Jag kommer precis ifrån en "skön" lässtund i en av fåtöljerna i vardagsrummet. Åtminstone kunde den ha varit skön ifall jag inte hade haft en hund på bröstkorgen och magen. Ingen liten tax eller så, utan en stor hund. Vilket kanske inte är det mest smartaste.
a) Jag är allergisk mot hundar
b) Idag har jag problem med andningen
Jag har ju astma och eftersom jag ibland slarvar med medicinen så blir det lite problem ibland. Jag glömmer bort att ta medicinen för jag är ju inte van vid det. Imorse när jag skulle kliva upp mådde jag illa och det värkte i bröstkorgen. Kände mig helt förstörd där. Och nej, ni som aldrig upplevt det kan inte veta hur det känns. Så, då var det utrett också sådär i förbifarten.
Mamma var hemma och vi bestämde att jag skulle stanna hemma idag. Så jag tog min medicin som duktiga flickor ska göra och sedan gick jag och la mig igen. Men bröstkorgen är fortfarande besvärlig. Det är tungt att andas till och från. Jag måste börja ta astman mer på allvar. Men jag vet inte så mycket om det egentligen, så det är svårt. Jag ska i alla fall se till att jag tar medicinen ordentligt. Det borde jag verkligen göra!
Jag klev upp sent efter att jag legat och läst en stund i är det någon där? av Marian Keys. En av världens bästa författare. Man vet aldrig hur boken ska sluta. Det är ingen idé att försöka klura ut det, för man är aldrig i närheten av rätt. Det är enkel fakta som man måste inse. Jag har föresten läst ut boken nu efter lässtunden i fåtöljen och den var helt fantastisk!
Jag har också räknat två sidor matte idag och tittat på Fresh Prince in Bel Air. Jag borde städa i mitt rum, dammsuga lite. Men just idag orkar jag inte det. Jag mår illa och är varm i kroppen. Jag ska ta en dusch snart. Ikväll tänker jag titta på Ugly Betty och Carolina Gynnings nya program.
Föresten ska jag tillägga att jag sover riktigt bra i den "nya" sängen med ben på. Det är rätt skönt att ha kommit upp sig lite i sovrummet. Dessutom kan jag ha mitt ursnygga bord som nattduksbord. Vilket det är tänkt att jag ska ha. Men nu är det inte för högt. Så därför har jag röjt det på saker. Numera står det bara ett vaniljdoftande ljus där och så brukar det ligga någon bok och på kvällarna ligger mobiltelefonerna där.
Och torsdagen närmar sig. Sakta men säkert. Det är klart den gör. För varje minut som går är torsdagen en minut närmare. Det är bara för att jag är löjlig och rastlös som det känns som en evighet kvar. Föresten ska man aldrig vänta sig för mycket. Som folk alltid brukar säga till mig. Men hoppas, det kan man alltid göra med gott samvete. Så ja, jag hoppas en smula. Eller två kanske. Och denna gången känns det som att det faktiskt kommer att bli av. Jag tittar in i framtiden och det ser mysigt och trevligt ut. För ett tag i alla fall. Vi får väl se om jag är synsk eller bara inbillningssjuk. Den som lever får se.
"Palla vara som dig"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar