Dikter m.m

När man säger att man träffat någon, betyder det då omedelbart att man är intresserad av den personen då? Kan man inte bara träffa någon och känna att detta är en person som man väldigt gärna vill ha som vän? Om en person man bara känt några dagar får veta något ganska privat när ämnet ändå är uppe, är det ett bevis på att det behövde komma ut till någon eller att man helt enkelt litar på den? Att det kanske är en grund till en lång vänskap. Måste allting hela tiden kretsa runt kärlek. Detta ständiga ord som alltid återkommer och återfinns i de flesta meningar och sammanhang. Varför denna besatthet av kärlek? Som ändå så ofta förstör allt. Precis allt. Raserar och förstör. Höjer en på en våg för en kort period och sedan rullar in mot stranden och bryts. Är det värt det?
Är det då inte bättre att träffas och bli vänner? Goda vänner. Är det så himla illa? Vänskap kan många gånger vara bättre än kärlek och förhållande.

Jag tror inte på det där med att jaga efter det man vill ha. Vill du ha den där killen? Undvik honom och han kommer dragandes till dig. Vill du ha lycka? Ja, lev då bara och tänk på annat och en dag kommer du att upptäcka att du är hur lycklig som helst. Ge aldrig upp hoppet! Men stirra dig inte blind på en enda sak. Det är bättre att låta saker ha sin gång. För oftast går det som man vill på något sätt ändå. Åtminstone visar det sig att det är så lite senare. I alla fall, man vet ju hur det är. Jagar du någon fortsätter den bara att springa. Så stanna, vänd dig om och gå åt andra hållet. Snart kommer någon att flåsa dig i nacken. Det bästa är att det faktiskt funkar =)
Jag slänger in några dikter som jag skrivit. Dessa är gamla. Men det spelar ju faktiskt ingen roll.

Vet du hur det känns när man blivit lämnad?
Vet du hur ensamhetens sång låter?
Har du hört månen klaga om natten?
Den klagar för att solen är borta.
Ensamhetens dystra klagan finns överallt
Men du kanske inte har hört den i ditt lyckliga rus?
Du kanske inte lyssnar till ensamhetens toner



Vi ger inga löften till varandra
För löften är till för att brytas
Vi säger inte att vi älskar varandra
För de orden har en förmåga att krossa allt
Vi säger aldrig att vi behöver varandra
För då finns det en chans att vi springer iväg
Bort från varandra
Du sa aldrig hur mycket du behövde mej
Du sa aldrig hur mycket du älskade mej
Du sa aldrig hur mycket du ville ge mej ett löfte
Ett löfte om evig kärlek
Du var rädd att jag skulle gå min väg
Men det enda jag ville var att få höra allt det där
Allt jag ville var att få ge dej ett löfte
Ett löfte om evig kärlek
Båda två lät rädslan stå ivägen
Vi gled isär på grund av rädslan
Nu står vi där med varsitt krossat hjärta
Vi inser inte hur lätt det kan bli helt igen
Vi träffar nya och älskar de
Men bara med ett halvt hjärta
För den andra halvan har vi givit bort
Men den som fått den har inte sett den
Så vårat halva hjärta hänger i luften
På väg till ett annat hjärta
Men det når aldrig fram och alla kan trampa på det
Och alla trampar på ett hjärta om de kan det
Om de väl får chansen så trampar de
Vi människor är sådana
Vi drar oss inte för att såra andra
Det är sorgligt det är det
Men det kommer aldrig att ändras
Så länge folk inte börjar se alla hjärtan
Alla hjärtan som hänger i luften
På väg till andra hjärtan

Dessa tre är skrivna när vi var i Spanien i somras.
Min kärlek är som en våg
Den rullar in med kraft för att dö mot kanten


Jag gräver ner ditt hjärta i sanden
Tusentals fötter som trampar på det omedvetet
Så är det att vara älskad av dig


Ett helt världshav emellan
Jag skickar kyssar med vinden
De nuddar din kind när det blåser från Söder
Ett halvt löfte om att älska för evigt
Dina ord ekar i mina öron
"Avstånd gör kärlek starkare"


Alice: Kan du vara snäll och tala om för mig vilken väg jag skall gå härifrån.
Katten: Det beror en hel del på vart du vill komma.
Alice: Jag bryr mig inte särskilt mycket om vart jag kommer.
Katten: Då spelar det inte så stor roll vilken väg du tar.