Man är nog inte en riktigt fullkomlig människa förrän man upplevt minst en kärlekshistoria med olyckligt slut. Då kanske man kan dö, för då har man upplevt det. Å andra sidan behöver man nog ha upplevt en med lyckligt slut. Fast hur kan en kärlekshistoria sluta lyckligt? Egentligen finns det ju inga lyckliga slut. Även om man så dör på samma dag så är det ju inte lyckligt, för då dog dem ju. Det är ju inte lycka. Eller? Nej, döden är inte lycka och kan aldrig bli lycka. Oavsett hur mycket man försöker förvandla den till det. Det går inte. Oavsett om man sminkar över blåmärken så vet man ändå att de finns där, långt under. Man kan inte sminka över döden och klä den i lyckans färger. Det svarta lyser igenom, starkt.
Även om man inte dör utan bara skiljs åt som vänner är ju inte det heller lyckligt. Även om man har kontakt efteråt och kallar det för ett lyckligt slut kan det ändå inte klassas som ett lyckligt slut. Hur kan det vara lyckligt när kärlek kallnar? När kärleken dör ut och försvinner. Är det lycka? Klart det inte är lycka, även om starka känslor finns kvar i vänskapen är det ju inte lycka. Lycka att ha en vän, men inte att den vännen är en gammal kärlek. Det kallar inte jag lycka.
Så när allt kommer till kritan, vad är lyckligt i kärlek egentligen? Är det, det där ruset kärleken ger de där få dagarna när allt är perfekt? Men kärleken är så skör, så skör. Ett fel ord, ett fel bråk, ett fel snedsteg. Den dör så lätt, krossas, förstörs, förintas.
Lycka i kärlek? Fundera på det. Är det precis där när man håller på att bli ihop? När man bestämmer sig för att gå en väg tillsammans. Är det lycka då? Samtidigt inte, för man vet ju att den vägen har ett slut. Någon dag, någon gång.
Usch jag måste sluta. Innan jag utvecklar detta ännu mera.
Jag tror i alla fall att jag sparar min kärlekshistoria med olyckligt slut till senare och den med lyckligt slut också och bara lever.
---------------------------------------------
I alla fall, vi ska åka och slänga skräp sen och in på Ica. Jag har jätteäckligt hår, men det får gå ändå. För jag ska köpa hårfärg. Hoppas att jag hinner färga det idag. Det blir nog mörkbrunt kan jag tänka mig eller något liknande. Jag har lessnat på mitt hår. Jag har tittat på tågbiljetter idag, hoppas att jag kan åka ner snart. Till lovet ungefär.
Jag har städat också och ringt en kusin, som jag ska ringa imorgon igen. För jag vet att hon behöver det och vi bestämde det så.
---------------------------------------------
Varför kan du inte säga allt det där till mig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar