Jag är mytomaner

Jag har ont i magen, och på diverse andra ställen i kroppen idag. It sucks! Jag känner mig helt slemmigt i halsen, trevligt information. Näsan kliar. Jag känner inte riktigt för att sova och inte riktigt för att vara vaken heller. Hmm, problem.
Jag tittade i kalendern, när vi kommer tillbaka efter lovet, då är det inte ens hundra dagar kvar, 96 eller något sånt där. Men först ska vi avklara vecka 5, 6, 7, 8och 9 först. Men det får liksom gå på något sätt. Vi får se det positivt. Det har varit flera gånger då jag har velat vara hemma, men jag har gått ändå. Antagligen för att jag vet hur jävla kul vi har det i skolan. Vi brukar ha kul i alla fall. Idag är det torsdag och jag ska in och slita häcken av mig på tribalen.
Imorgon blir det pizza och bio. Jag tycker att jag förtjänar det!

Det är så skumt för ibland, alltid på samma ställe, på ryggen så känns det så konstigt, som att det bir lite kallare och ja, det går inte ens att förklara. Jätteskumt helt enkelt!

Jag älskar texter som kan misstolkas. Häromdan på bdb la jag ut en bild på en ko och skrev något om att man kan ju lura sig själv och jag tror att det kommer att funka. Vadå? Lura mig själv att jag är en ko eller? Ja, kanske, vem vet. Igår la jag ut en bild på ett krossat hjärta och en hammare ihop med texten att jag borde begravt något för längesen men att jag nu begraver det i det förflutna. Vadå? Ett krossat hjärta, ingen kan leva då. Begrava? Kanske jag har dödat någon? Ja, kanske, vem vet.
Svenska språket har många olika tolkningssätt. Det finns sällan bara ett enda sätt att tolka något på. Jag älskar svenska, för det mesta. Förutom när jag blir nervös och tappar alla ord.

Jag ska ha fys på morgonen, men känner mig inte riktigt upplagd. Mest är det för att då kan jag smidigt tvätta håret efteråt. Annars hade jag nog struntat i det idag, om jag ska vara ärlig och det finns ju en del hemska människor som påstår att man ska det. Jag har nog ingen åsikt, kan jag låtsas. Jag menar, jag ljuger ju hellre. Nu finns det två människor som tror att jag är mytoman, lite i alla fall. Det ska tilläggas att jag första gången skrev mytoman i pluralform. Vad säger det om mig egentligen? I alla fall, de säger att jag är beroende av att ljuga. Kan man ens ha ett sådant beroende? Räknas inte det mer som en livsstil kanske? Det skulle kännas mer normalt, men samtidigt. Ah, nej, jag vet inte. Help?

Jag måste nog glutta mig i spegeln innan jag ger mig ut bland folk. Men ja, det kanske blir allt jag hinner med idag. Vi ska in tidigt till stan och det finns ju viktigare saker(?). Som att äta och byta om till exempel. Men det vore ju dålig stil om jag inte skrev nått på fredag alltså. Riktigt lumpet.

God dag!