om inför dansen. Ikväll blir det jazz. Fast jag känner mig inte upplagd idag för jag har ont i höfterna och lite knäna.
Glöm mig.
Och mitt i alla tankar som cirkulerade i huvudet igårkväll när jag låg i en slarvigt säng, så kom det ett sms. Jag började fundera på vem det kunde vara. Och greppade efter telefonen och blev... förvånad. Varför??? Är det ett tecken på att du vill att jag ska höra av mig nu? När jag bestämt mig för att inte göra det. För att jag inte orkar igen. Eller var det bara för att... ja, jag vet inte. Men varför?? Varför skickade du ett sms för? Det var ett sånt där kedjetjafs och jag är en idiot ibland. Jag stannade inte upp och tänkte till några gånger extra som jag egentligen kan behöva. Istället knappar jag fort och lätt på telefonen och skickar samma grej tillbaka. Varför? Är jag också en komplet idiot? Det verkar ju inte bättre i alla fall.
Men det betyder ju ingenting ändå.
Så jag glömmer bort det hela för jag vet att det blir bäst så. Men jag blir så himla... jag vet inte. Glöm mig.
Jag gillar nog mitt hår. Tror jag.
.JPG)
Skolan väntar.
Men det betyder ju ingenting ändå.
Så jag glömmer bort det hela för jag vet att det blir bäst så. Men jag blir så himla... jag vet inte. Glöm mig.
Jag gillar nog mitt hår. Tror jag.
.JPG)
Skolan väntar.
tisdag, januari 29
I need my beautysleep
Nu sitter jag här med blött nyfärgat!! hår. Jag vet inte riktigt vad jag tycker själv än. Jag har blåst det lite, men kommer inte att bilda någon uppfattning förrän jag sett det torrt.
Jag ska snart gå och lägga mig för mycket pekar för att jag ska till skolan imorgon. Alltför mycket. Jag mår bättre nu, lite illamående till och från. Hursomhelst tror jag att mitt förbättrade tillstånd beror på glassen jag åt. Vaniljglass med chokladkross från Triumph eller hur de stavar sig ihop med Icas chokladsås. Det är faktiskt svårslaget.
Efter en snabb titt på kalendern konstaterar jag att imorgon är det 136 dagar kvar till skolavslutningen och T fyller även 18 år imorgon. STORT GRATTIS! Hoppas att hon får en jättebra födelsedag!
Jag borde nog smörja mitt bleka ansikte och studsa rakt i säng. Men en gammal granne distraherar mig. Så gärna så. But, I need my beautysleep.
Matteprov imorgon och glosförhör. Det lockar. NOT!
'Night
Jag ska snart gå och lägga mig för mycket pekar för att jag ska till skolan imorgon. Alltför mycket. Jag mår bättre nu, lite illamående till och från. Hursomhelst tror jag att mitt förbättrade tillstånd beror på glassen jag åt. Vaniljglass med chokladkross från Triumph eller hur de stavar sig ihop med Icas chokladsås. Det är faktiskt svårslaget.
Efter en snabb titt på kalendern konstaterar jag att imorgon är det 136 dagar kvar till skolavslutningen och T fyller även 18 år imorgon. STORT GRATTIS! Hoppas att hon får en jättebra födelsedag!
Jag borde nog smörja mitt bleka ansikte och studsa rakt i säng. Men en gammal granne distraherar mig. Så gärna så. But, I need my beautysleep.
Matteprov imorgon och glosförhör. Det lockar. NOT!
'Night
Carolina Gynning och Martin Timell
Mamma vill att jag ska ha förbud mot lögner och jag skulle vilja ge mig förbud mot godis. Men jag och förbud, det funkar liksom inte. Förbud och jag är inte som Ying och Yang, som Sol och Sommar, som Romeo och Julia. Vi är mer som ah... men Carolina Gynning och Martin Timell på något sätt. Det blir liksom inte bra ihop. Ingen bra kombination. Nu förstår ju inte jag varför inte Gynning och Timell skulle funka. Men ja, jag tog liksom de två första namnen som poppade upp i huvudet. Jag har absolut ingenting emot Gynning och inte Timell heller för den delen. Men visst skrattar Timell lustigt?
I alla fall. Jag är sjuk. Inte inbillningssjuk som jag så ofta kan vara och vid närmare eftertanke kanske jag inte är sjuk heller. Direkt. Kanske inte i ordets mest exakta meningen. Men hey, jag är hypokondriker så gott jag kan. Jag måste ju vara sjuk ibland. Så är ju livet och idag är jag mer eller mindre sjuk. Allting är den där äckliga lekens fel, eller mina två klasskompisars fel. Eller kanske både och? Ja, både och i kombination.
Vi skulle springa runt en jävla kon i tio varv. Det gick knappt bra första gången. Andra gången var jag körd. Sex varv av åtta sprang jag och sedan föll jag ihop och kände aldrig mer. Jag gav upp, inte så jävla glamouröst men jag klarade inte av att göra fler varv. Efter det kändes blicken dimmig och jag hade svårt att fokusera och koncentrera mig. Så halvtvå ungefär kom mamma och hämtade mig för hon slutade ett. Jag mådde illa och hade ont i huvudet. Mammas första kommentar när jag klev in i bilen var att jag var jätteblek. Sådan där orolig mamma röst sa hon det förstås i. Min mamma blir sällan orolig för mig när jag inte mår bra för det är mer normalt än onormalt faktiskt. Men nu lät hon orolig därför tittade jag mig i spegeln och jag var mer likblek än jag faktiskt brukar vara. Jag är väl inte direkt tjenis med bruna celler eller vad det nu är som gör blekfisar bruna. Hursomhelst. Jag åkte hem och jag är skakig i kroppen, varm lite här och där, ont i huvudet, konstig i öronen, mår illa och känner mig inte på topp.
Men jag ska till skolan för jag liksom bestämde det förut. Dessutom är det dans imorgon och det vill inte jag missa. Never in my life. Fast bara jazz imorgon. För vi har ju gjort nya tider med tribalen.
Jag köpte tre filmer igår och hårfärg. Filmerna är
Cleopatra
Saturday night fever
Stayin' Alive
Den sista har jag nyss kollat på och den var S K I T B R A ! Sådan där typ av film som man blir lycklig av att kolla på. Jag måste nog se på mera film och äta glass. Jag måste plugga också. Matte och engelska. Men det är lite svårt när jag mår såhär. Och jag får inte käka ibumetin eller ipreem för då svullnar jag upp och liknar ett monster. De skulle faktiskt kunna använda mig i en skräckfilm då, billigt och bra för de behöver ju inte ordna någon mask åt mig. Man ser totalt hemsk ut då.
Glassen skriker från frysboxen. Jag måste nog befria den!
I alla fall. Jag är sjuk. Inte inbillningssjuk som jag så ofta kan vara och vid närmare eftertanke kanske jag inte är sjuk heller. Direkt. Kanske inte i ordets mest exakta meningen. Men hey, jag är hypokondriker så gott jag kan. Jag måste ju vara sjuk ibland. Så är ju livet och idag är jag mer eller mindre sjuk. Allting är den där äckliga lekens fel, eller mina två klasskompisars fel. Eller kanske både och? Ja, både och i kombination.
Vi skulle springa runt en jävla kon i tio varv. Det gick knappt bra första gången. Andra gången var jag körd. Sex varv av åtta sprang jag och sedan föll jag ihop och kände aldrig mer. Jag gav upp, inte så jävla glamouröst men jag klarade inte av att göra fler varv. Efter det kändes blicken dimmig och jag hade svårt att fokusera och koncentrera mig. Så halvtvå ungefär kom mamma och hämtade mig för hon slutade ett. Jag mådde illa och hade ont i huvudet. Mammas första kommentar när jag klev in i bilen var att jag var jätteblek. Sådan där orolig mamma röst sa hon det förstås i. Min mamma blir sällan orolig för mig när jag inte mår bra för det är mer normalt än onormalt faktiskt. Men nu lät hon orolig därför tittade jag mig i spegeln och jag var mer likblek än jag faktiskt brukar vara. Jag är väl inte direkt tjenis med bruna celler eller vad det nu är som gör blekfisar bruna. Hursomhelst. Jag åkte hem och jag är skakig i kroppen, varm lite här och där, ont i huvudet, konstig i öronen, mår illa och känner mig inte på topp.
Men jag ska till skolan för jag liksom bestämde det förut. Dessutom är det dans imorgon och det vill inte jag missa. Never in my life. Fast bara jazz imorgon. För vi har ju gjort nya tider med tribalen.
Jag köpte tre filmer igår och hårfärg. Filmerna är
Cleopatra
Saturday night fever
Stayin' Alive
Den sista har jag nyss kollat på och den var S K I T B R A ! Sådan där typ av film som man blir lycklig av att kolla på. Jag måste nog se på mera film och äta glass. Jag måste plugga också. Matte och engelska. Men det är lite svårt när jag mår såhär. Och jag får inte käka ibumetin eller ipreem för då svullnar jag upp och liknar ett monster. De skulle faktiskt kunna använda mig i en skräckfilm då, billigt och bra för de behöver ju inte ordna någon mask åt mig. Man ser totalt hemsk ut då.
Glassen skriker från frysboxen. Jag måste nog befria den!
måndag, januari 28
En ovanlig måndag
Människor. Ibland blir jag så JÄVLA irriterad på dessa mardrömmar. Missförstå mig fel. Vissa avgudar jag, som mina föräldrar, mina systrar, mina släktingar och mina kompisar. Men ibland känns det som att det finns så himla många idioter. Då menar jag såna som talar först och tänker sedan. Det kan ju funka ibland, men en del har så idiotiska åsikter och är så trångsynta. De vägrar se saker och ting ur någon annans synvinkel. Idag är jag extra irriterad på två människor. Jag är också extra glad på några förstås. Sorgligt vore det väl annars.
Min syster åker idag. Och det känns förjävligt. Jag hade inte någon kanonhöst, långt därifrån. Det var en väldigt svår prövning för mig att bo utan mina systrar. Jag är ju van vid att ha båda hemma, åtminstone en. Så det gick inte alls bra. Och nu ska den andra också åka. Jag vill inte det. Samtidigt är jag ju glad för hennes skull eftersom hon verkligen vill åka. Jag klarar mig, på något sätt.
Min andra syster, hon flyttar in i sitt radhus med sin pojkvän imorgon tror jag det blir. Vilket jag är enormt glad över!
Jag känner sorg med min kusin, jag kan inte ens föreställa mig hur det känns, men såpass mycket förstår jag ju att det inte är lätt. Hoppas att hon kommer upp snart <3
Imorgon är det 137 dagar kvar till skolavslutningen.
I helgen ska jag gå på bio och sova i en fjällstuga med några kompisar. Det är såna där guldkorn som förgyller vardagen. Innan bion ska jag dessutom vara en stygg pizza och äta köpt pizza för första gången sedan i slutet av juli. Ni som är snabba i huvudet kan ju själva räkna ut hur länge sedan det är. Själv orkar jag faktiskt inte. Vilket inte är konstigt för jag har ju varit i skolan och det är inte så jävla kul som det låter. Även fast vi hade kul idag. Men jag har jätteont i ryggen, dels efter min ryggträning och dels efter skoterturen igår med pappa och E. Vi åkte där man inte fick åka och vi såg pärlemormoln och E körde fast. Typiskt henne.
Men nu ska jag göra i ordning mig inför stan. Imorgon eller på onsdag färgar jag håret. SO LONG!
Min syster åker idag. Och det känns förjävligt. Jag hade inte någon kanonhöst, långt därifrån. Det var en väldigt svår prövning för mig att bo utan mina systrar. Jag är ju van vid att ha båda hemma, åtminstone en. Så det gick inte alls bra. Och nu ska den andra också åka. Jag vill inte det. Samtidigt är jag ju glad för hennes skull eftersom hon verkligen vill åka. Jag klarar mig, på något sätt.
Min andra syster, hon flyttar in i sitt radhus med sin pojkvän imorgon tror jag det blir. Vilket jag är enormt glad över!
Jag känner sorg med min kusin, jag kan inte ens föreställa mig hur det känns, men såpass mycket förstår jag ju att det inte är lätt. Hoppas att hon kommer upp snart <3
Imorgon är det 137 dagar kvar till skolavslutningen.
I helgen ska jag gå på bio och sova i en fjällstuga med några kompisar. Det är såna där guldkorn som förgyller vardagen. Innan bion ska jag dessutom vara en stygg pizza och äta köpt pizza för första gången sedan i slutet av juli. Ni som är snabba i huvudet kan ju själva räkna ut hur länge sedan det är. Själv orkar jag faktiskt inte. Vilket inte är konstigt för jag har ju varit i skolan och det är inte så jävla kul som det låter. Även fast vi hade kul idag. Men jag har jätteont i ryggen, dels efter min ryggträning och dels efter skoterturen igår med pappa och E. Vi åkte där man inte fick åka och vi såg pärlemormoln och E körde fast. Typiskt henne.
Men nu ska jag göra i ordning mig inför stan. Imorgon eller på onsdag färgar jag håret. SO LONG!
lördag, januari 26
Classy style
Om ungefär 30 min kommer några grannar över på middag. I like it. Fast jag kan vara rätt blyg också och tyst. Jag uppför mig med andra ord. Och det är ju bra.
Ganska uppklädd är jag också för jag kände för det. Så jag börjar nerifrån, bruna strumpor, bruna benvärmare, svarta leggins och en randig tröjklänning i brunt, svart och guld som går halvvägs till knäna. Och så mitt halsband som ser ut som en svan och guldiga örhängen. Och glitterguldig eyeliner. =)
Vissa dagar njuter man av att klä upp sig och detta var en sådan dag/kväll.
Jag tror att vi kommer få trevligt.
Jag är jätteglad för min syster som ska bli sambo med sin pojkvän i ett radhus ute på landet. Det låter väldigt mysigt. Själv ska man ju också bli sambo i år, fast med den andra syrra. Man får ta vad man får liksom. Nej, men det känns lika bra. Vi känner ju varandra utan och innan, så det blir inga obehagliga överraskningar och vi har ju klarat oss i femton år så då borde vi överleva tre år till, tycker man ju. (detta har jag säkert redan nämnt, syrran och radhuset alltså)
Föresten, apropå allt och inget. Mina betyg flög ut genom fönstret förut. För jag skulle öppna fönstret och då flög de ut för de låg där. Jag kände lite katastrofala känslor inombords när kuvertet flög iväg och landade i den mjukglassvita snön utanför. Så jag rusade nerför trappan och tjöt att betygen åkt ut genom fönstret och i hallen kastade jag på mig första bästa stövlarna och rusade ut. Som tur var så blåste det inget ute, kuvertet låg snällt där på snön och såg rätt... kuvertig ut. Jag pölsade fram i snön och såklart råkade jag skjuta fram en massa snö som hamnade på kuvertet. Men det ligger här inne på skrivbordet nu och det mår bra. Trots omständigheter
Go' kväll!
Ganska uppklädd är jag också för jag kände för det. Så jag börjar nerifrån, bruna strumpor, bruna benvärmare, svarta leggins och en randig tröjklänning i brunt, svart och guld som går halvvägs till knäna. Och så mitt halsband som ser ut som en svan och guldiga örhängen. Och glitterguldig eyeliner. =)
Vissa dagar njuter man av att klä upp sig och detta var en sådan dag/kväll.
Jag tror att vi kommer få trevligt.
Jag är jätteglad för min syster som ska bli sambo med sin pojkvän i ett radhus ute på landet. Det låter väldigt mysigt. Själv ska man ju också bli sambo i år, fast med den andra syrra. Man får ta vad man får liksom. Nej, men det känns lika bra. Vi känner ju varandra utan och innan, så det blir inga obehagliga överraskningar och vi har ju klarat oss i femton år så då borde vi överleva tre år till, tycker man ju. (detta har jag säkert redan nämnt, syrran och radhuset alltså)
Föresten, apropå allt och inget. Mina betyg flög ut genom fönstret förut. För jag skulle öppna fönstret och då flög de ut för de låg där. Jag kände lite katastrofala känslor inombords när kuvertet flög iväg och landade i den mjukglassvita snön utanför. Så jag rusade nerför trappan och tjöt att betygen åkt ut genom fönstret och i hallen kastade jag på mig första bästa stövlarna och rusade ut. Som tur var så blåste det inget ute, kuvertet låg snällt där på snön och såg rätt... kuvertig ut. Jag pölsade fram i snön och såklart råkade jag skjuta fram en massa snö som hamnade på kuvertet. Men det ligger här inne på skrivbordet nu och det mår bra. Trots omständigheter
Go' kväll!
Lycka och kärlek = inte sant
Man är nog inte en riktigt fullkomlig människa förrän man upplevt minst en kärlekshistoria med olyckligt slut. Då kanske man kan dö, för då har man upplevt det. Å andra sidan behöver man nog ha upplevt en med lyckligt slut. Fast hur kan en kärlekshistoria sluta lyckligt? Egentligen finns det ju inga lyckliga slut. Även om man så dör på samma dag så är det ju inte lyckligt, för då dog dem ju. Det är ju inte lycka. Eller? Nej, döden är inte lycka och kan aldrig bli lycka. Oavsett hur mycket man försöker förvandla den till det. Det går inte. Oavsett om man sminkar över blåmärken så vet man ändå att de finns där, långt under. Man kan inte sminka över döden och klä den i lyckans färger. Det svarta lyser igenom, starkt.
Även om man inte dör utan bara skiljs åt som vänner är ju inte det heller lyckligt. Även om man har kontakt efteråt och kallar det för ett lyckligt slut kan det ändå inte klassas som ett lyckligt slut. Hur kan det vara lyckligt när kärlek kallnar? När kärleken dör ut och försvinner. Är det lycka? Klart det inte är lycka, även om starka känslor finns kvar i vänskapen är det ju inte lycka. Lycka att ha en vän, men inte att den vännen är en gammal kärlek. Det kallar inte jag lycka.
Så när allt kommer till kritan, vad är lyckligt i kärlek egentligen? Är det, det där ruset kärleken ger de där få dagarna när allt är perfekt? Men kärleken är så skör, så skör. Ett fel ord, ett fel bråk, ett fel snedsteg. Den dör så lätt, krossas, förstörs, förintas.
Lycka i kärlek? Fundera på det. Är det precis där när man håller på att bli ihop? När man bestämmer sig för att gå en väg tillsammans. Är det lycka då? Samtidigt inte, för man vet ju att den vägen har ett slut. Någon dag, någon gång.
Usch jag måste sluta. Innan jag utvecklar detta ännu mera.
Jag tror i alla fall att jag sparar min kärlekshistoria med olyckligt slut till senare och den med lyckligt slut också och bara lever.
---------------------------------------------
I alla fall, vi ska åka och slänga skräp sen och in på Ica. Jag har jätteäckligt hår, men det får gå ändå. För jag ska köpa hårfärg. Hoppas att jag hinner färga det idag. Det blir nog mörkbrunt kan jag tänka mig eller något liknande. Jag har lessnat på mitt hår. Jag har tittat på tågbiljetter idag, hoppas att jag kan åka ner snart. Till lovet ungefär.
Jag har städat också och ringt en kusin, som jag ska ringa imorgon igen. För jag vet att hon behöver det och vi bestämde det så.
---------------------------------------------
Varför kan du inte säga allt det där till mig?
Även om man inte dör utan bara skiljs åt som vänner är ju inte det heller lyckligt. Även om man har kontakt efteråt och kallar det för ett lyckligt slut kan det ändå inte klassas som ett lyckligt slut. Hur kan det vara lyckligt när kärlek kallnar? När kärleken dör ut och försvinner. Är det lycka? Klart det inte är lycka, även om starka känslor finns kvar i vänskapen är det ju inte lycka. Lycka att ha en vän, men inte att den vännen är en gammal kärlek. Det kallar inte jag lycka.
Så när allt kommer till kritan, vad är lyckligt i kärlek egentligen? Är det, det där ruset kärleken ger de där få dagarna när allt är perfekt? Men kärleken är så skör, så skör. Ett fel ord, ett fel bråk, ett fel snedsteg. Den dör så lätt, krossas, förstörs, förintas.
Lycka i kärlek? Fundera på det. Är det precis där när man håller på att bli ihop? När man bestämmer sig för att gå en väg tillsammans. Är det lycka då? Samtidigt inte, för man vet ju att den vägen har ett slut. Någon dag, någon gång.
Usch jag måste sluta. Innan jag utvecklar detta ännu mera.
Jag tror i alla fall att jag sparar min kärlekshistoria med olyckligt slut till senare och den med lyckligt slut också och bara lever.
---------------------------------------------
I alla fall, vi ska åka och slänga skräp sen och in på Ica. Jag har jätteäckligt hår, men det får gå ändå. För jag ska köpa hårfärg. Hoppas att jag hinner färga det idag. Det blir nog mörkbrunt kan jag tänka mig eller något liknande. Jag har lessnat på mitt hår. Jag har tittat på tågbiljetter idag, hoppas att jag kan åka ner snart. Till lovet ungefär.
Jag har städat också och ringt en kusin, som jag ska ringa imorgon igen. För jag vet att hon behöver det och vi bestämde det så.
---------------------------------------------
Varför kan du inte säga allt det där till mig?
Bli vansinnig så ofta du vill. Men svimma aldrig!
Bli vansinnig så ofta du vill. Men svimma aldrig!
Mansfield Park
Ibland blir jag helt galen på människor. Särskilt när man diskuterar. När folk inte har vett att ta till sig mina åsikter, som förstås är jättebra. Inget konstigt i det, när man diskuterar har folk för vana att alltid gå emot en. Men jag kan bli så jävla irriterad. För ibland är folk så jävla dumma i huvudet, så sjukt trångsynta. Och ibland känner jag att mina åsikter och ståndpunkter är så enormt smarta. Någon som känner igen sig? Jag skulle tro det. För det mesta orkar jag inte fortsätta diskussionen, när folk bara gå rakt emot mig. En del människor ska verkligen alltid gå emot en. Inte för att de har något vettigt att gå emot med, utan bara för själva sakens skull, att de inte kan vara på samma sida utan alltid måste vara emot.
Jag avskyr när människor alltid ska ha rätt. Men lika mycket avskyr jag när jag ger mig, fastän jag vet att jag har så jävla rätt. Jag är så himla less på när vuxna människor själva ger sig rätten att alltid vinna diskussioner bara för att de är äldre. Då är det såklart självklart att de alltid ska vinna diskussioner. För någon som är yngre kan ju absolut inte ha rätt eller ha vettiga åsikter för den delen.
Och det finns någon som gör mig uppochner.
Mansfield Park
Ibland blir jag helt galen på människor. Särskilt när man diskuterar. När folk inte har vett att ta till sig mina åsikter, som förstås är jättebra. Inget konstigt i det, när man diskuterar har folk för vana att alltid gå emot en. Men jag kan bli så jävla irriterad. För ibland är folk så jävla dumma i huvudet, så sjukt trångsynta. Och ibland känner jag att mina åsikter och ståndpunkter är så enormt smarta. Någon som känner igen sig? Jag skulle tro det. För det mesta orkar jag inte fortsätta diskussionen, när folk bara gå rakt emot mig. En del människor ska verkligen alltid gå emot en. Inte för att de har något vettigt att gå emot med, utan bara för själva sakens skull, att de inte kan vara på samma sida utan alltid måste vara emot.
Jag avskyr när människor alltid ska ha rätt. Men lika mycket avskyr jag när jag ger mig, fastän jag vet att jag har så jävla rätt. Jag är så himla less på när vuxna människor själva ger sig rätten att alltid vinna diskussioner bara för att de är äldre. Då är det såklart självklart att de alltid ska vinna diskussioner. För någon som är yngre kan ju absolut inte ha rätt eller ha vettiga åsikter för den delen.
Och det finns någon som gör mig uppochner.
fredag, januari 25
Livet är inte sorgligt förrän du inte har någon att raka benen för
Jag har precis roat mig med att sitta i soffan och glutta på Let's Dance. Precis som alla andra vettiga svenskar. Det är underhållning! Mitt hjärta smälter när Karl-Petter uppenbarar sig. Hur charmig är han inte? Och han är så söt och han är helgo. Sig själv rakt igenom och man vill bara lära känna honom. Alla andra killar bleknar ju totalt i jämförelse med honom. Så är det bara! Pappa tyckte att Marie eller Maria eller vad hon heter i juryn är lik den där ormen i Robin Hood. Tja, det kanske stämmer?
Under tiden filade jag fötterna, läste lite, satt med fötterna i vatten och smorde in dem. Sånt där tjafs som behövs ibland. Dessuyom har jag pillat bort nagellack. Som vanligt ska naglarna målas om i helgen. Ska nog måla första lagret imorgon och försöka sitta prick stilla framför en film. Om jag nu lyckas med det.
Morgondagen ser lugn ut. Härligt. Jag behöver uppkoppling! Det tycker jag allt.
Två citat kom jag på idag. Såhär lyder dem:
Bry er inte om att komma på min begravning
Jag kommer ju inte på er
Livet är inte sorgligt förrän
du inte har någon att raka benen för
Bra? Jag tycker att de säger det mesta =)
Obotligt romantisk
Något som är obotligt romantiskt är följande.
En kille/man som är så förtvivlat kär i en tjej/kvinna. Han ska plågas av sin kärlek och lida kärlekens alla kval. Och han ska gång på gång bedyra henne hans livslånga kärlek utan slut. Hans ögon ska se henne och endast henne. Han ska ligga vaken om nätterna och vrida och vända sig i sin säng, när han blundar ska han endast se henne, hans tankar ska hela tiden dra sig til henne. När hon är i närheten är hon den enda han vill tala till. Hon är det enda samtalsämne han finner det värt att tala om. Ja, ni förstår nog poängen.
Men, detta blir inte obotligt romantiskt så länge inte tjejen/kvinnan försöker att ignorera honom. När hon skrattar och retas med honom för hans känslor. När han slingrar sig ur hans grepp gång på gång som en slipprig ål. Inte för att hon är en elak människa, nej, hon är förstås förtjusande som person, insida som utsida. Anledningen till att hon gör så är att hon inte litar på honom, att hon tror att han överdriver sina känslor.
Säg mig, har jag inte rätt? Är inte detta obotligt romantiskt? Om inte detta är det, då vet jag inte vad som är det!
Lite kort information bara för att uppdatera världen. Jag är less på omogna sjuor som inte har vett att bete sig. De uppför sig så jävla respektlöst! Spärra in dem! OMGÅENDE!! Jag kan inte för allt i hela världen begripa hur människor kan bete sig så jävla idiotiskt!
Mer information är att jag har köpt biljetter till Avgrunden nu och nu längtar jag verkligen förskräckligt mycket! Den är på engelska också, lite extra roligt.
Vi hade riktigt kul på Tribalen igår. Min grupp är så himla bra och vi fick se lite av vårshowsdräkterna, jättesnyggt! På ett tribalaktigt vis förstås.
Och ja, vad finns det mer att säga? Biologiprovet är avklarat, vi får se hur det gick. Jag försökte att skriva väldigt mycket på varje fråga, så jag hoppas att det gick bra. Nu är det helg, syrran och jag dissade grannen och sa ha spakväll hemma istället. Och hon åker på måndag =/.
Jag ska se klart Mansfield Park senare. Den är så himla fantastisk! Har du inte sett den? SE DEN!
En kille/man som är så förtvivlat kär i en tjej/kvinna. Han ska plågas av sin kärlek och lida kärlekens alla kval. Och han ska gång på gång bedyra henne hans livslånga kärlek utan slut. Hans ögon ska se henne och endast henne. Han ska ligga vaken om nätterna och vrida och vända sig i sin säng, när han blundar ska han endast se henne, hans tankar ska hela tiden dra sig til henne. När hon är i närheten är hon den enda han vill tala till. Hon är det enda samtalsämne han finner det värt att tala om. Ja, ni förstår nog poängen.
Men, detta blir inte obotligt romantiskt så länge inte tjejen/kvinnan försöker att ignorera honom. När hon skrattar och retas med honom för hans känslor. När han slingrar sig ur hans grepp gång på gång som en slipprig ål. Inte för att hon är en elak människa, nej, hon är förstås förtjusande som person, insida som utsida. Anledningen till att hon gör så är att hon inte litar på honom, att hon tror att han överdriver sina känslor.
Säg mig, har jag inte rätt? Är inte detta obotligt romantiskt? Om inte detta är det, då vet jag inte vad som är det!
Lite kort information bara för att uppdatera världen. Jag är less på omogna sjuor som inte har vett att bete sig. De uppför sig så jävla respektlöst! Spärra in dem! OMGÅENDE!! Jag kan inte för allt i hela världen begripa hur människor kan bete sig så jävla idiotiskt!
Mer information är att jag har köpt biljetter till Avgrunden nu och nu längtar jag verkligen förskräckligt mycket! Den är på engelska också, lite extra roligt.
Vi hade riktigt kul på Tribalen igår. Min grupp är så himla bra och vi fick se lite av vårshowsdräkterna, jättesnyggt! På ett tribalaktigt vis förstås.
Och ja, vad finns det mer att säga? Biologiprovet är avklarat, vi får se hur det gick. Jag försökte att skriva väldigt mycket på varje fråga, så jag hoppas att det gick bra. Nu är det helg, syrran och jag dissade grannen och sa ha spakväll hemma istället. Och hon åker på måndag =/.
Jag ska se klart Mansfield Park senare. Den är så himla fantastisk! Har du inte sett den? SE DEN!
torsdag, januari 24
Klubbad flodhäst
Jag drömde mysko nu på morgonen. Dessutom har jag på något vis fått för mig att varje gång min mobil ringer så har den någon konstig låt som spelas efter. Så när jag klev upp satte jag mobilen på ljudlös så att den inte skulle låta sådär när jag var nere. Grejen är att jag har ingen konstig låt som spelas. Har jag kommit på nu. Precis för stunden.
Igår dansade jag och det var tufft. Jazz - nästan enbart teknik, men det är härligt det också. Piruetter, som gick skapligt, flat backs och plié. Sedan tribal, mycket träning med armarna och vårat vårshowsnummer kommer att rocka enormt mycket! :) Det känns skönt.
Men nu ska jag iväg till skolan och efteråt ska jag in och dansa och försöka få biljetter till Avgrunden. Men nu är det dags att kila.
Jag känner mig som en klubbad flodhäst.
I mjukisar.
Igår dansade jag och det var tufft. Jazz - nästan enbart teknik, men det är härligt det också. Piruetter, som gick skapligt, flat backs och plié. Sedan tribal, mycket träning med armarna och vårat vårshowsnummer kommer att rocka enormt mycket! :) Det känns skönt.
Men nu ska jag iväg till skolan och efteråt ska jag in och dansa och försöka få biljetter till Avgrunden. Men nu är det dags att kila.
Jag känner mig som en klubbad flodhäst.
I mjukisar.
onsdag, januari 23
Sometimes, I want to act like you Like a real bitch
Behov. Vissa människor har så himla svårt att uttrycka och säga vad de behöver, vad deras själ trånar efter. Jag förstår dem. Det är lite läskigt det där.
Jag behöver en kram. Kanske en tunn röst viskar. Behovet hänger och darrar i luften. Men får hon en kram? Det är inte säkert. Ibland struntar människor totalt i andras behov. Istället tänker de bara på sina egna. Och det är inte heller rätt. Hur ska man våga uttrycka vad man behöver, när det är så enormt stor chans att alla bara skiter totalt i det? Lusten tappas lite då. Rädslan bygger en mur och man gömmer sina behov. Man vågar knappt uttrycka åsikter längre. Ännu mindre behov. Människors behov är viktiga och det gäller att man lyssnar. Så att när den där tunna rösten viskar efter en kram, då ska man vara där och ge den där kramen.
Lyssna. Om vi bara kunde lyssna mer på varandra. Lyssna när någon säger nej, eller, jag vill inte. Men det är nog svårt. Uppenbarligen. Vi är ju bara människor. Uppenbarligen.
Och hela tiden dessa miner, blickar och ansiktsuttryck vid människors beteende och ord. När någon säger något "konstigt" eller beter sig "konstigt". Då är hela världen plötsligt en domstol som ska döma varje litet ord och varje liten rörelse. Snart kommer bara de starkaste att våga röra sig och våga tala. De där med ett tjock lager hud som inget biter på. Och de finns knappt kvar. De börjar rotas ut. I en hård värld. Även om man har tjock hud så slits det på den, såklart. Det är ju ganska uppenbart. Vi borde släppa rädslorna för det som vi inte är vana vid och välkomna det så att vi blir vana. Istället för att spela förmer och rynka på näsan. Vad vinner världen på det? Vad vinner vi på det? Ingenting!
Jag vill inte vara som dig och jag hoppas att jag inte blir det heller. Over my dead body. Sådär inskränkt och rädd för nya saker. Rädd för allt som inte passar in i din mall på hur ett liv ska se ut. Rädd för allt som inte är som i ditt "perfekta" liv. Och vet du vad det mest skrattretande är?
Ditt liv är inte perfekt.
------------------------------------------------
Sometimes, I want to act like you
Like a real bitch
Jag behöver en kram. Kanske en tunn röst viskar. Behovet hänger och darrar i luften. Men får hon en kram? Det är inte säkert. Ibland struntar människor totalt i andras behov. Istället tänker de bara på sina egna. Och det är inte heller rätt. Hur ska man våga uttrycka vad man behöver, när det är så enormt stor chans att alla bara skiter totalt i det? Lusten tappas lite då. Rädslan bygger en mur och man gömmer sina behov. Man vågar knappt uttrycka åsikter längre. Ännu mindre behov. Människors behov är viktiga och det gäller att man lyssnar. Så att när den där tunna rösten viskar efter en kram, då ska man vara där och ge den där kramen.
Lyssna. Om vi bara kunde lyssna mer på varandra. Lyssna när någon säger nej, eller, jag vill inte. Men det är nog svårt. Uppenbarligen. Vi är ju bara människor. Uppenbarligen.
Och hela tiden dessa miner, blickar och ansiktsuttryck vid människors beteende och ord. När någon säger något "konstigt" eller beter sig "konstigt". Då är hela världen plötsligt en domstol som ska döma varje litet ord och varje liten rörelse. Snart kommer bara de starkaste att våga röra sig och våga tala. De där med ett tjock lager hud som inget biter på. Och de finns knappt kvar. De börjar rotas ut. I en hård värld. Även om man har tjock hud så slits det på den, såklart. Det är ju ganska uppenbart. Vi borde släppa rädslorna för det som vi inte är vana vid och välkomna det så att vi blir vana. Istället för att spela förmer och rynka på näsan. Vad vinner världen på det? Vad vinner vi på det? Ingenting!
Jag vill inte vara som dig och jag hoppas att jag inte blir det heller. Over my dead body. Sådär inskränkt och rädd för nya saker. Rädd för allt som inte passar in i din mall på hur ett liv ska se ut. Rädd för allt som inte är som i ditt "perfekta" liv. Och vet du vad det mest skrattretande är?
Ditt liv är inte perfekt.
------------------------------------------------
Sometimes, I want to act like you
Like a real bitch
Miss you in a heartbeat
Igår blev det visst inget inlägg. Jag satt med sidan uppe och skulle precis börja skriva om något. När telefonen ringde. Vilket visade sig vara ganska viktigt. Åtminstone när man är en liten flicka på sisådär 15 jordsnurr. Ha, det är inte ens åtta månader kvar tills jag fyller 16. Är inte det rätt härligt? :) Att för varje dag är det faktiskt en dag mindre.
Det var ett tag sedan jag kollade av allting. Så vi börjar väl med att kolla antal dagar till skolavslutningen, min räkning sett.
143 dagar kvar.
Jo men det tar faktiskt på det hela. Det gör det.
Och dagens mående?
Jag mår illa, har ont i halsen när jag sväljer och väldigt ont i magen. Lite småtrött, men ganska glad. Jag har på mig en av världens skönaste tröjor och som sagt, det är ju skönt.
Jag kastar in en text på en så grymt skön låt. Och jag hör en tunn röst därute som undrar vad den heter. Ja, ifall det inte framgår så, Miss you in a heartbeat.
Denna låt är värd att läggas på minnet.
I believe, that there's something deep inside
That shouldn't be from time to time.
I sure found out, thought love was such a crime
The more you care, the more you fall
No need to worry, no need to turn away
'Cause it don't matter, anyway
(oohh oohh oohh)
I miss you in a heartbeat
(oohh oohh oohh)
I miss you right away
(oohh oohh oohh)
I miss you in a heartbeat
'cause it ain't love, if it don't feel that way
oh no
When we touch, I just lose my self control
A sad sensation I can't hide
To love is easy, it ain't easy to walk away
I keep the faith and there's a reason why, yeah
No need to worry, no need to turn away
'Cause it don't matter, anyway
baby
(oohh oohh oohh)
I miss you in a heartbeat
(oohh oohh oohh)
Yeah I miss you right away
(oohh oohh oohh)
I miss you in a heartbeat
'cause it ain't love, if it don't feel that way
Now, I ain't big on promises, I'll be true to you
'Cause I'd do 'bout anything, yeah
for some one like, baby for you
(oohh oohh oohh)
I miss you in a heartbeat
(oohh oohh oohh)
yeah I miss you right away
(oohh oohh oohh)
oh, I'm gonna miss you in a heartbeat
'cause it ain't love, if it don't feel that way
Ha en trevlig dag människor =)
Det var ett tag sedan jag kollade av allting. Så vi börjar väl med att kolla antal dagar till skolavslutningen, min räkning sett.
143 dagar kvar.
Jo men det tar faktiskt på det hela. Det gör det.
Och dagens mående?
Jag mår illa, har ont i halsen när jag sväljer och väldigt ont i magen. Lite småtrött, men ganska glad. Jag har på mig en av världens skönaste tröjor och som sagt, det är ju skönt.
Jag kastar in en text på en så grymt skön låt. Och jag hör en tunn röst därute som undrar vad den heter. Ja, ifall det inte framgår så, Miss you in a heartbeat.
Denna låt är värd att läggas på minnet.
I believe, that there's something deep inside
That shouldn't be from time to time.
I sure found out, thought love was such a crime
The more you care, the more you fall
No need to worry, no need to turn away
'Cause it don't matter, anyway
(oohh oohh oohh)
I miss you in a heartbeat
(oohh oohh oohh)
I miss you right away
(oohh oohh oohh)
I miss you in a heartbeat
'cause it ain't love, if it don't feel that way
oh no
When we touch, I just lose my self control
A sad sensation I can't hide
To love is easy, it ain't easy to walk away
I keep the faith and there's a reason why, yeah
No need to worry, no need to turn away
'Cause it don't matter, anyway
baby
(oohh oohh oohh)
I miss you in a heartbeat
(oohh oohh oohh)
Yeah I miss you right away
(oohh oohh oohh)
I miss you in a heartbeat
'cause it ain't love, if it don't feel that way
Now, I ain't big on promises, I'll be true to you
'Cause I'd do 'bout anything, yeah
for some one like, baby for you
(oohh oohh oohh)
I miss you in a heartbeat
(oohh oohh oohh)
yeah I miss you right away
(oohh oohh oohh)
oh, I'm gonna miss you in a heartbeat
'cause it ain't love, if it don't feel that way
Ha en trevlig dag människor =)
måndag, januari 21
Apply som pressure - Oh no I'm late
Jag försov mig imorse. Go me! Andra gången sedan terminen startade. Am I good or am I good? Det senare alternativet tror jag att jag tar faktiskt. Jag vaknade tio i åtta ungefär och min buss går fem minuter i. PANIK! Jag lovar, den lyste ur ögonen och jag hade bara lust att sluta ögonen och somna om och nästa gång när jag vaknade skulle klockan vara halvsju och jag skulle ha gott om tid på mig. Ja, det gick ju förstås inte till så. Inte i verkligheten. Men det kan man ju nästan fatta.
Jag fick rusa ner och be pappa om skjuts. Jag gjorde mig i ordning och tackade min lyckliga stjärna att jag packat gympaväskan dagen innan. Vilket jag hade gjort förra gången jag försov mig. Förra gången hade jag dessutom provat kläder kvällen innan. Dock inte idag, så jag slängde på mig en t-shirt och ett par mjukisar. Det går aldrig fel! Jag hann inte ta medicinen och slängde in tre tuggummi i käften.
På badet idag fick jag problem med lungorna. När jag var under vattnet och andades kändes det som att någon snorde ihop mina lungor med ett bälte och ju mer jag andades in, desto mer drog denna någon åt. Det var hemskt. Och de bränns nu. Jag var trött i dem imorse. Säkert för att jag inte hann ta medicinen.
Vi har nog haft ganska kul, saknade två människor. Men det var slappt och jag hade sällskap med en tjej som man aldrig kan få nog av. Hon är allt man kan begära och lite till. Som glass på sommaren och varm choklad på vintern. Ungefär.
Halvsju ska jag vara på skolan. Möte om klassresan. Jag har ingen lust, känns inte som att vi har något vettigt att säga och jag har ingen lust att stå inför en massa människor. Jag funderar på att byta om till ett par jeans. Det ser mer respektabelt ut. Men vi får se. Det doftar köttbullar från köket och det skulle inte sitta fel med en rejäl portion hemmagjorda köttbullar. Verkligen inte. Mina naglar skulle behöva lite skötsel och tillsyn också. För den delen.
Men jag ska nog ta på mig något annat. Men vad? Jag måste ta och tvätta lite jeans, för nästan alla, och speciellt mina favoriter, ligger i tvätten. Så det kan ju vara på tiden. Även om mjukisbyxor är skönt kan man inte alltid gå klädd i det. Dessutom måste jag fixa knappen på ett par jeans. Den lossnade. Jag får jämt knappar att lossna från kläder, de brukar sitta i sköra trådar eller så sitter de löst på annat sätt och jag är expert på att få loss dem. Suck.
Mina fingrar fryser så jag säger hejdå här.
Dagens skönaste låt är föresten Apply some pressure. Jag fick den för ett bra tag sedan av en vän som står mig nära.
BYE!
E: Våran lägenhet kommer vara fylld med stickade vantar och mössor och svarvade saker.
S: Men då ser det ju ut som att våra föräldrar faktiskt tycker om oss.
Jag fick rusa ner och be pappa om skjuts. Jag gjorde mig i ordning och tackade min lyckliga stjärna att jag packat gympaväskan dagen innan. Vilket jag hade gjort förra gången jag försov mig. Förra gången hade jag dessutom provat kläder kvällen innan. Dock inte idag, så jag slängde på mig en t-shirt och ett par mjukisar. Det går aldrig fel! Jag hann inte ta medicinen och slängde in tre tuggummi i käften.
På badet idag fick jag problem med lungorna. När jag var under vattnet och andades kändes det som att någon snorde ihop mina lungor med ett bälte och ju mer jag andades in, desto mer drog denna någon åt. Det var hemskt. Och de bränns nu. Jag var trött i dem imorse. Säkert för att jag inte hann ta medicinen.
Vi har nog haft ganska kul, saknade två människor. Men det var slappt och jag hade sällskap med en tjej som man aldrig kan få nog av. Hon är allt man kan begära och lite till. Som glass på sommaren och varm choklad på vintern. Ungefär.
Halvsju ska jag vara på skolan. Möte om klassresan. Jag har ingen lust, känns inte som att vi har något vettigt att säga och jag har ingen lust att stå inför en massa människor. Jag funderar på att byta om till ett par jeans. Det ser mer respektabelt ut. Men vi får se. Det doftar köttbullar från köket och det skulle inte sitta fel med en rejäl portion hemmagjorda köttbullar. Verkligen inte. Mina naglar skulle behöva lite skötsel och tillsyn också. För den delen.
Men jag ska nog ta på mig något annat. Men vad? Jag måste ta och tvätta lite jeans, för nästan alla, och speciellt mina favoriter, ligger i tvätten. Så det kan ju vara på tiden. Även om mjukisbyxor är skönt kan man inte alltid gå klädd i det. Dessutom måste jag fixa knappen på ett par jeans. Den lossnade. Jag får jämt knappar att lossna från kläder, de brukar sitta i sköra trådar eller så sitter de löst på annat sätt och jag är expert på att få loss dem. Suck.
Mina fingrar fryser så jag säger hejdå här.
Dagens skönaste låt är föresten Apply some pressure. Jag fick den för ett bra tag sedan av en vän som står mig nära.
BYE!
E: Våran lägenhet kommer vara fylld med stickade vantar och mössor och svarvade saker.
S: Men då ser det ju ut som att våra föräldrar faktiskt tycker om oss.
söndag, januari 20
Andra sekunden bryter du ner mig totalt
En del människor är så delade i två olika personligheter. Som du. Du är ett bra exempel på det. Ena sekunden tycker jag att du är en av de bästa som finns och andra sekunden, andra sekunden bryter du ner mig totalt. Ska det vara så? Att en enda människas ord kan betyda så otrolig mycket? Har det att göra med relationen mellan människorna? Eller är det för att en enda människa kan ha så mycket i sin röst som får allt att brista? Jag börjar bli bättre på att skölja av mig allt, sätta upp en stötdämpande mur runt omkring som dessutom försöker så gott den förmår att studsa bort allting ut i skogen och jag silar igenom. Låter det goda sila igenom och de onda, de kommer inte igenom. Fast några korn av ondska slipper förstås igenom. Så är det alltid.
Jag längtar till hösten nu.
Ska man skratta eller gråta?`
Jag längtar till hösten nu.
Ska man skratta eller gråta?`
Jag blev kär i mitt hår
När jag satt ute vid pappas dator och fyllde i min gymnasieansökan fastnade jag i gamla bilder. En del man knappt sett, en del man aldrig sett. Alla var rätt gamla. Ja, mest 06 bilder. Eller bara 06 bilder. I princip. Jag satt där och blev frustrerad över att jag har så himla fint hår där. Jag blev kär i mitt hår, så långt och fin färg. Nu ska jag vänta på att det växer ut. Jag kommer naturligtvis att toppa håret, men jag vill ha det sådär långt igen. Och jag ska nog klippa snedlugg också, troligtvis. Så att något händer. Men längden, den ska jag ha tillbaka och kanske att jag färgar håret snart. Men först ska jag klippa mig i alla fall. Måste ta och beställa en tid. Snart, väldigt snart.
Jag hittade ett sött pusskort ocks. Men det kommer senare.
Jag har två matteläxor som väntar på mig och det är väl lika bra att få det gjort. I guess.
Smaken man minns
Jag har betat av ALLA orden på biologipappret. Fingrarna värker och jag känner mig rätt less. Men sen ska jag göra två matteläxor också. Fast innan ska jag ut och gå med mamma. Vi ska gå och posta mitt brev. Dessutom har jag tänkt att jag ska fylla i min gymnasieansökan idag också. Så att det blir gjort. Jag måste göra det hos pappa så at jag kan skriva ut papprena. Samtidigt därute kanske jag snor med mig lite kort tillbaka in från hans dator. Det finns en del där. Så får tömma USBminnet.
Jag klev upp mellan 9 och 10 idag som jag hade tänkt mig. Dock inte på det sättet jag hade tänkt mig. Hundarna bråkade.
Pappa tycker att jag kläcker ur mig mycket roliga kommentarer. Jag har som jag säkert redan nämnt hittat en lägenhet som jag vill ha, men som vi aldrig kommer att få. Men det finns ju flera. Vilket jag tröstar mig med =)
Dagens godaste är onsalakorv, den kan man aldrig, aldrig få nog av. Som det står på förpackningen "smaken man minns". Det har de så jävla rätt i!
Men nu ska jag ta på mig strumpor och ut och knalla. För jag skrev ett brev för en vecka sedan som måste postas nu. Innan det blir jättegammalt. Imorgon är det skola. Jag vill inte, för det är en sak jag inte orkar med. Men jag får väl försöka bita ihop. Men det känns så meningslöst. Det kommer aldrig att funka. GE UPP! Slöseri med tid, enbart slöseri.
Jag klev upp mellan 9 och 10 idag som jag hade tänkt mig. Dock inte på det sättet jag hade tänkt mig. Hundarna bråkade.
Pappa tycker att jag kläcker ur mig mycket roliga kommentarer. Jag har som jag säkert redan nämnt hittat en lägenhet som jag vill ha, men som vi aldrig kommer att få. Men det finns ju flera. Vilket jag tröstar mig med =)
Dagens godaste är onsalakorv, den kan man aldrig, aldrig få nog av. Som det står på förpackningen "smaken man minns". Det har de så jävla rätt i!
Men nu ska jag ta på mig strumpor och ut och knalla. För jag skrev ett brev för en vecka sedan som måste postas nu. Innan det blir jättegammalt. Imorgon är det skola. Jag vill inte, för det är en sak jag inte orkar med. Men jag får väl försöka bita ihop. Men det känns så meningslöst. Det kommer aldrig att funka. GE UPP! Slöseri med tid, enbart slöseri.
lördag, januari 19
En tragisk och dyster natt
Jag borde sova. Jag hade tänkt vara duktig. Jag hade tänkt gå och lägga mig i hyfsad tid och kliva upp ganska tidigt imorgon. Men det funkar inte så i min värld. Men jag vill, jag vill, jag vill!
Imorgon ska jag plugga, jag ska banne mig göra nästan ALLA ord på biologin och jag ska göra två matteläxor. Jag ska sitta i köket med en kopp oboy och vara hur superduktig som helst och efteråt ska jag bli stolt över mig själv. Någonstans ska jag klistra ihop mitt brev, sätta på ett frimärke och gå och posta det. På vägen till brevlådan ska jag lyssna på mp3.
Jag känner mig ganska tragisk denna dystra natt. Jag avskyr att det alltid är jag som börjar. Men det kanske ger mig rätten att avsluta allting också. Right? Och jag önskar att jag kunde ha lite mod i mig och inte vara så... typisk mig själv. Göra tvärtemot. Ha lite stolthet för en gångs skull. Samtidigt som jag skiter i det. Om ändå du inte var en sådan feg usling. Jag tänker inte skylla allt på att jag har en svag karaktär.
Jag hittade en lägenhet som jag verkligen vill ha. Planlösningen var, briljant! Men den är ledig från 1 maj så jag kan nog utesluta den. Men vi kommer att flytta ihop, det kommer verkligen att bli så. Jag kan inte riktigt fatta det. För jag brukar alltid planera så mycket, som aldrig blir mer än planer. Men detta kommer verkligen bli av! Och det känns så himla härligt. Jag ska verkligen bo ihop med ena syrran och det känns som att det kommer bli kul. Ibland kommer det såklart vara jobbigt. Men jag tror att vi kommer att fixa det galant. Strålande, för att uttrycka det hela med ett annat ord.
Ju längre man väntar. Desto mognare blir smaken på ett vin.
----------------------------------------------------
Vad är vår deal egentligen?
Imorgon ska jag plugga, jag ska banne mig göra nästan ALLA ord på biologin och jag ska göra två matteläxor. Jag ska sitta i köket med en kopp oboy och vara hur superduktig som helst och efteråt ska jag bli stolt över mig själv. Någonstans ska jag klistra ihop mitt brev, sätta på ett frimärke och gå och posta det. På vägen till brevlådan ska jag lyssna på mp3.
Jag känner mig ganska tragisk denna dystra natt. Jag avskyr att det alltid är jag som börjar. Men det kanske ger mig rätten att avsluta allting också. Right? Och jag önskar att jag kunde ha lite mod i mig och inte vara så... typisk mig själv. Göra tvärtemot. Ha lite stolthet för en gångs skull. Samtidigt som jag skiter i det. Om ändå du inte var en sådan feg usling. Jag tänker inte skylla allt på att jag har en svag karaktär.
Jag hittade en lägenhet som jag verkligen vill ha. Planlösningen var, briljant! Men den är ledig från 1 maj så jag kan nog utesluta den. Men vi kommer att flytta ihop, det kommer verkligen att bli så. Jag kan inte riktigt fatta det. För jag brukar alltid planera så mycket, som aldrig blir mer än planer. Men detta kommer verkligen bli av! Och det känns så himla härligt. Jag ska verkligen bo ihop med ena syrran och det känns som att det kommer bli kul. Ibland kommer det såklart vara jobbigt. Men jag tror att vi kommer att fixa det galant. Strålande, för att uttrycka det hela med ett annat ord.
Ju längre man väntar. Desto mognare blir smaken på ett vin.
----------------------------------------------------
Vad är vår deal egentligen?
Många killar är svin
När jag skaffar ett riktigt riktigt läskigt seriöst förhållande och ska gifta mig. Då tror inte jag att det kommer att bli med någon som får mig att tappa huvudet, som får mig att bli galen. Det känns som att jag kommer att gifta mig med en trygg, rolig och stabil kille. Som är galen och får mig att bli glad. Men inte överväldigande glad. Det känns som att jag kommer att söka efter trygghet. Men vad vet man egentligen?
Men det är en sån här kväll. Då tankarna virvlar och far.
Jag mår illa och jag tror jag har en släng magkatarr. Så jag tog ett piller, såklart. Medan jag lite halvt för mig själv tänker att många killar är svin. Om du åtminstone kunde säga hur DU vill. Men det går ju verkligen inte.
Skit sak samma.
Nu ska jag käka glass
Men det är en sån här kväll. Då tankarna virvlar och far.
Jag mår illa och jag tror jag har en släng magkatarr. Så jag tog ett piller, såklart. Medan jag lite halvt för mig själv tänker att många killar är svin. Om du åtminstone kunde säga hur DU vill. Men det går ju verkligen inte.
Skit sak samma.
Nu ska jag käka glass
tisdag, januari 15
Skitsnack
Jag ska snart sova. Sängen ser inte ett dugg inbjudande ut. Jag måste nog ta och fixa till med lakan och täcken och kuddar innan jag kryper ner. Åh, jag drar mig alltid för att ta itu med det och fixar inte till det förrän det verkligen behövs. Men det gör inget, för det är ju bara jag som ska sova där. Madrassen måste läggas på plats också. Eller snarare, madrasserna. Dem är ju faktiskt två.
Lungorna värker. Trots att jag tagit min medicin som jag ska. Och jag sitter här och överväger om jag verkligen ska dansa imorgon! Men om jag är bättre, då ska jag det absolut. Men om jag känner såhär då. Då kanske jag faktiskt måste hoppa över det. Men varför ens bekymra mig? Det är ju ett dygn kvar. Klart jag mår bra då. Jag ska dansa!
Jag pratade med en kompis förut och det var skönt. Att bara sitta där och vräka ur sig det man känner för. Hon är en sån där människa som man kan uttrycka sig dumt inför. Det spelar ingen roll vad man säger. Hon förstår och tycker aldrig att man uttrycker sig klumpigt eller elakt. Hon är vad jag kallar en äkta vän. Såna finns det inte sådär jättegott om. Inte vänner som varar länge.
Jag är förvånad över mig själv. Hur enkelt det var att skriva de där orden till dig. Jag borde ha tvekat. För jag är inte den typen som avslöjar problem. Särskilt inte såna som för min del är överspelat. Så varför? Och för dig av alla människor som man kan välja på i hela universum? Jag fattar det inte. Kanske är det för att det känns som att du tar mig seriöst. Som att du faktiskt lyssnar utan att döma. Att du faktiskt ser mig som en människa och inte som en siffra, en ålder. Kanske för att du känns så snäll, lugn, pålitlig, trygg och lojal. Jag vet inte exakt varför, bara att det kändes bra. Det känns bra att anförtro dig saker. Men fråga mig inte varför. Fråga absolut inte varför. Det är bara så det känns.
Jag avskyr när folk förutsätter att saker och ting ska vara på ett visst sätt. Att annars är människan konstig och det är inte normalt och bla bla bla. Jag avskyr blickar som en del människor kan ge ifrån sig. Miner när man säger vissa saker. Reaktioner. Jag avskyr vissa människors reaktioner. Det finns en speciell människa, jag tål knappt hennes reaktioner. Hon är en sån där som tycker att allt ska vara så som det är för henne ungefär. Rädd för att vara annorlunda. Ska smälta in i allting, vara som alla andra. Jag avskyr hennes reaktioner.
Lungorna värker. Trots att jag tagit min medicin som jag ska. Och jag sitter här och överväger om jag verkligen ska dansa imorgon! Men om jag är bättre, då ska jag det absolut. Men om jag känner såhär då. Då kanske jag faktiskt måste hoppa över det. Men varför ens bekymra mig? Det är ju ett dygn kvar. Klart jag mår bra då. Jag ska dansa!
Jag pratade med en kompis förut och det var skönt. Att bara sitta där och vräka ur sig det man känner för. Hon är en sån där människa som man kan uttrycka sig dumt inför. Det spelar ingen roll vad man säger. Hon förstår och tycker aldrig att man uttrycker sig klumpigt eller elakt. Hon är vad jag kallar en äkta vän. Såna finns det inte sådär jättegott om. Inte vänner som varar länge.
Jag är förvånad över mig själv. Hur enkelt det var att skriva de där orden till dig. Jag borde ha tvekat. För jag är inte den typen som avslöjar problem. Särskilt inte såna som för min del är överspelat. Så varför? Och för dig av alla människor som man kan välja på i hela universum? Jag fattar det inte. Kanske är det för att det känns som att du tar mig seriöst. Som att du faktiskt lyssnar utan att döma. Att du faktiskt ser mig som en människa och inte som en siffra, en ålder. Kanske för att du känns så snäll, lugn, pålitlig, trygg och lojal. Jag vet inte exakt varför, bara att det kändes bra. Det känns bra att anförtro dig saker. Men fråga mig inte varför. Fråga absolut inte varför. Det är bara så det känns.
Jag avskyr när folk förutsätter att saker och ting ska vara på ett visst sätt. Att annars är människan konstig och det är inte normalt och bla bla bla. Jag avskyr blickar som en del människor kan ge ifrån sig. Miner när man säger vissa saker. Reaktioner. Jag avskyr vissa människors reaktioner. Det finns en speciell människa, jag tål knappt hennes reaktioner. Hon är en sån där som tycker att allt ska vara så som det är för henne ungefär. Rädd för att vara annorlunda. Ska smälta in i allting, vara som alla andra. Jag avskyr hennes reaktioner.
Gift kvinna sökes
Jag läste kontaktannonser häromdan. Inte för egen skull alltså. Jag beblandar mig inte med sådant seriöst. För jag är bara femton år. Vore ganska patetiskt om jag redan nu lusläste kontaktannonser i hopp om att hitta the one. Jag tror faktiskt, trots all min kritik mot kärlek, att det finns någon för alla därute. Och om man bara är femton, då har man stor chans att hitta denna någon. Det tror jag verkligen på. Annars finns det ju knappast någon mening med livet.
I alla fall. Jag läste inte kontaktannonserna för att jag letar efter någon att spendera livet med. Jag läste dem... för nöjes skull. Har du aldrig läst någon kontaktannons? Gör det! Det är ganska underhållande faktiskt.
Men jag blev lite skrämd också. Det fanns folk som sökte efter en kvinna. Man skriver ju alltid vad det är hos denna kvinna man söker och dem sökte... en gift kvinna! Eller någon som hade en sambo. Hur sjukt är inte det? Att fullkomligt söka efter en kvinna och vilja att hon ska vara otrogen? Vad har gått fel då?
Denna värld är på väg utför.
I alla fall. Jag läste inte kontaktannonserna för att jag letar efter någon att spendera livet med. Jag läste dem... för nöjes skull. Har du aldrig läst någon kontaktannons? Gör det! Det är ganska underhållande faktiskt.
Men jag blev lite skrämd också. Det fanns folk som sökte efter en kvinna. Man skriver ju alltid vad det är hos denna kvinna man söker och dem sökte... en gift kvinna! Eller någon som hade en sambo. Hur sjukt är inte det? Att fullkomligt söka efter en kvinna och vilja att hon ska vara otrogen? Vad har gått fel då?
Denna värld är på väg utför.
Du är som luft för mig. Ska vi inte träffas innan jag kvävs?
Jag kommer precis ifrån en "skön" lässtund i en av fåtöljerna i vardagsrummet. Åtminstone kunde den ha varit skön ifall jag inte hade haft en hund på bröstkorgen och magen. Ingen liten tax eller så, utan en stor hund. Vilket kanske inte är det mest smartaste.
a) Jag är allergisk mot hundar
b) Idag har jag problem med andningen
Jag har ju astma och eftersom jag ibland slarvar med medicinen så blir det lite problem ibland. Jag glömmer bort att ta medicinen för jag är ju inte van vid det. Imorse när jag skulle kliva upp mådde jag illa och det värkte i bröstkorgen. Kände mig helt förstörd där. Och nej, ni som aldrig upplevt det kan inte veta hur det känns. Så, då var det utrett också sådär i förbifarten.
Mamma var hemma och vi bestämde att jag skulle stanna hemma idag. Så jag tog min medicin som duktiga flickor ska göra och sedan gick jag och la mig igen. Men bröstkorgen är fortfarande besvärlig. Det är tungt att andas till och från. Jag måste börja ta astman mer på allvar. Men jag vet inte så mycket om det egentligen, så det är svårt. Jag ska i alla fall se till att jag tar medicinen ordentligt. Det borde jag verkligen göra!
Jag klev upp sent efter att jag legat och läst en stund i är det någon där? av Marian Keys. En av världens bästa författare. Man vet aldrig hur boken ska sluta. Det är ingen idé att försöka klura ut det, för man är aldrig i närheten av rätt. Det är enkel fakta som man måste inse. Jag har föresten läst ut boken nu efter lässtunden i fåtöljen och den var helt fantastisk!
Jag har också räknat två sidor matte idag och tittat på Fresh Prince in Bel Air. Jag borde städa i mitt rum, dammsuga lite. Men just idag orkar jag inte det. Jag mår illa och är varm i kroppen. Jag ska ta en dusch snart. Ikväll tänker jag titta på Ugly Betty och Carolina Gynnings nya program.
Föresten ska jag tillägga att jag sover riktigt bra i den "nya" sängen med ben på. Det är rätt skönt att ha kommit upp sig lite i sovrummet. Dessutom kan jag ha mitt ursnygga bord som nattduksbord. Vilket det är tänkt att jag ska ha. Men nu är det inte för högt. Så därför har jag röjt det på saker. Numera står det bara ett vaniljdoftande ljus där och så brukar det ligga någon bok och på kvällarna ligger mobiltelefonerna där.
Och torsdagen närmar sig. Sakta men säkert. Det är klart den gör. För varje minut som går är torsdagen en minut närmare. Det är bara för att jag är löjlig och rastlös som det känns som en evighet kvar. Föresten ska man aldrig vänta sig för mycket. Som folk alltid brukar säga till mig. Men hoppas, det kan man alltid göra med gott samvete. Så ja, jag hoppas en smula. Eller två kanske. Och denna gången känns det som att det faktiskt kommer att bli av. Jag tittar in i framtiden och det ser mysigt och trevligt ut. För ett tag i alla fall. Vi får väl se om jag är synsk eller bara inbillningssjuk. Den som lever får se.
"Palla vara som dig"
a) Jag är allergisk mot hundar
b) Idag har jag problem med andningen
Jag har ju astma och eftersom jag ibland slarvar med medicinen så blir det lite problem ibland. Jag glömmer bort att ta medicinen för jag är ju inte van vid det. Imorse när jag skulle kliva upp mådde jag illa och det värkte i bröstkorgen. Kände mig helt förstörd där. Och nej, ni som aldrig upplevt det kan inte veta hur det känns. Så, då var det utrett också sådär i förbifarten.
Mamma var hemma och vi bestämde att jag skulle stanna hemma idag. Så jag tog min medicin som duktiga flickor ska göra och sedan gick jag och la mig igen. Men bröstkorgen är fortfarande besvärlig. Det är tungt att andas till och från. Jag måste börja ta astman mer på allvar. Men jag vet inte så mycket om det egentligen, så det är svårt. Jag ska i alla fall se till att jag tar medicinen ordentligt. Det borde jag verkligen göra!
Jag klev upp sent efter att jag legat och läst en stund i är det någon där? av Marian Keys. En av världens bästa författare. Man vet aldrig hur boken ska sluta. Det är ingen idé att försöka klura ut det, för man är aldrig i närheten av rätt. Det är enkel fakta som man måste inse. Jag har föresten läst ut boken nu efter lässtunden i fåtöljen och den var helt fantastisk!
Jag har också räknat två sidor matte idag och tittat på Fresh Prince in Bel Air. Jag borde städa i mitt rum, dammsuga lite. Men just idag orkar jag inte det. Jag mår illa och är varm i kroppen. Jag ska ta en dusch snart. Ikväll tänker jag titta på Ugly Betty och Carolina Gynnings nya program.
Föresten ska jag tillägga att jag sover riktigt bra i den "nya" sängen med ben på. Det är rätt skönt att ha kommit upp sig lite i sovrummet. Dessutom kan jag ha mitt ursnygga bord som nattduksbord. Vilket det är tänkt att jag ska ha. Men nu är det inte för högt. Så därför har jag röjt det på saker. Numera står det bara ett vaniljdoftande ljus där och så brukar det ligga någon bok och på kvällarna ligger mobiltelefonerna där.
Och torsdagen närmar sig. Sakta men säkert. Det är klart den gör. För varje minut som går är torsdagen en minut närmare. Det är bara för att jag är löjlig och rastlös som det känns som en evighet kvar. Föresten ska man aldrig vänta sig för mycket. Som folk alltid brukar säga till mig. Men hoppas, det kan man alltid göra med gott samvete. Så ja, jag hoppas en smula. Eller två kanske. Och denna gången känns det som att det faktiskt kommer att bli av. Jag tittar in i framtiden och det ser mysigt och trevligt ut. För ett tag i alla fall. Vi får väl se om jag är synsk eller bara inbillningssjuk. Den som lever får se.
"Palla vara som dig"
måndag, januari 14
You cut me open
.JPG)
You cut me open and I keep bleeding.
Egentligen vill jag nog bara försöka förmedla det vi aldrig pratar om. Att jag mår bra, att jag inte gräver ner mig i djup depression. Att jag mår bra! Att jag går vidare. Och även om det skulle verka annorlunda så är det inte så. Såna här inlägg är inte för att inbilla mig själv att det är så. För det behövs inte. Jag vill bara att du ska vara helt säker också.
Jag försöker att inte tänka på framtiden. Vissa minnen och ord sårar lite extra. Det kan jag erkänna. En del saker är bäst att inte tänka på. Det är min filosofi.
För du fick mig att inse att man aldrig kan vara säker på framtiden.
Jag har ingen tävlingsinstinkt. Jag är inte en sån där människa som pushar mig själv till yttersta gränsen för att jag SKA vinna. Jag är den typen som lägger mig, som ger mig. Som inte bryr mig direkt. Fast på vanliga spel vinner jag gärna. Men jag skulle aldrig springa fortast uppför ett berg för en japp till exempel. Jag skulle aldrig åka skidor i åtta mil bara för att komma först.
Däremot är jag en överlevare. Om jag blir ledsen tar jag mig upp. Jag vet att jag kan vara jävldigt deppig periodvis. Jag har mina bättre och mina sämre perioder och vissa perioder är det riktigt dåligt. Jag kan erkänna det. Men tar jag mig inte upp sen då? Det kan behövas ett lov eller något roligt. Sedan är jag uppe och svävar igen. Det är inte dåligt för evigt då. När vi flyttade, jag överlevde det. Det har varit riktigt jobbigt ibland. Jag passar inte in här. Intressena de flesta har häruppe är inte mina. Jag är inte som dem och det är inte säkert att jag hade varit som dem även om jag varit född här.
Jag vill ha kontroll över situationen. Jag vill känna att jag kan kliva av det framrusande tåget om jag vill. Jag vet inte varför det är så viktigt för mig. Men det är viktigt, oerhört viktigt.
Jag är en sån där människa som kan ligga och grubbla på saker tills jag blir alldeles tokig och då stänger jag av. För jag vet att jag inte klarar av mig själv om jag fortsätter att tänka på just det där. Jag koncentrerar mig på min andning eller så blockerar jag bara. Så att alla tankar försvinner. För att det är vad jag behöver.
Och jag vet inte hur allt detta hänger ihop. Det finns ingen röd tråd att följa, det är så säkert. Men orden flöder och då är det bara att trycka ner tangenterna. Jag läste gamla blogginlägg, de var mycket roligare. De var mer... känslosamma.
Closed off from love
I didn't need the pain
Once or twice was enough
And it was all in vain
Time starts to pass
Before you know it you're frozen
But something happened
For the very first time with you
My heart melts into the ground
Found something true
And everyone's looking round
Thinking I'm going crazy
But I don't care what they say
I'm in love with you
They try to pull me away
But they don't know the truth
My heart's crippled by the vein
That I keep on closing
You cut me open and I
Keep bleeding
Keep, keep bleeding love
I keep bleeding
I keep, keep bleeding love
Keep bleeding
Keep, keep bleeding love
You cut me open
Trying hard not to hear
But they talk so loud
Their piercing sounds fill my ears
Try to fill me with doubt
Yet I know that the goal
Is to keep me from falling
But nothing's greater
Than the rush that comes with your embrace
And in this world of loneliness
I see your face
Yet everyone around me
Thinks that I'm going crazy, maybe, maybe
But I don't care what they say
I'm in love with you
They try to pull me away
But they don't know the truth
My heart's crippled by the vein
That I keep on closing
You cut me open and I
Keep bleeding
Keep, keep bleeding love
I keep bleeding
I keep, keep bleeding love
Keep bleeding
Keep, keep bleeding love
You cut me open
And it's draining all of me
Oh they find it hard to believe
I'll be wearing these scars
For everyone to see
I don't care what they say
I'm in love with you
They try to pull me away
But they don't know the truth
My heart's crippled by the vein
That I keep on closing
You cut me open and I
Keep bleeding
Keep, keep bleeding love
I keep bleeding
I keep, keep bleeding love
Keep bleeding
Keep, keep bleeding love
You cut me open
Jag kommer spela sönder den här låten. Det är då ett som är säkert.
Love is strange
En del av mig tvekar. Medan andra halvan är helt inne på det hela. Man lever livet en gång. Känns det rätt, ja, då är det förmodligen rätt. Det borde ju vara rätt så länge inte samvetet säger något. Oavsett vad andra säger. Man ska inte krångla till allting genom att tänka för mycket. Vilket jag annars är ganska bra på. Jag vill detta. Oavsett hur det blir sen.
Kanske att jag behöver det här. Det har en tendens att aldrig bli något, bara gulligt prat. Men det kanske inte gör något? För jag är så himla lycklig just nu, jätteglad är jag. (Lyckan och glädjen kan delvis bero på att jag vann ett hudvårdskit på Cosmo). I alla fall, något inom mig säger att det är ödet. För vi kämpar, men aldrig tillräckligt. Denna gången vill jag kämpa fullt ut. Även om det inte finns någon framtid.
Varför måste någon bli ledsen när det tar slut? Ibland är det bäst, för båda två. Ibland kan det vara ett ömsesidigt beslut. Sorgsna stunder infinner sig säkert. Men man måste väl inte gå runt och vara konstant ledsen? Jag avskyr när folk plockar fram sin medlidsamma röst, som är len som honung, de tar på sig ett minspel som passar när man tycker synd om någon och tittar med mjuka ögon. Och så frågor de om man är ledsen, hur det känns och såklart, det viktigaste, varför. Då känner man sig nästan dum när man inte är i behov av omtänksamhet. När man mår bra som en näktergal och är hur glad som helst. När de anstränger sig så.
Ibland kanske man mår bättre utan någon. Har ni tänkt på det någon gång? Måste man ha någon för att känna sig komplett och värdefull? Räcker det inte med sig själv? Att hålla ordning på sig själv och tänka på ens egna behov? Det kan vara nog så svårt ibland. Aldrig behöver man oroa sig för hur den andra ska reagera. Nej, det kan vara ganska skönt faktiskt. Man känner att man är fri och man har kontroll. Vill man träffa den där trevliga killen så är det fritt fram och göra det. Man kan kramas och prata med vem man vill. Inte ständig övervakan och ständig brottning med sitt samvete som hela tiden ska hitta fel.
Love is strange
Kanske att jag behöver det här. Det har en tendens att aldrig bli något, bara gulligt prat. Men det kanske inte gör något? För jag är så himla lycklig just nu, jätteglad är jag. (Lyckan och glädjen kan delvis bero på att jag vann ett hudvårdskit på Cosmo). I alla fall, något inom mig säger att det är ödet. För vi kämpar, men aldrig tillräckligt. Denna gången vill jag kämpa fullt ut. Även om det inte finns någon framtid.
Varför måste någon bli ledsen när det tar slut? Ibland är det bäst, för båda två. Ibland kan det vara ett ömsesidigt beslut. Sorgsna stunder infinner sig säkert. Men man måste väl inte gå runt och vara konstant ledsen? Jag avskyr när folk plockar fram sin medlidsamma röst, som är len som honung, de tar på sig ett minspel som passar när man tycker synd om någon och tittar med mjuka ögon. Och så frågor de om man är ledsen, hur det känns och såklart, det viktigaste, varför. Då känner man sig nästan dum när man inte är i behov av omtänksamhet. När man mår bra som en näktergal och är hur glad som helst. När de anstränger sig så.
Ibland kanske man mår bättre utan någon. Har ni tänkt på det någon gång? Måste man ha någon för att känna sig komplett och värdefull? Räcker det inte med sig själv? Att hålla ordning på sig själv och tänka på ens egna behov? Det kan vara nog så svårt ibland. Aldrig behöver man oroa sig för hur den andra ska reagera. Nej, det kan vara ganska skönt faktiskt. Man känner att man är fri och man har kontroll. Vill man träffa den där trevliga killen så är det fritt fram och göra det. Man kan kramas och prata med vem man vill. Inte ständig övervakan och ständig brottning med sitt samvete som hela tiden ska hitta fel.
Love is strange
söndag, januari 13
Livet är simpelt. Kärlek är svårt
Naglarna är röda nu. Händerna fryser. Fötterna saknar strumpor.
Musiken strömmar ur högtalarna. Snart ska jag tala i telefon.
Livet är rätt simpelt. Kärlek är rätt svårt.
Och du kommer aldrig att vara min. Vilket jag inte sörjer.
Komplicerade tankar. Släpp det förflutna, gå vidare.
Tänk inte på morgondagen. Låt det vara så länge.
Lev. Lev i nuet.
Det finns så mycket man borde göra. Men som man aldrig kommer att göra.
Varför är det så?
Jag borde packa min gympaväska. Därför ska jag göra det.
Hela tiden måste man ta hänsyn. Hänsyn till andras känslor, deras åsikter och viljor. Alltid ska man tänka på alla andra. Aldrig kan man vara helt självisk och egoistisk utan att man ska må dåligt för att någon annan blir skadad. Och när alla håller käften, aldrig talar ut om vad hjärtat säger. Ja, hur ska man då veta när någon såras? Man kan bara anta och man kan anta fel och så blir alla ledsna. Är det bättre?
Livet är simpelt. Kärlek är svårt.
Musiken strömmar ur högtalarna. Snart ska jag tala i telefon.
Livet är rätt simpelt. Kärlek är rätt svårt.
Och du kommer aldrig att vara min. Vilket jag inte sörjer.
Komplicerade tankar. Släpp det förflutna, gå vidare.
Tänk inte på morgondagen. Låt det vara så länge.
Lev. Lev i nuet.
Det finns så mycket man borde göra. Men som man aldrig kommer att göra.
Varför är det så?
Jag borde packa min gympaväska. Därför ska jag göra det.
Hela tiden måste man ta hänsyn. Hänsyn till andras känslor, deras åsikter och viljor. Alltid ska man tänka på alla andra. Aldrig kan man vara helt självisk och egoistisk utan att man ska må dåligt för att någon annan blir skadad. Och när alla håller käften, aldrig talar ut om vad hjärtat säger. Ja, hur ska man då veta när någon såras? Man kan bara anta och man kan anta fel och så blir alla ledsna. Är det bättre?
Livet är simpelt. Kärlek är svårt.
Du tog mitt hjärta med en enda blick
Bion igår var F A N T A S T I S K ! Den var hur jävla bra som helst! Bland det roligaste i hela filmen var Cecilias kusk, eftersom att han vet vi vem det är. En släkting till min närmsta kompis. Riktigt roligt :) Ja, filmen var toppen. Tre riktiga godingar var med i den. Arn, Saladin och Armand. Riktigt ögongodis. Jag längtar redan till del två. Mest minnesvärda kommentarerna var:
Du tog mitt hjärta, min syster, min brud
Du tog mitt hjärta med en enda blick
och
Jag svär att jag ska hämta hem dig härifrån
Innan gick vi på en restaurang som heter Viktoria. Jag åt Black and White. Jättegott! Det var jättefint upplagt också. Till efterrätt åt vi alla jordgubbscheesecake, men jag tycker inte att den var sådär jättegod. Men jordgubbarna var festliga. Det tål att erkännas.
Idag var vi ute och åkte skoter. Rätt kallt, men mysigt. Vi grillade uppe på berget, på ett ställe där vi grillade i våras och vi funderar på att göra ett vindskydd där. Det vore jättemysigt! Fast det gick inte sådär jättebra och när solen kröp längre ner på himlen blev det ganska kallt också. Men vi fick i oss lite körv och varm choklad i alla fall. Sedan åkte vi hem igen, fast en annan väg. På hemvägen tyckte pappa att det var festligt att dra i grenar med snö så att all snö hamnade på mig och Emma. Men det går inte att komma ifrån att Emma fick mest snö på sig. Så jag är inte så värst ledsen för det hela faktiskt.
Men det var mysigt att åka upp på berget, pappa hade snö upp till skrevet.
När Emma och jag hamnade mitt i röken sa pappa att det finns något man brukar säga om röken. Han ville inte säga vad först, men när jag reste mig upp och gick en bit och röken följde efter, sa han i alla fall. Röken ryker tydligen åt den som är kåtast. Fast det kan hända att det bara gäller gamla gubbar. Och det tror jag, att det bara gäller för gamla gubbar alltså.
Jag ska snart ställa mig i duschen och så ska jag måla naglarna igen, först ta bort allt och sedan måla om. Det är rätt kul att pyssla med naglarna nu. Jag ska försöka måla dem varje helg nu och fylla på lite på veckorna och sluta förstöra mina ögonfransar. Så kanske även jag har en chans att se lite normal ut ;)
Jag slänger in en bild på resultet från igår. Ingen vits att tala om hur jag såg ut, titta på kortet.
.JPG)
Jag slänger även in en bild på hur det såg ut uppe på berget idag =)
.JPG)
Du tog mitt hjärta, min syster, min brud
Du tog mitt hjärta med en enda blick
och
Jag svär att jag ska hämta hem dig härifrån
Innan gick vi på en restaurang som heter Viktoria. Jag åt Black and White. Jättegott! Det var jättefint upplagt också. Till efterrätt åt vi alla jordgubbscheesecake, men jag tycker inte att den var sådär jättegod. Men jordgubbarna var festliga. Det tål att erkännas.
Idag var vi ute och åkte skoter. Rätt kallt, men mysigt. Vi grillade uppe på berget, på ett ställe där vi grillade i våras och vi funderar på att göra ett vindskydd där. Det vore jättemysigt! Fast det gick inte sådär jättebra och när solen kröp längre ner på himlen blev det ganska kallt också. Men vi fick i oss lite körv och varm choklad i alla fall. Sedan åkte vi hem igen, fast en annan väg. På hemvägen tyckte pappa att det var festligt att dra i grenar med snö så att all snö hamnade på mig och Emma. Men det går inte att komma ifrån att Emma fick mest snö på sig. Så jag är inte så värst ledsen för det hela faktiskt.
Men det var mysigt att åka upp på berget, pappa hade snö upp till skrevet.
När Emma och jag hamnade mitt i röken sa pappa att det finns något man brukar säga om röken. Han ville inte säga vad först, men när jag reste mig upp och gick en bit och röken följde efter, sa han i alla fall. Röken ryker tydligen åt den som är kåtast. Fast det kan hända att det bara gäller gamla gubbar. Och det tror jag, att det bara gäller för gamla gubbar alltså.
Jag ska snart ställa mig i duschen och så ska jag måla naglarna igen, först ta bort allt och sedan måla om. Det är rätt kul att pyssla med naglarna nu. Jag ska försöka måla dem varje helg nu och fylla på lite på veckorna och sluta förstöra mina ögonfransar. Så kanske även jag har en chans att se lite normal ut ;)
Jag slänger in en bild på resultet från igår. Ingen vits att tala om hur jag såg ut, titta på kortet.
.JPG)
Jag slänger även in en bild på hur det såg ut uppe på berget idag =)
.JPG)
lördag, januari 12
Tre fjärdedelar döda
Betrand Russell - Att frukta kärleken är att frukta livet, och de som fruktar livet är redan till tre fjärdedelar döda.
Blääää =( Jag mår illa.
Blääää =( Jag mår illa.
Jag är en skiftande personlighet
Jag är en skiftande personlighet. Och jag lyckas alltid trassla till det för mig. Eftersom i mitt huvud cirkulerar det förflutna, nuet och framtiden. På samma gång! Såklart. Eftersom jag inte kan släppa det förflutna dras jag alltid med gamla minnen. Så det rör sig alltid en massa människor i mitt huvud. Som jag inte kan släppa taget om. Och hela tiden tänker jag lite på hur andra ska uppfatta mig och hur de ska känna när jag fattar beslut. Och nu känner jag att jag har trasslat till det för mig igen. Om en lösning krävs, ja, då vet jag inte hur det ska gå till.
Jag förstår inte hur du orkar med mig. Gång, på gång, på gång. För det blir alltid likadant. Och det lär alltid bli likadant. Förlåt, men det känns så. Orden värmer för stunden och så vidare. Men det blir aldrig något. Jag vet att jag är negativ, men om sådana här saker är jag alltid negativ. Så det är inget nytt för mig. Min hjärna är konstruerad sådan.
Och dessutom skulle det bara krångla till allt. Jag orkar inte med en massa trassel och krångel. Men jag är ju expert på det, jag måste leva med att jag är såhär.
Jag vet inte om jag vill tala om det för folk. Jag vill inte se deras miner, för vi har alla gått igenom det här så många gånger. Om jag går in utan förväntningar då? Skulle det kanske kunna funka då? Om jag ger så mycket jag bara kan och inte fegar ur. Det känns inte som att någon skulle orka höra om detta igen och det gör inte jag heller. Jag orkar inte. Åh.
Jag är en skiftande personlighet.
Remember the good times
Jag förstår inte hur du orkar med mig. Gång, på gång, på gång. För det blir alltid likadant. Och det lär alltid bli likadant. Förlåt, men det känns så. Orden värmer för stunden och så vidare. Men det blir aldrig något. Jag vet att jag är negativ, men om sådana här saker är jag alltid negativ. Så det är inget nytt för mig. Min hjärna är konstruerad sådan.
Och dessutom skulle det bara krångla till allt. Jag orkar inte med en massa trassel och krångel. Men jag är ju expert på det, jag måste leva med att jag är såhär.
Jag vet inte om jag vill tala om det för folk. Jag vill inte se deras miner, för vi har alla gått igenom det här så många gånger. Om jag går in utan förväntningar då? Skulle det kanske kunna funka då? Om jag ger så mycket jag bara kan och inte fegar ur. Det känns inte som att någon skulle orka höra om detta igen och det gör inte jag heller. Jag orkar inte. Åh.
Jag är en skiftande personlighet.
Remember the good times
Jag klarar mig. Jag klarar mig alltid.
För att jag missade att ta bort ett kryss när jag lånade en lista från en annan. Skaffa er ett liv people.
Det är inte jobbigt att prata om det. Det är inte det. Inte ytligt. Jag menar, ytligt sett, så är det verkligen ingen stor grej. Jag skulle aldrig heller tillåta att det blev en stor grej av det hela. För det är inte min stil. Jag kravlar mig upp, tar mig vidare, gräver mig inte ner. Överlever. För jag är ung.
Vet du vad jag tänkte när jag gick därifrån den där eftermiddagen?
Jag klarar mig.
Jag klarar mig alltid.
Och så tackade jag min kusin, för det känns som att hon inspirerat mig till att klara av sådant här. Hon har fått mig att förstå att det finns en hel del annat. Ja, det betyder väldigt mycket för mig. Vilket jag insåg då. När jag vandrade framåt där med mina väskor.
Adjö är ej slut
Farväl är ej för alltid
Jag borde kanske krypa i sängs. Jag har mått illa sedan igårkväll, stundvis har det varit borta, men det återkommer alltid. Jag är trött i ögonen och huvudet och känner mig konstig. Kanske att jag trots allt håller på att bli sjuk. Bläää =(
Vi får väl se. Imorgon blir det stan, restaurang och bio. Det känns riktigt mysigt. Men det är bäst att jag är utvilad. Jag förstår att man inte förstår något av det tidigare. Men det är snuttar av små tankestunder, bland annat från bussen imorse. Eller snarare igår morse, det är ju faktiskt lördag nu. Om man ska vara perfekt.
Nightie Nightie.
PS. Min dirty dancing CD kom idag. Jag är överlycklig för det. <3 Fast nog tog Ginza bra lång tid på sig. Igår allra senast borde den varit här. Men skit sak samma, för nu är den här och jag skulle kunna dansa på händerna hela vägen till banken.
Det är inte jobbigt att prata om det. Det är inte det. Inte ytligt. Jag menar, ytligt sett, så är det verkligen ingen stor grej. Jag skulle aldrig heller tillåta att det blev en stor grej av det hela. För det är inte min stil. Jag kravlar mig upp, tar mig vidare, gräver mig inte ner. Överlever. För jag är ung.
Vet du vad jag tänkte när jag gick därifrån den där eftermiddagen?
Jag klarar mig.
Jag klarar mig alltid.
Och så tackade jag min kusin, för det känns som att hon inspirerat mig till att klara av sådant här. Hon har fått mig att förstå att det finns en hel del annat. Ja, det betyder väldigt mycket för mig. Vilket jag insåg då. När jag vandrade framåt där med mina väskor.
Adjö är ej slut
Farväl är ej för alltid
Jag borde kanske krypa i sängs. Jag har mått illa sedan igårkväll, stundvis har det varit borta, men det återkommer alltid. Jag är trött i ögonen och huvudet och känner mig konstig. Kanske att jag trots allt håller på att bli sjuk. Bläää =(
Vi får väl se. Imorgon blir det stan, restaurang och bio. Det känns riktigt mysigt. Men det är bäst att jag är utvilad. Jag förstår att man inte förstår något av det tidigare. Men det är snuttar av små tankestunder, bland annat från bussen imorse. Eller snarare igår morse, det är ju faktiskt lördag nu. Om man ska vara perfekt.
Nightie Nightie.
PS. Min dirty dancing CD kom idag. Jag är överlycklig för det. <3 Fast nog tog Ginza bra lång tid på sig. Igår allra senast borde den varit här. Men skit sak samma, för nu är den här och jag skulle kunna dansa på händerna hela vägen till banken.
fredag, januari 11
Because of you
Ny dag. Nya möjligheter. Eller? Ja, vi får väl se. Jag känner mig ungefär som igår, fast att jag mår illa också. Jag mådde hemskt mycket illa igårkväll. Magsjuka går ju, men jag lär inte drabbas. Av illamående kanske, men knappast av spysjuka. Hoppas jag. För jag har inte varit kräksjuk sedan jag var ungefär fem år. Så det vore lite jävligt att få det just nu. Dessutom känner jag att jag behöver gå till skolan. Så helgen kommer lämpligt nu, när jag kan vila upp mig. Imorgon ska jag och hela familjen förutom min älskade äldsta storasyster gå och titta på Arn. Vilket jag ser fram emot väldigt mycket. Jag vill verkligen se den för den utspelar sig ju i mina hemtrakter. Så det ska bli spännande!
Det var så konstigt igår när jag skulle sova. Det kändes som att jag aldrig skulle kunna sova och sen imorse några minuter innan klockan skulle ringa så hade jag inget täcke, jag orkade inte leta efter det så jag snodde syrrans. Hon klagade inget. Jag gick upp och duschade och åt frukost! Bra frukost, till skillnad mot hur det brukar vara. Pålägg och sådär. Men det var korv, bara att slänga på och det krävs ingen hyvel eller något. Ost tar jag nästan aldrig fram på morgnarna.
Vi har sen lunch idag med. Såna dagar ska man nästan äta lite frukost. Fast jag gillar sen lunch, det är lugnare i matsalen då och det är mycket bekvämare.
Idag är jag väldigt grön. Av en händelse så blev det så. De gröna baggy byxorna, militärfärgade tröjan som jag fått av K, den är hur skön som helst! Jag råkar ha ett svart linne under, men det kommer aldrig någon att se i alla fall. Jag har i och för sig röda naglarna, men det har jag mest hela tiden nu. Sedan har jag gröna örhängen, de gör lite ont, men det är plast rakt igenom. Och så har jag grön eyeliner. Det sista kan låta rätt mysko, men det är riktigt fint faktiskt. Det är en av kusinerna som har lärt mig det. Läpparna är rosa utav mitt läppsyl också. Jag har ingen mascara på än, men det kanske kommer. Vi får väl se.
Vi har läs idag och jag har en bok i skåpet, så det inte ska bli sånt tjafs som förra gången. I alla fall har jag redan läst boken, jag köpte den i somras. Den heter Lögner och är verklighetsbaserad och väldigt bra. Verklighetsbaserade böcker är ofta väldigt bra. Nästan oavsett vad de handlar om. Och sedan har vi en lite längre rast och sedan språkval tror jag. Och så står det stopp. Men vi måste nästan ha någon mer lektion innan maten, och nu kom jag precis på att vi har matte i 1 timma och en kvart. Sedan lunch och så teknik och sedan biologi i 1 timma och 20 min. Sedan hem och slappa hela kvällen. Lets dance börjar ju ikväll och det tänker jag inte missa. Fast det blir nog roligare längre fram när de har lärt sig lite mera.
och alla vill väl ha dig nu. Ibland blir det lite jobbigt. Jobbigare än vad det var tänkt. Jag vet inte om det är för att vi inte pratar om det. Eller för att jag oftast tar det bra, men så är det såna där stunder. Åh jag vet inte, det är för komplicerat. Och jag brukar stänga av. Men jag börjar väl inse att allt går inte att stänga av. Men jag är inte den som gräver ner mig och låter hela min värld rasera samman. Jag är fast besluten att försöka hålla ett bra tempo hela terminen rakt igenom, få bra betyg och komma in på gymnasiet i Skara, fast det handlar nog mest om platser. De tar folk från Skara kommun först och därefter såna som mig. Så vi får se, har ju en reservplan också. Det ska nog gå bra. Jag tror det.
I alla fall, om vi hörs ibland vet jag att jag klarar av det. Jag har aldrig trott på riktigt att sånt här kan bli svårt, för det har sällan varit riktigt svårt för mig förut. Men jag börjar tänka om nu.
because of you.
Det var så konstigt igår när jag skulle sova. Det kändes som att jag aldrig skulle kunna sova och sen imorse några minuter innan klockan skulle ringa så hade jag inget täcke, jag orkade inte leta efter det så jag snodde syrrans. Hon klagade inget. Jag gick upp och duschade och åt frukost! Bra frukost, till skillnad mot hur det brukar vara. Pålägg och sådär. Men det var korv, bara att slänga på och det krävs ingen hyvel eller något. Ost tar jag nästan aldrig fram på morgnarna.
Vi har sen lunch idag med. Såna dagar ska man nästan äta lite frukost. Fast jag gillar sen lunch, det är lugnare i matsalen då och det är mycket bekvämare.
Idag är jag väldigt grön. Av en händelse så blev det så. De gröna baggy byxorna, militärfärgade tröjan som jag fått av K, den är hur skön som helst! Jag råkar ha ett svart linne under, men det kommer aldrig någon att se i alla fall. Jag har i och för sig röda naglarna, men det har jag mest hela tiden nu. Sedan har jag gröna örhängen, de gör lite ont, men det är plast rakt igenom. Och så har jag grön eyeliner. Det sista kan låta rätt mysko, men det är riktigt fint faktiskt. Det är en av kusinerna som har lärt mig det. Läpparna är rosa utav mitt läppsyl också. Jag har ingen mascara på än, men det kanske kommer. Vi får väl se.
Vi har läs idag och jag har en bok i skåpet, så det inte ska bli sånt tjafs som förra gången. I alla fall har jag redan läst boken, jag köpte den i somras. Den heter Lögner och är verklighetsbaserad och väldigt bra. Verklighetsbaserade böcker är ofta väldigt bra. Nästan oavsett vad de handlar om. Och sedan har vi en lite längre rast och sedan språkval tror jag. Och så står det stopp. Men vi måste nästan ha någon mer lektion innan maten, och nu kom jag precis på att vi har matte i 1 timma och en kvart. Sedan lunch och så teknik och sedan biologi i 1 timma och 20 min. Sedan hem och slappa hela kvällen. Lets dance börjar ju ikväll och det tänker jag inte missa. Fast det blir nog roligare längre fram när de har lärt sig lite mera.
och alla vill väl ha dig nu. Ibland blir det lite jobbigt. Jobbigare än vad det var tänkt. Jag vet inte om det är för att vi inte pratar om det. Eller för att jag oftast tar det bra, men så är det såna där stunder. Åh jag vet inte, det är för komplicerat. Och jag brukar stänga av. Men jag börjar väl inse att allt går inte att stänga av. Men jag är inte den som gräver ner mig och låter hela min värld rasera samman. Jag är fast besluten att försöka hålla ett bra tempo hela terminen rakt igenom, få bra betyg och komma in på gymnasiet i Skara, fast det handlar nog mest om platser. De tar folk från Skara kommun först och därefter såna som mig. Så vi får se, har ju en reservplan också. Det ska nog gå bra. Jag tror det.
I alla fall, om vi hörs ibland vet jag att jag klarar av det. Jag har aldrig trott på riktigt att sånt här kan bli svårt, för det har sällan varit riktigt svårt för mig förut. Men jag börjar tänka om nu.
because of you.
torsdag, januari 10
Sova mycket = mycket liv
Jag känner mig rätt utvilad, men är ändå lite trött. Fast jag la ifrån mig boken halvtio igår. Ska försöka gå och lägga mig lika tidigt ikväll också. Det är bra att sova. Folk som sover mycket, det är dem som har ett liv. Om någon inte förstår logiken i det, så fråga gärna eller säg till så ska jag förklara det i nästa blogg. För det finns en logik bakom det. Till vissa grejer finns det logiska förklaringar. Men inte till allt. Försök hitta en logisk förklaring till kärlek. Det finns ingen. Jag lovar, ingen kan förklara varför man blir så besatt av en enskild person, varför hjärtat och huden bränns. Varför det känns som att man inte kan andas när denna personen går iväg och så vidare och så vidare. Jag tror inte att det finns någon poäng i att jag sitter här och förklarar närmare om kärlek. De flesta vet hur det känns och ni som inte vet, ni är både lyckliga och olyckliga på samma gång. Fanns det någon logik där till exempel? Nja, kanske lite, men fan inte mycket.
Snart ska jag till skolan och börjar dagen med 30 min cirkelträning. Jag försöker komma på huruvida jag behöver gympadojor eller inte. Men det kanske är bäst att ta med sig dem. För de vill ju att vi ska använda det, men det kan vara rätt skönt att inte ha dem på. Jag tror att det bara är tjejerna som har cirkelträning idag. Är rätt så säker på min sak faktiskt. Vi har sen lunch och jag är redan lite hungrig. Vi har fyra lektioner innan lunch! Idag har vi även SO på 1 timma och 50 min. Men det får gå, på något sätt får det gå.
Jag drömde lite mysko inatt också. Men så är det ju ibland. =)
Snart ska jag till skolan och börjar dagen med 30 min cirkelträning. Jag försöker komma på huruvida jag behöver gympadojor eller inte. Men det kanske är bäst att ta med sig dem. För de vill ju att vi ska använda det, men det kan vara rätt skönt att inte ha dem på. Jag tror att det bara är tjejerna som har cirkelträning idag. Är rätt så säker på min sak faktiskt. Vi har sen lunch och jag är redan lite hungrig. Vi har fyra lektioner innan lunch! Idag har vi även SO på 1 timma och 50 min. Men det får gå, på något sätt får det gå.
Jag drömde lite mysko inatt också. Men så är det ju ibland. =)
onsdag, januari 9
Dikter m.m
När man säger att man träffat någon, betyder det då omedelbart att man är intresserad av den personen då? Kan man inte bara träffa någon och känna att detta är en person som man väldigt gärna vill ha som vän? Om en person man bara känt några dagar får veta något ganska privat när ämnet ändå är uppe, är det ett bevis på att det behövde komma ut till någon eller att man helt enkelt litar på den? Att det kanske är en grund till en lång vänskap. Måste allting hela tiden kretsa runt kärlek. Detta ständiga ord som alltid återkommer och återfinns i de flesta meningar och sammanhang. Varför denna besatthet av kärlek? Som ändå så ofta förstör allt. Precis allt. Raserar och förstör. Höjer en på en våg för en kort period och sedan rullar in mot stranden och bryts. Är det värt det?
Är det då inte bättre att träffas och bli vänner? Goda vänner. Är det så himla illa? Vänskap kan många gånger vara bättre än kärlek och förhållande.
Jag tror inte på det där med att jaga efter det man vill ha. Vill du ha den där killen? Undvik honom och han kommer dragandes till dig. Vill du ha lycka? Ja, lev då bara och tänk på annat och en dag kommer du att upptäcka att du är hur lycklig som helst. Ge aldrig upp hoppet! Men stirra dig inte blind på en enda sak. Det är bättre att låta saker ha sin gång. För oftast går det som man vill på något sätt ändå. Åtminstone visar det sig att det är så lite senare. I alla fall, man vet ju hur det är. Jagar du någon fortsätter den bara att springa. Så stanna, vänd dig om och gå åt andra hållet. Snart kommer någon att flåsa dig i nacken. Det bästa är att det faktiskt funkar =)
Jag slänger in några dikter som jag skrivit. Dessa är gamla. Men det spelar ju faktiskt ingen roll.
Vet du hur det känns när man blivit lämnad?
Vet du hur ensamhetens sång låter?
Har du hört månen klaga om natten?
Den klagar för att solen är borta.
Ensamhetens dystra klagan finns överallt
Men du kanske inte har hört den i ditt lyckliga rus?
Du kanske inte lyssnar till ensamhetens toner
Vi ger inga löften till varandra
För löften är till för att brytas
Vi säger inte att vi älskar varandra
För de orden har en förmåga att krossa allt
Vi säger aldrig att vi behöver varandra
För då finns det en chans att vi springer iväg
Bort från varandra
Du sa aldrig hur mycket du behövde mej
Du sa aldrig hur mycket du älskade mej
Du sa aldrig hur mycket du ville ge mej ett löfte
Ett löfte om evig kärlek
Du var rädd att jag skulle gå min väg
Men det enda jag ville var att få höra allt det där
Allt jag ville var att få ge dej ett löfte
Ett löfte om evig kärlek
Båda två lät rädslan stå ivägen
Vi gled isär på grund av rädslan
Nu står vi där med varsitt krossat hjärta
Vi inser inte hur lätt det kan bli helt igen
Vi träffar nya och älskar de
Men bara med ett halvt hjärta
För den andra halvan har vi givit bort
Men den som fått den har inte sett den
Så vårat halva hjärta hänger i luften
På väg till ett annat hjärta
Men det når aldrig fram och alla kan trampa på det
Och alla trampar på ett hjärta om de kan det
Om de väl får chansen så trampar de
Vi människor är sådana
Vi drar oss inte för att såra andra
Det är sorgligt det är det
Men det kommer aldrig att ändras
Så länge folk inte börjar se alla hjärtan
Alla hjärtan som hänger i luften
På väg till andra hjärtan
Dessa tre är skrivna när vi var i Spanien i somras.
Min kärlek är som en våg
Den rullar in med kraft för att dö mot kanten
Jag gräver ner ditt hjärta i sanden
Tusentals fötter som trampar på det omedvetet
Så är det att vara älskad av dig
Ett helt världshav emellan
Jag skickar kyssar med vinden
De nuddar din kind när det blåser från Söder
Ett halvt löfte om att älska för evigt
Dina ord ekar i mina öron
"Avstånd gör kärlek starkare"
Alice: Kan du vara snäll och tala om för mig vilken väg jag skall gå härifrån.
Katten: Det beror en hel del på vart du vill komma.
Alice: Jag bryr mig inte särskilt mycket om vart jag kommer.
Katten: Då spelar det inte så stor roll vilken väg du tar.
Är det då inte bättre att träffas och bli vänner? Goda vänner. Är det så himla illa? Vänskap kan många gånger vara bättre än kärlek och förhållande.
Jag tror inte på det där med att jaga efter det man vill ha. Vill du ha den där killen? Undvik honom och han kommer dragandes till dig. Vill du ha lycka? Ja, lev då bara och tänk på annat och en dag kommer du att upptäcka att du är hur lycklig som helst. Ge aldrig upp hoppet! Men stirra dig inte blind på en enda sak. Det är bättre att låta saker ha sin gång. För oftast går det som man vill på något sätt ändå. Åtminstone visar det sig att det är så lite senare. I alla fall, man vet ju hur det är. Jagar du någon fortsätter den bara att springa. Så stanna, vänd dig om och gå åt andra hållet. Snart kommer någon att flåsa dig i nacken. Det bästa är att det faktiskt funkar =)
Jag slänger in några dikter som jag skrivit. Dessa är gamla. Men det spelar ju faktiskt ingen roll.
Vet du hur det känns när man blivit lämnad?
Vet du hur ensamhetens sång låter?
Har du hört månen klaga om natten?
Den klagar för att solen är borta.
Ensamhetens dystra klagan finns överallt
Men du kanske inte har hört den i ditt lyckliga rus?
Du kanske inte lyssnar till ensamhetens toner
Vi ger inga löften till varandra
För löften är till för att brytas
Vi säger inte att vi älskar varandra
För de orden har en förmåga att krossa allt
Vi säger aldrig att vi behöver varandra
För då finns det en chans att vi springer iväg
Bort från varandra
Du sa aldrig hur mycket du behövde mej
Du sa aldrig hur mycket du älskade mej
Du sa aldrig hur mycket du ville ge mej ett löfte
Ett löfte om evig kärlek
Du var rädd att jag skulle gå min väg
Men det enda jag ville var att få höra allt det där
Allt jag ville var att få ge dej ett löfte
Ett löfte om evig kärlek
Båda två lät rädslan stå ivägen
Vi gled isär på grund av rädslan
Nu står vi där med varsitt krossat hjärta
Vi inser inte hur lätt det kan bli helt igen
Vi träffar nya och älskar de
Men bara med ett halvt hjärta
För den andra halvan har vi givit bort
Men den som fått den har inte sett den
Så vårat halva hjärta hänger i luften
På väg till ett annat hjärta
Men det når aldrig fram och alla kan trampa på det
Och alla trampar på ett hjärta om de kan det
Om de väl får chansen så trampar de
Vi människor är sådana
Vi drar oss inte för att såra andra
Det är sorgligt det är det
Men det kommer aldrig att ändras
Så länge folk inte börjar se alla hjärtan
Alla hjärtan som hänger i luften
På väg till andra hjärtan
Dessa tre är skrivna när vi var i Spanien i somras.
Min kärlek är som en våg
Den rullar in med kraft för att dö mot kanten
Jag gräver ner ditt hjärta i sanden
Tusentals fötter som trampar på det omedvetet
Så är det att vara älskad av dig
Ett helt världshav emellan
Jag skickar kyssar med vinden
De nuddar din kind när det blåser från Söder
Ett halvt löfte om att älska för evigt
Dina ord ekar i mina öron
"Avstånd gör kärlek starkare"
Alice: Kan du vara snäll och tala om för mig vilken väg jag skall gå härifrån.
Katten: Det beror en hel del på vart du vill komma.
Alice: Jag bryr mig inte särskilt mycket om vart jag kommer.
Katten: Då spelar det inte så stor roll vilken väg du tar.
Hämnd är den bästa medicinen
Minuterna segar sig fram. Jag är redan klar. Jag kommer att somna i skolan. Jag sitter här och gäspar och är trött. Dessutom har jag fått en vagel i ögat. Detta är inte min dag! Verkligen inte min dag. Hur ska jag stå ut???
Jag satt och tänkte igenom vilka lektioner vi har. Åh, det känns som en evighetslång dag. Det känns som att jag aldrig kommer komma hem och få lägga huvudet på kudden. Ska det vara såhär? Min själ är plågad och jag är jättetrött.
Om jag ändå hade kunnat somna om, men det var ju förstås stört omöjligt då imorse. När man ser Syrran ligga och sova ser det så skönt ut.
Själv sitter man här, ofräsch och sliten. Jag har en tofs, trots att jag har världens läskigaste profil. Jag orkar inte ha en massa elektriskt jobbigt hår slängandes i ansiktet på mig när jag känner mig såhär. Jag kommer att sitta och blunda på bussen, det är jag övertygad om. Och varje gång jag blundar till så känner jag vageln i högra ögat. Så det kommer göra ont ifall jag tänker sitta där som ett fån och blunda. Åh, livet är verkligen inte enkelt. Ikväll tänker jag vara i säng nio! Hoppas att vi inte får några läxor. Är det inte grymt oschysst att ge läxor andra dagen i skolan? Jo, det tycker jag verkligen!
Och jag var färdigklädd förut, men då kände jag att en sån här dag, då måste man ha en tjock gosig tröja. Mjukisar hade jag redan på mig, det är också ett måste för trötta, sega dagar. Så jag tog på mig militärtröjan jag fått av K. Den har hög mysfaktor, jag skiter i hur jag ser ut faktiskt. Det är inte min högsta prioritet idag. Det är då ett som är säkert. Huvudsaken är att jag tar mig igenom skoldagen. För jag har lovat mig själv att försöka gå så mycket som möjligt. Att inte bli sjuk utan ha hög närvaro. Inte mer än en gång i månaden helst. Jag tänker inte bli sjuk! Det kan jag lova!
157 dagar kvar. På något sätt fixar jag detta. På något sätt. Jag får tänka ut något. Jag ska tänka ut en hämnd för den hemska människa som förstörde min sömn också. Just idag skiter jag i det där skitsnacket om att vända andra kinden till. Så fan heller! Den jäveln som kom på det har tydligen aldrig blivit väckt klockan fyra en vardag när den ska till skolan. För i så fall hade den sagt att hämnd är den bästa medicinen.
Ha en bra dag! :)
Jag satt och tänkte igenom vilka lektioner vi har. Åh, det känns som en evighetslång dag. Det känns som att jag aldrig kommer komma hem och få lägga huvudet på kudden. Ska det vara såhär? Min själ är plågad och jag är jättetrött.
Om jag ändå hade kunnat somna om, men det var ju förstås stört omöjligt då imorse. När man ser Syrran ligga och sova ser det så skönt ut.
Själv sitter man här, ofräsch och sliten. Jag har en tofs, trots att jag har världens läskigaste profil. Jag orkar inte ha en massa elektriskt jobbigt hår slängandes i ansiktet på mig när jag känner mig såhär. Jag kommer att sitta och blunda på bussen, det är jag övertygad om. Och varje gång jag blundar till så känner jag vageln i högra ögat. Så det kommer göra ont ifall jag tänker sitta där som ett fån och blunda. Åh, livet är verkligen inte enkelt. Ikväll tänker jag vara i säng nio! Hoppas att vi inte får några läxor. Är det inte grymt oschysst att ge läxor andra dagen i skolan? Jo, det tycker jag verkligen!
Och jag var färdigklädd förut, men då kände jag att en sån här dag, då måste man ha en tjock gosig tröja. Mjukisar hade jag redan på mig, det är också ett måste för trötta, sega dagar. Så jag tog på mig militärtröjan jag fått av K. Den har hög mysfaktor, jag skiter i hur jag ser ut faktiskt. Det är inte min högsta prioritet idag. Det är då ett som är säkert. Huvudsaken är att jag tar mig igenom skoldagen. För jag har lovat mig själv att försöka gå så mycket som möjligt. Att inte bli sjuk utan ha hög närvaro. Inte mer än en gång i månaden helst. Jag tänker inte bli sjuk! Det kan jag lova!
157 dagar kvar. På något sätt fixar jag detta. På något sätt. Jag får tänka ut något. Jag ska tänka ut en hämnd för den hemska människa som förstörde min sömn också. Just idag skiter jag i det där skitsnacket om att vända andra kinden till. Så fan heller! Den jäveln som kom på det har tydligen aldrig blivit väckt klockan fyra en vardag när den ska till skolan. För i så fall hade den sagt att hämnd är den bästa medicinen.
Ha en bra dag! :)
Disney Prinsessa
 | |
 | Hvilken Disney-prinsesse er du? |
Mitt resultat: Askepott Du er ydmyke og vakre Askepott! Selv når livet ditt står på hodet klarer du å være evig optimist og finne det positive i det! Du er tålmodig og full av håp, og en dag vil du få det du fortjener! | |
| Ta denne quizen på Start.no | |
En säng med ben på
Inatt sov jag i en säng med ben på. Ja, det är förstås inte första gången det händer. Jag har såklart sovit i massor av sängar med ben. Men aldrig tidigare i mitt rum. Kanske rent utav dagens händelse. Vem vet? Det beror ju helt och håller på vad som kommer att hända resten av dagen.
Jag sov riktigt bra och skulle nog ha fortsatt med det tills klockan ringde om det inte var för att syrrans mobil ringde och strax därpå ringde min. Pratade en stund och sedan kunde jag inte somna. Jag gick upp och strövade omkring och nu har jag duschat. Fast håret behövdes inte tvättas, det var rätt mjukt och helt okej ändå. Vissa dagar står jag inte ut med tanken på blött hår som droppar och blöter ner allt.
Nu är det 157 dagar kvar till skolavslutningen. Jag tänker ha nedräkning, redan. Så vissa smarta människor kanske kan förstå hur less jag är på skola. Så det betyder att jag visst ljög lite i gårdagens blogg. Men allt beror ju på hur man räknar. Förstås.
Jag känner mig inte helt pepp inför skolan. Det hade varit skönt att sova länge istället. Fast ändå inte. Men att bara stöka omkring hemma då. Men det är kort dag idag så förhoppningsvis ska det hela gå riktigt bra.
Jag känner mig en smula förvirrad och egentligen borde det inte behöva vara så. Inte egentligen, inte på pappret. Men i verkligheten är jag nog lite förvirrad för vissa saker är så oklara, dimmiga. Åhhå. Men skit sak samma. Jag tänker på något annat. Som det faktum att jag borde äta frukost men totalt saknar lusten för det. Varför lockar aldrig tanken på frukost?
Jag sov riktigt bra och skulle nog ha fortsatt med det tills klockan ringde om det inte var för att syrrans mobil ringde och strax därpå ringde min. Pratade en stund och sedan kunde jag inte somna. Jag gick upp och strövade omkring och nu har jag duschat. Fast håret behövdes inte tvättas, det var rätt mjukt och helt okej ändå. Vissa dagar står jag inte ut med tanken på blött hår som droppar och blöter ner allt.
Nu är det 157 dagar kvar till skolavslutningen. Jag tänker ha nedräkning, redan. Så vissa smarta människor kanske kan förstå hur less jag är på skola. Så det betyder att jag visst ljög lite i gårdagens blogg. Men allt beror ju på hur man räknar. Förstås.
Jag känner mig inte helt pepp inför skolan. Det hade varit skönt att sova länge istället. Fast ändå inte. Men att bara stöka omkring hemma då. Men det är kort dag idag så förhoppningsvis ska det hela gå riktigt bra.
Jag känner mig en smula förvirrad och egentligen borde det inte behöva vara så. Inte egentligen, inte på pappret. Men i verkligheten är jag nog lite förvirrad för vissa saker är så oklara, dimmiga. Åhhå. Men skit sak samma. Jag tänker på något annat. Som det faktum att jag borde äta frukost men totalt saknar lusten för det. Varför lockar aldrig tanken på frukost?
tisdag, januari 8
Kvällsfundering
Varför heter det sex? För det är ju mest troligt att slutprodukten är tre. Men sex är ju inte så vanligt. Ja, lite långsökt kanske. Men jag känner mig ändå rätt nyfiken på var ordet kommer ifrån?
Kanske måste fråga någon språkexpert. För någon i det avlånga falukorvsland där nationalrätten är köttbullar så borde ju någon veta hur det hela har uppstått.
Men nu ska jag tjata på pappa att han bär upp min säng så att jag har något att sova i. För min andra säng står lutad mot väggen. Inte så jävla bra kanske.
Sexy baby, you drive me crazy
Kanske måste fråga någon språkexpert. För någon i det avlånga falukorvsland där nationalrätten är köttbullar så borde ju någon veta hur det hela har uppstått.
Men nu ska jag tjata på pappa att han bär upp min säng så att jag har något att sova i. För min andra säng står lutad mot väggen. Inte så jävla bra kanske.
Sexy baby, you drive me crazy
Påhopp på oskyldiga människor
Nu är första skoldagen avklarad. Och det är ju skönt. Men det är oändligt mycket kvar. Men vi får väl göra det bästa av situationen. Jag skulle kunna tänka mig att skolan slutar 13 juni ungefär. Fredagen vecka 24. Jag ska ta och kolla upp det. Sedan ska jag ha nedräkning. Dag för dag. För att lägga märke till att varje dag verkligen är en dag mindre. Jag tror att jag räknar med loven, för det är ju inte antalet skoldagar som är det intressanta utan mer hur många totala dagar det är kvar till skolavslutningen.
Hösten längtar jag efter. Dels för att det är min födelsedag. Och en tanke slog mig just, jag kommer troligtvis att fira den med min syster eftersom vi bor ihop. Och med tanke på att vi bor där vi bor då är det inte omöjligt att hela släkten kommer och firar mig också. Hoppas kan man ju alltid.
I alla fall, för till hösten kommer vi att ha så otroligt kul! Jag och ena syrran. Förhoppningsvis kommer våran storasyster och hälsar på oss två små hjälplösa offer ibland. Rätt ofta. Om vi har tur.
Just nu känner jag för att gå Samhäll/språk. För jag känner mig sugen på att läsa latin. Det är ett språk för bildade människor! Alla smarta människor kan läsa latin, det står för utbildning och klass. Så jag funderar starkt på att gå det. Det vore grymt kul plus att jag kan läsa både spanska och franska. Låter det inte toppen? Jo, det låter nästan för bra för att vara sant.
Och jag hade fått ett ganska fint msnmeddelande förut när jag loggades in. Spännande. Men aldrig ta ut något i förskott och det är inte rätt tidpunkt eller något sådant. Jag tänker inte begå några misstag eller ta steg i fel riktning nu heller.
Jag var tvungen att titta på slutet på Dirty Dancing förut. Hoppas Dvd:n kommer imorgon. Tänk vad skönt när man slipper spola hit och dit utan när man istället kan hoppa mellan olika kapitel. Det längtar jag efter.
Men istället för att sitta här och drömma mig bort i tankarna om när den skall anlända ska jag skriva lite i min kalender. Plus leta fram en bok som jag kan läsa i skolan. Jag tycker det är jättedumt att vi inte får leta bok på läspassen eftersom vi behöver en bok för att kunna läsa och det handlar ju om det ämnet. Ibland tänker inte lärarna längre än vad näsan räcker, jag tvivlar på att de ens tänker hälften. För deras tänkande täcker nog inte ens deras näsor! Vi är ute på djupt vatten, skolan är ute på djupt vatten. Och vårat enda skydd mot vattnet är ett isflak och en dag kommer det där isflaket att smälta och vi alla kommer att störta mot bottnen. Då skulle vi ha haft en dörr att flyta på. Men det har vi inte. Utan vi får hålla i lärarnas långa näsa. Deras långa näsor har de fått av alla deras lögner.
Är det bara jag som inser att de proppar oss rätt fulla med skit? Vissa dagar känns det så i alla fall. Och detta är en sådan dag. De gör oss bara nervösa för morgondagen, de sätter höga och ibland orimliga krav på oss. De ger oss hela tiden ansvar och glömmer bort att ibland vill vi inte ha ansvar, ibland vill vi bara vara ansvarlösa och passa på att njuta medan vi kan. För enligt dem kommer vi aldrig att ha en lugn stund som vuxna. Enligt dem blir inte livet bättre utan snarare sämre. Vi kommer aldrig att få ordentliga jobb med löner som vi klarar oss på om vi inte pluggar på ordentligt och vi kommer aldrig att kunna behålla dem såvida vi inte uppför oss helt fläckfritt. Och föresten kanske vi inte ens har någon planet att leva på då för den kanske är helt förstörd.
Nej, kära lärare, ni förstör verkligen våra framtidsutsikter. Kanske ni är bittra? För att ni aldrig blev något annat än lärare.
Ja, jag var tvungen att vräka ur mig en massa skit mot oskyldiga människor. Men nu känns det åtminstone lite bättre inombords. Och är det inte det vi alla strävar efter? Att må lite bättre i våra meningslösa själar? Jag tror nog det.
Tonårstjejens ständiga fråga: Vad ska jag ha på mig imorgon?
Hösten längtar jag efter. Dels för att det är min födelsedag. Och en tanke slog mig just, jag kommer troligtvis att fira den med min syster eftersom vi bor ihop. Och med tanke på att vi bor där vi bor då är det inte omöjligt att hela släkten kommer och firar mig också. Hoppas kan man ju alltid.
I alla fall, för till hösten kommer vi att ha så otroligt kul! Jag och ena syrran. Förhoppningsvis kommer våran storasyster och hälsar på oss två små hjälplösa offer ibland. Rätt ofta. Om vi har tur.
Just nu känner jag för att gå Samhäll/språk. För jag känner mig sugen på att läsa latin. Det är ett språk för bildade människor! Alla smarta människor kan läsa latin, det står för utbildning och klass. Så jag funderar starkt på att gå det. Det vore grymt kul plus att jag kan läsa både spanska och franska. Låter det inte toppen? Jo, det låter nästan för bra för att vara sant.
Och jag hade fått ett ganska fint msnmeddelande förut när jag loggades in. Spännande. Men aldrig ta ut något i förskott och det är inte rätt tidpunkt eller något sådant. Jag tänker inte begå några misstag eller ta steg i fel riktning nu heller.
Jag var tvungen att titta på slutet på Dirty Dancing förut. Hoppas Dvd:n kommer imorgon. Tänk vad skönt när man slipper spola hit och dit utan när man istället kan hoppa mellan olika kapitel. Det längtar jag efter.
Men istället för att sitta här och drömma mig bort i tankarna om när den skall anlända ska jag skriva lite i min kalender. Plus leta fram en bok som jag kan läsa i skolan. Jag tycker det är jättedumt att vi inte får leta bok på läspassen eftersom vi behöver en bok för att kunna läsa och det handlar ju om det ämnet. Ibland tänker inte lärarna längre än vad näsan räcker, jag tvivlar på att de ens tänker hälften. För deras tänkande täcker nog inte ens deras näsor! Vi är ute på djupt vatten, skolan är ute på djupt vatten. Och vårat enda skydd mot vattnet är ett isflak och en dag kommer det där isflaket att smälta och vi alla kommer att störta mot bottnen. Då skulle vi ha haft en dörr att flyta på. Men det har vi inte. Utan vi får hålla i lärarnas långa näsa. Deras långa näsor har de fått av alla deras lögner.
Är det bara jag som inser att de proppar oss rätt fulla med skit? Vissa dagar känns det så i alla fall. Och detta är en sådan dag. De gör oss bara nervösa för morgondagen, de sätter höga och ibland orimliga krav på oss. De ger oss hela tiden ansvar och glömmer bort att ibland vill vi inte ha ansvar, ibland vill vi bara vara ansvarlösa och passa på att njuta medan vi kan. För enligt dem kommer vi aldrig att ha en lugn stund som vuxna. Enligt dem blir inte livet bättre utan snarare sämre. Vi kommer aldrig att få ordentliga jobb med löner som vi klarar oss på om vi inte pluggar på ordentligt och vi kommer aldrig att kunna behålla dem såvida vi inte uppför oss helt fläckfritt. Och föresten kanske vi inte ens har någon planet att leva på då för den kanske är helt förstörd.
Nej, kära lärare, ni förstör verkligen våra framtidsutsikter. Kanske ni är bittra? För att ni aldrig blev något annat än lärare.
Ja, jag var tvungen att vräka ur mig en massa skit mot oskyldiga människor. Men nu känns det åtminstone lite bättre inombords. Och är det inte det vi alla strävar efter? Att må lite bättre i våra meningslösa själar? Jag tror nog det.
Tonårstjejens ständiga fråga: Vad ska jag ha på mig imorgon?
Kanske att du faktiskt saknar mig.
En liten antydan i rösten. Om man lyssnar riktigt noga. Få ord som tyder på att det faktiskt kanske är så. Små saker som kanske bara jag lägger märke till. För kanske du faktiskt saknar mig. Antingen det eller så inbillar jag mig hemskt mycket. Men om det känns så, i varje kroppscell? Är det min kvinnliga intuition som spelar mig ännu ett spratt? Ja, jag vet inte ja.
Och om det nu skulle vara så. Hur ska jag då hantera situationen? Alla försvarsmurar man bygger upp. Ska man bara rasera dem då? Låta dem falla till grunden med ett högt brak? Som sagt, ju snabbare man inser att allt inte bara är svart eller vitt, desto snabbare lär man sig att överleva. Är det inte så kanske?
Kanske. Ett bättre ord finns nog knappt. Kanske, det kan du använda för att nästan fastställa saker. Använder du ordet är det inte säkert, men ganska säkert. Det tonar ner betydelsen av allt.
Jag älskar dig. Kanske!
Och om det nu skulle vara så. Hur ska jag då hantera situationen? Alla försvarsmurar man bygger upp. Ska man bara rasera dem då? Låta dem falla till grunden med ett högt brak? Som sagt, ju snabbare man inser att allt inte bara är svart eller vitt, desto snabbare lär man sig att överleva. Är det inte så kanske?
Kanske. Ett bättre ord finns nog knappt. Kanske, det kan du använda för att nästan fastställa saker. Använder du ordet är det inte säkert, men ganska säkert. Det tonar ner betydelsen av allt.
Jag älskar dig. Kanske!
Inte i det förflutna, inte i framtiden, utan i nuet
Såhär kul känns det med skola. På ett ungefär. För er som tolkar bilden som att det känns roligt ska jag bara tillägga hur apan ser tvingad ut att verka glad. Det känns som att jag har grus i ögonen.
Jag hade en ganska mysko dröm imorse. Men vaknade till av den. Och det var nog lika bra. För jag visste på något sätt att jag drömde och att det inte var verklighet. Kanske därför jag vaknade? För att jag inte ville drömma det mer. För jag vill hellre glömma, inte begrava mig i det förflutna. För jag ska sluta med sådant och leva i nuet. Inte i framtiden, utan nuet. Good Luck Myself!
Sedan drömde jag om pirater och sjörövare och kohagar som det går hästar i och annat smått och gott.
För tillfället är jag såld på denna låt.
White Trash Beautiful, there's something you should know
My heart belongs to you
And you could've found a better guy
I'll love you till the day I die
I swear to God it's true
I'm comin' home to you
I'm comin' home to you girl
måndag, januari 7
Aceton och hårfön
Nu har jag beställt Dirty Dancing DVDn och CD-skivan med ALLA låtar. Det ska komma inom 1-4 dagar. Så det borde komma innan veckan är slut. Inte sant? Det tycker jag allt. Hoppas att det kommer direkt i lådan. Men det tror jag nog allt. Sedan får det väl bli en Dirty Dancing kväll kanske. Oh vad CD-skivan kommer att spelas dygnet runt.
Nu är snart mina naglar klara. De ska bara torka till också. Jag har lagt på ett lager med genomskinligt nagellack för att det ska skina lite mer om dem. Imorgonbitti får jag ta sista slipningen på naglarna och gå runt med aceton och tops för att få till det riktigt fint. Som sagt, aceton och hårfön är fantastiska uppfinningar! De som uppfann dessa två hjälpmedel borde faktiskt få nobelpris eller något liknande. Någon som säger emot mig?
Nej, tänkte väl det.
Snart ska jag borsta tänderna. Syrran och jag ska kika på Hur man blir av med en kille på tio dagar. En typisk film, lyckligt slut. Så jag tänkte somna till den, för jag vill inte vara jättetrött imorgon i skolan. Första dagen. En dag mindre till sommarlovet. Så ska jag se det, att varje dag är ett steg närmare skolavslutning.
Föresten läste jag Mark Levengoods bok på jullovet Sucka mitt hjärta men brist dock ej. Den är jättebra kan jag säga sådär i förbifarten. MEN, ett stort men är att hela tiden medan jag läser så hör jag Marks finlandssvenska som ekar i mitt huvud. Vilket gör att en klockren bok blir lite irriterande. Den är svår att lägga ifrån sig. Jag gillar den, det är svårt att fastställa exakt vad den handlar om. Händelser ur hans liv sett ur hans vinkel ungefär. Skrivet med glimten i ögat. Nej, det passar verkligen mig. Men den är verkligen värd att läsa. Jag har funderat på om det kanske blir bättre om man läser högt. Fast då kanske man bara försöker få till finlandssvenska själv. Ja, ni får lösa det där på bästa sätt själva. Men läs boken!
.JPG)
Nu är snart mina naglar klara. De ska bara torka till också. Jag har lagt på ett lager med genomskinligt nagellack för att det ska skina lite mer om dem. Imorgonbitti får jag ta sista slipningen på naglarna och gå runt med aceton och tops för att få till det riktigt fint. Som sagt, aceton och hårfön är fantastiska uppfinningar! De som uppfann dessa två hjälpmedel borde faktiskt få nobelpris eller något liknande. Någon som säger emot mig?
Nej, tänkte väl det.
Snart ska jag borsta tänderna. Syrran och jag ska kika på Hur man blir av med en kille på tio dagar. En typisk film, lyckligt slut. Så jag tänkte somna till den, för jag vill inte vara jättetrött imorgon i skolan. Första dagen. En dag mindre till sommarlovet. Så ska jag se det, att varje dag är ett steg närmare skolavslutning.
Föresten läste jag Mark Levengoods bok på jullovet Sucka mitt hjärta men brist dock ej. Den är jättebra kan jag säga sådär i förbifarten. MEN, ett stort men är att hela tiden medan jag läser så hör jag Marks finlandssvenska som ekar i mitt huvud. Vilket gör att en klockren bok blir lite irriterande. Den är svår att lägga ifrån sig. Jag gillar den, det är svårt att fastställa exakt vad den handlar om. Händelser ur hans liv sett ur hans vinkel ungefär. Skrivet med glimten i ögat. Nej, det passar verkligen mig. Men den är verkligen värd att läsa. Jag har funderat på om det kanske blir bättre om man läser högt. Fast då kanske man bara försöker få till finlandssvenska själv. Ja, ni får lösa det där på bästa sätt själva. Men läs boken!
.JPG)
Det är magi
Jag har precis tittat på slutet av Dirty Dancing. För inatt när jag och syrran tittade på filmen så somnade jag. Fy på mig.
I alla fall, jag såg från det att hon ligger inne i rummet och han hittar henne. Jag älskar slutet på den filmen. Och nu när jag tittade på deras dans där i slutet så kom jag på mig själv med att sitta och le. Man blir så glad av att se den filmen. Den är så bra filmad, bra vinklar och det är små grejer som gör att allt blir så bra. Deras ansiktsuttryck och rörelser. Allt är kanon, det är magi.
Jag gillar filmer där det är stark kärlek MEN de där som är så kära ska helst inte få vara med varandra. Vi snackar lidelse. Jag vet inte varför, men det lockar mig. Kärlek är plågsamt och smärtsamt. Så jag vill helst inte ha förskönade versioner, utan äkta vara. Olyckliga slut lämnar spår i tankarna.
Fast jag ska inte förneka att man smälter vid lyckliga slut också. Men jag föredrar ändå olyckliga slut. Att den en av dem dör eller försvinner eller något sådant där liknande. Fast Dirty Dancing vore ju inte Dirty Dancing utan det där lyckliga slut.
Jag ska beställa Dirty Dancing på DVD för det ingår i ett paket så att man får CD-skivan med ALLA låtarna. Det lockar mig väldigt mycket för jag är helt såld på musiken i Dirty Dancing. Det är sköna låtar med bra texter och härligt sound. Så det vore en liten diamant att ha.
I alla fall, jag såg från det att hon ligger inne i rummet och han hittar henne. Jag älskar slutet på den filmen. Och nu när jag tittade på deras dans där i slutet så kom jag på mig själv med att sitta och le. Man blir så glad av att se den filmen. Den är så bra filmad, bra vinklar och det är små grejer som gör att allt blir så bra. Deras ansiktsuttryck och rörelser. Allt är kanon, det är magi.
Jag gillar filmer där det är stark kärlek MEN de där som är så kära ska helst inte få vara med varandra. Vi snackar lidelse. Jag vet inte varför, men det lockar mig. Kärlek är plågsamt och smärtsamt. Så jag vill helst inte ha förskönade versioner, utan äkta vara. Olyckliga slut lämnar spår i tankarna.
Fast jag ska inte förneka att man smälter vid lyckliga slut också. Men jag föredrar ändå olyckliga slut. Att den en av dem dör eller försvinner eller något sådant där liknande. Fast Dirty Dancing vore ju inte Dirty Dancing utan det där lyckliga slut.
Jag ska beställa Dirty Dancing på DVD för det ingår i ett paket så att man får CD-skivan med ALLA låtarna. Det lockar mig väldigt mycket för jag är helt såld på musiken i Dirty Dancing. Det är sköna låtar med bra texter och härligt sound. Så det vore en liten diamant att ha.
Övning ger färdighet
Idag har hittills inte hänt så mycket. Än. Vi vaknade av att någon plingade på dörren och var här med en skoter. Men morgonofräscha som vi var låg vi kvar i sängen och låtsades att vi inte var hemma. Det funkade. Som tur var.
Strax därpå gick jag upp. Jag käkade boveteflingor och mjölk till frukost. Jag tog hand om disken och så har jag startat en omgång tvätt. Mest svart och lite enstaka brunt. Så jag ska gå och se om det är klart snart så ska jag hänga upp det och starta en ny omgång tvätt. Jag ska duscha idag också. Men det blir senare.
Jag började måla naglarna igår och nu har jag gjort klart det så att alla naglar har en omgång färg, men de ska få ett andra lager senare. Syrran kanske skulle hjälpa till med det. Jag petade bort all färg på tåget hem för att ha något att göra. Det var ett skönt tidsfördriv. Fast jag vet att det inte är bra för naglarna, men just då struntade jag i det.
Jag är väldigt tacksam för att aceton finns i alla fall. Så att jag kan ta bort nagellacket som hamnar utanför. Men jag börjar sakta men säkert att bli lite bättre på att måla dem i alla fall. Övning ger färdighet, eller hur är det man brukar säga?
Men nu ska jag ta hand om tvätten!
Strax därpå gick jag upp. Jag käkade boveteflingor och mjölk till frukost. Jag tog hand om disken och så har jag startat en omgång tvätt. Mest svart och lite enstaka brunt. Så jag ska gå och se om det är klart snart så ska jag hänga upp det och starta en ny omgång tvätt. Jag ska duscha idag också. Men det blir senare.
Jag började måla naglarna igår och nu har jag gjort klart det så att alla naglar har en omgång färg, men de ska få ett andra lager senare. Syrran kanske skulle hjälpa till med det. Jag petade bort all färg på tåget hem för att ha något att göra. Det var ett skönt tidsfördriv. Fast jag vet att det inte är bra för naglarna, men just då struntade jag i det.
Jag är väldigt tacksam för att aceton finns i alla fall. Så att jag kan ta bort nagellacket som hamnar utanför. Men jag börjar sakta men säkert att bli lite bättre på att måla dem i alla fall. Övning ger färdighet, eller hur är det man brukar säga?
Men nu ska jag ta hand om tvätten!
Sofistikerat
Idag har jag roat mig med att rensa garderoben. Jag fick någon energikick förut och satte igång. Men när jag började rensa samtidigt som jag hämtade in tvätt och packade upp så insåg jag att det finns för lite plats. Allt ryms inte i mina två byråer och min garderob. Men! Då kom jag att tänka på byrån som står och samlar damm i en av yttre garderoberna ute i hallen så den släpade jag in. Inte för att den passar in och den är lite ranglig, men den är bättre än ingenting. Och nu är det lite mer välsorterat.
På översta hyllan i garderoben ligger träningskläder. Och sedan hänger det diverse skjortor, toppar och tröjor på galgar. I lådan under det så är det mest mjukisbyxor, kanske enbart mjukisbyxor och i lådan under det är det shorts och kjolar.
I den vita byrån med trälådor är det överst t-shirtar, i mellersta lådan är det några linnen och tröjor och i sista lådan enbart tröjor.
I den vita byrån är det i de två översta lådorna skräp i den ena och skärp i den andra. I lådan under det ligger ett par jeans och stickade tröjor och en väst som jag fått av farmor. I kommande låda ligger det jeans och i den nedersta lådan är det lite "finare" byxor. Inte jeans utan mina gula stuprör och vita byxor som exempel.
I träbyrån, dagens förvärv så är det överst trosor och behåar. I lådan under har jag strumpor, benvärmare, leggins och strumpbyxor. Lådan under det rymmer jeans och längst ner mina baggy gröna byxor och några tröjor som man kan ha att träna i.
Visst känns det väl härligt välsorterat? Och jag måste tillägga att när jag öppnar garderobsdörren och ser kläderna på galgarna ser det väldigt sofistikerat ut. Det är väl allt ett bra härligt ord? Sofistikerat. Härligt klang i det ordet, jag gillar det!
Nu ska jag och min syster kika klart på Dirty Dancing. Ikväll har vi ätit fruktsallad och tittat på tredje svanprinsessan som jag hittade i en Second Hand butik med farmor. Just my luck! Och så har vi spelat Idolspelet och naturligtvis vann jag tack vare min smarta hjärna och min otroliga sångröst. Drömma går ju alltid.
GOD NATT! Det är rätt skönt med sin egna säng. =)
På översta hyllan i garderoben ligger träningskläder. Och sedan hänger det diverse skjortor, toppar och tröjor på galgar. I lådan under det så är det mest mjukisbyxor, kanske enbart mjukisbyxor och i lådan under det är det shorts och kjolar.
I den vita byrån med trälådor är det överst t-shirtar, i mellersta lådan är det några linnen och tröjor och i sista lådan enbart tröjor.
I den vita byrån är det i de två översta lådorna skräp i den ena och skärp i den andra. I lådan under det ligger ett par jeans och stickade tröjor och en väst som jag fått av farmor. I kommande låda ligger det jeans och i den nedersta lådan är det lite "finare" byxor. Inte jeans utan mina gula stuprör och vita byxor som exempel.
I träbyrån, dagens förvärv så är det överst trosor och behåar. I lådan under har jag strumpor, benvärmare, leggins och strumpbyxor. Lådan under det rymmer jeans och längst ner mina baggy gröna byxor och några tröjor som man kan ha att träna i.
Visst känns det väl härligt välsorterat? Och jag måste tillägga att när jag öppnar garderobsdörren och ser kläderna på galgarna ser det väldigt sofistikerat ut. Det är väl allt ett bra härligt ord? Sofistikerat. Härligt klang i det ordet, jag gillar det!
Nu ska jag och min syster kika klart på Dirty Dancing. Ikväll har vi ätit fruktsallad och tittat på tredje svanprinsessan som jag hittade i en Second Hand butik med farmor. Just my luck! Och så har vi spelat Idolspelet och naturligtvis vann jag tack vare min smarta hjärna och min otroliga sångröst. Drömma går ju alltid.
GOD NATT! Det är rätt skönt med sin egna säng. =)
söndag, januari 6
Bra vibrationer
Var har du varit någon stans?
Jag vet ju att du fanns, innan jag fick se dig
Visst fanns det andra i mitt liv
Men mer än tidsfördriv, det kunde ingen ge mig
Men i dag känner jag något som jag aldrig känt
Jag kan se att de är nåt som hänt
Du ger mig bra vibrationer
Varje gång du tar min hand i din
Och varje gång du ler
Så får jag bra vibrationer
Som kan leda till nå't mycket mer
Och jag tror kärleken är på väg med stora steg
Vi möttes bara här om dan
Men jag har blivit van att ha dig i min närhet
Fast du är mera än en vän
Är det för tidigt än att kalla det för kärlek
Och vi har mycket kvar, vi har bara börjat nu
Men i natt vet jag att det är du
Som ger mig bra vibrationer
Varje gång du tar min hand i din
Och varje gång du ler
Så får jag bra vibrationer
Som kan leda till nå't mycket mer
Och jag tror kärleken är på väg med stora steg
Att det kan bli problem, har jag fått lära mig
Om man är snabb att säga 'ja'
Men det är faktiskt ganska svårt att säga nej
När det är dig jag vill ha
Jag vet ju att du fanns, innan jag fick se dig
Visst fanns det andra i mitt liv
Men mer än tidsfördriv, det kunde ingen ge mig
Men i dag känner jag något som jag aldrig känt
Jag kan se att de är nåt som hänt
Du ger mig bra vibrationer
Varje gång du tar min hand i din
Och varje gång du ler
Så får jag bra vibrationer
Som kan leda till nå't mycket mer
Och jag tror kärleken är på väg med stora steg
Vi möttes bara här om dan
Men jag har blivit van att ha dig i min närhet
Fast du är mera än en vän
Är det för tidigt än att kalla det för kärlek
Och vi har mycket kvar, vi har bara börjat nu
Men i natt vet jag att det är du
Som ger mig bra vibrationer
Varje gång du tar min hand i din
Och varje gång du ler
Så får jag bra vibrationer
Som kan leda till nå't mycket mer
Och jag tror kärleken är på väg med stora steg
Att det kan bli problem, har jag fått lära mig
Om man är snabb att säga 'ja'
Men det är faktiskt ganska svårt att säga nej
När det är dig jag vill ha
Nu är jag tillbaka
Nu är jag hemma efter en tid i Söder. Det har varit underbara dagar. Men lite skönt att vara hemma också. Förstås. Tåget rullade in halvsex på morgonen. Stackars mamma. På tåget träffade jag en ascool kille! Så vi satt och snackade en hel del. Väldigt lätt och bekymmerfritt och förvånansvärt vet jag ganska mycket om honom redan. Men så var det ju några timmar och han var social och lättpratad. Mycket trevligt. Alltid kul att träffa nytt folk. Han kommer från Malmö och jag är ju galen i skånska. Så det var njutning att lyssna på hans dialekt. Till skillnad från blasket häruppe i kalla Ingenstans.
Nu ska jag gå och lägga mig bredvid min syster.
Mycket har hänt och jag vet inte. Förut kändes allting så jäkla bra och nu känns det mer sorgligt. Det är som ett avsked varje gång vi lägger på och jag pallar inte det. Så jag tror att det kanske verkligen tar slut här. Puckat, men det är allt jag fixar. Vägar skiljs åt. Så är livet helt enkelt. Inget att hänga läpp för.
God natt!
Nu ska jag gå och lägga mig bredvid min syster.
Mycket har hänt och jag vet inte. Förut kändes allting så jäkla bra och nu känns det mer sorgligt. Det är som ett avsked varje gång vi lägger på och jag pallar inte det. Så jag tror att det kanske verkligen tar slut här. Puckat, men det är allt jag fixar. Vägar skiljs åt. Så är livet helt enkelt. Inget att hänga läpp för.
God natt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)