Visst finns mirakel

Hur vet man att känslor är äkta? Att killen faktiskt verkligen tycker om än och inte bara är ute efter en enda sak? Detta funderar både jag och K på. Det är inte lätt att veta. Dessutom är jag expert på att döda romantik, jag skäms när det blir för puttinuttigt och gulligt. När det blir sådär att hela tvskärmen hade blivit rosa och röd om det varit på teve. Jag ska svara med något "fyndigt" och något roligt. Inte för att vara elak, utan mest för att jag inte kan hantera sånt där. Kärlek och jag är inte direkt perfect match. Vi kommer aldrig att bli ett som jag och tankar.

Nu ska jag sova.
Innan jag somnar ska jag läsa vidare i Änglar.
En bok om ytterligare en av de fantastiska systrarna Walsh.
Marian Keys får mig att tro att mirakel finns.

Visst finns mirakel.
Och för mig är det faktiskt du.

Adjöss med allt vad lägenhetsletande heter. E säger att våran blivande lägenhet är skitsnygg, lagom stor balkong, röd fond vägg i köket, luftig och ljus, badkar, fräsch tvättstuga och två förråd i källaren. Nej, vad mer kan man begära? 57 kvadrat och runt tre laxar i månaden. Jag flinar bara. Ingenting kan få ner mig till jorden just nu. Jag visste att det skulle lösa sig =)
EK hade sagt att man kunde ligga ner och sola på balkongen och ingen såg en. Förstår ni vad detta innebär? Topless-solning =) Oh yes! Inga fula sollinjer här inte.
Dessutom är mitt mönster till skolavslutningen beställt. Bild senare eventuellt. Det är en somrig modell. Mamma och jag enades efter mycket prat hit och dit. Hon vet ju vad hon snackar om när det gäller mönster.

NIGHT!

Jag vill bita huvudet av dig

Dagens händelse äger rum på Mc'donalds och jag har gått och tänkt på den hela dagen. När mamma plockade upp mig vid stationen så åkte vi ut till Mc'donalds för att inta frukost. Dock har Mc'donalds ett klent utbud för oss glutenintoleranta varav glutenfritt hamburgerbröd verkar ingå i det mesta. Men detta inlägg ska icke handla om mitt raseri över det där äckliga och trista brödet utan om något viktigare. Efter frukosten gick jag iväg mot toaletten. Dörren in till handikapptoaletten var öppen och eftersom jag är rätt lat av mig var det ju betydligt enklare att promenera in där än att öppna dörren in till den vanliga toaletten. Väl där inne gjorde jag en stor upptäckt. För behållaren för toalettpapper sitter nämligen en halvmeter ifrån själva toalettstolen. Vilket gjorde att jag höll på att glida av toalettstolen och bli handikappad själv när jag sträckte mig efter papper. Jag fick nästan balansera på ena sidan och verkligen kasta mig mot behållaren för att söka balans samtidigt som jag ryckte åt mig lite papper. Det kanske bara är jag som har missuppfattat detta med handikapptoaletter. Det kanske inte är för dem som är handikappade utan mer för dem som vill bli. Eller?

En tanke har slagit mig idag. Och inte bara lite utan ordentligt och det ledde även till en skrattattack. Denna tanke slog mig på ett ställe som lätt kan uppfattas som mitt favorithäng, men som inte alls är det, nämligen på Mc'donalds. Medan mamma och jag käkade så pratade vi något om att jag, mamma, E&S har samma humor och pappa har till viss del samma humor. Och på något absurt sätt slog det mig att vi är en familj och det skrattade jag gott åt. Nu i efterhand förstår jag inte riktigt det där, för det är klart att jag varit medveten om att vi är en familj tidigare, men på något sätt insåg jag något där som var värt att skratta åt. Fråga inte närmare för bättre än såhär kan arma jag inte förklara det. Hursomhelst så var det inte något litet skratt som man skrattar av artighet utan ett exploderande, befriande skratt så att magen värker efteråt och man får lite mer skrattrynkor än vad man hade innan skrattet. Folk måste tro att jag hör hemma på cirkus eller något.


Det har hänt en hel del sedan sist måste jag påpeka. Jag och syrran har kirrat en lägenhet och jag har köpt en svart väst plus två cd-skivor och två dvd-filmer. Jag har också fått femhundra kronor enbart för att jag är en duktig flicka. Jag har tagit blodprov och pratat om min glutenintolerans och fått mer kött på bena om den. Jag har varit i Halland och träffat båda syrrorna och massa mer. Njutit av livet och alla dess härligheter. Nu såhär har jag säkert glömt något. Men det kan jag ju återkomma med i såna fall. Värre än så är det knappast.

- Du är en skumnalle.
- För att jag är söt?
- För att jag vill bita huvudet av dig!

Ett par glasögon

Om en kvart bär det av. Neråt och jag längtar så jäkla mycket. Det går inte att beskriva. Fast jag önskar att jag vore helt frisk. Vilket jag inte är. Men det är smällar man får ta. Jag har varit lite grinig idag, rent allmänt. Människor borde inte ta åt sig, det är sån jag är. Men efter ett telefonsamtal och en pannkaksmiddag så är allt mycket bättre. Jag är gladare och mer tillfredsställd med livet.

Packlista:
2 leggins/tights
Benvärmare
4 byxor
skärp
fleecetröja
kofta
vanlig tröja
2 t-shirtar
3 linnen
sovkläder
m.m

Det ska räcka. Annars har jag ju syrran som sagt. Men man är alltid lite hispig. Jag har faktiskt begränsat mig. Dessutom har jag två olika sorters dansskor med mig. Jag vet inte riktigt vilket som passar bäst. Men det lär ju visa sig. Samt foto på mig själv som estetgrejs kräver. Jag har bara med mig ett litet, hade inga nyare. Vill de ha ett större så kan jag ju alltid mejla ett. Det där löser sig. Nu ska jag fixa det sista.
Visst räcker det med ett par glasögon?

Det här fungerar inte.

Omelett

Jag håller på och packar lite. Samtidigt som syrran har gäster här och jag ska snart gå och ringa K en stund för att höra om det är något hon vill att jag ska ha med. Vi får väl se. Ikväll åker jag och E. Sedan kommer jag hem måndag morgon v.14. Så förmodligen lär det bli tyst här ytterligare ett tag. Det är så, ibland är det rätt fullspäckat. Veckan är rätt oklar faktiskt, men nog ska jag kunna få till någonting kul. Det tror jag allt. Vare sig det blir Halland eller ej.
Dessa dagar med The B Family har varit härliga dagar med roliga skämt, träffsäkra. Och en massa skojiga påhitt och roliga middagar med mycket skratt. Jag gillar deras humor, enormt mycket. Det är ironi och sånt gillar jag oändligt mycket. Fast vissa dagar är jag lite väl godtrogen. Jag trodde seriöst att D läste telefonkatalogen en gång per år. Speciellt gula sidorna. Men det lär han nog glömma fort. Det är en härlig familj det där, det är det verkligen!

Det går sisådär med packningen, mycket myskläder stoppas ner i den gröna väskan. Jag är förkyld nu så det är vad jag känner för mest. Behöver jag klä upp mig finns ju syrran där och hon lånar gärna ut något festligare. Jag har bestämt vad jag ska ha på mig på färdighetsprovet också. Tights och mitt rocknroll-linne och naturligtvis benvärmare. Det är en viktig detalj. Men jag kom just på något, att man ska ha med skor också. Och ett foto på sig själv inklusive brev. Dessutom måste jag fylla i min kalender. Mycket att stå i. Så det är bäst att jag sätter fart.

Hoppas att alla har haft en trevlig påsk.
Med mycket omelett =)

Vilken härlig dag

Nu var det ett litet tag sedan. Anledningen är att jag helt enkelt inte har hunnit, med maskerad, städning, skotertur, skolan och såklart dans. Dessutom har vi ju gäster här. Men nu har jag en liten stund för mig själv som jag tänkte tillägna bloggen. Jag och EB löste korsord förut, men vi strök över barn i namnet. För det gick inte plättlätt så det kändes lite förnedrande. Är man inte smart så är man inte. Idag har vi haft kanonväder och tillbringat hela eftermiddagen ute. Jag och S har skojbråkat lite. Av någon anledning är han alltid jävligast mot mig i den här familjen. Men jag gör tillbaka och jag njuter av det hela. D och E var med i en bobtävling och E vann! Hon spöade skiten ur killarna totalt, jag är så stolt över henne!
Imorgon ska jag och EB åka snowboard ihop med rep. Jag tror att vi kommer få riktigt kul. Det är så gött att ha dem här. Barndomskamraterna. Igår kväll innan vi skulle sova låg jag, E och D och pratade om allt möjligt. Inga spärrar alls.

Ikväll käkar vi tacos och njuter av härligt sällskap. Vilket låter riktigt bra i mina öron. Jag är helt slut i kroppen!
Maskeraden i onsdags gick riktigt bra och var hur kul som helst! Jag slänger in två bilder. Jag och brudarna var Kizz i tjejversion och så hade vi en egen manager. Syrran hjälpte till att sminka mig och F och resultatet blev verkligen kanon!
Kika på bilderna och njut. Nu ska jag umgås =)

Vettig anledning

Jag ska snart sova. Jag har haft huvudvärk hela eftermiddagen, det känns ju strålande. Imorgon är det maskerad och vi ska vara utklädda. Bäst jag laddar kameran nu! Jag ringde Stockholm förut också, ingen som svarade så jag pratade in ett meddelande på telefonsvarare. Hoppas att det funkar nu så jag får göra det i juni istället. Cross my fingers.
Min rapport... usch, jag vill inte ens tänka på den.

Jag sitter och funderar på om jag ska skicka ett sms eller inte. En röst säger åt mig att strunta i det hela och inte riva upp allt på nytt. Det andra säger att jag ska skicka ett, inte för att det finns någon vettig anledning, den rösten bara tycker det. Ska jag verkligen låta ovettiga anledningar styra mitt liv? Men jag vill förklara. Fastän jag inte är skyldig dig ett dugg och speciellt inte någon jävla förklaring. Men den snälla sidan av mig vill det, den sidan vill alltid förklara för dig, precis allting. Jag blir inte klok på mig själv!

En tanke slog mig också att min framtida pojkvän, han behöver inte vara beskyddande, det är inte direkt någon egenskap jag letar efter. Han behöver inte vara min hjälte som hela tiden kommer till undsättning och hindrar mig från att fatta dåliga beslut samt genomföra dem. För jag har två systrar, kusiner och några utvalda vänner som hjälper mig med det, som verkligen beskyddar mig. Speciellt mina systrar, de är nog så överbeskyddande som det går att vara och tror inte att jag klarar någonting själv. Men jag älskar dem.

Thanks E1&E2 för att ni hjälper oss imorgon =) <3

From me to you

Den här skulle kunna vara till dig från mig.
Förlåt för att jag kanske sårat dig. (Jag har en av mina deppardagar, då tankar om hur det kunde ha varit fladdrar genom mitt arma, värkande huvud)

Mmmm mmm yeah
Do do do do do do do-do
Ohh Yeah

Gotta change my answering machine
Now that I'm alone
Cuz right now it says that we
Can't come to the phone
And I know it makes no sense
Cuz you walked out the door
But it's the only way I hear your voice anymore
(it's ridiculous)
It's been months
And for some reason I just
(can't get over us)
And I'm stronger than this
(enough is enough)
No more walkin round
With my head down
I'm so over being blue
Cryin over you

And I'm so sick of love songs
So tired of tears
So done with wishing you were still here
Said I'm so sick of love songs so sad and slow
So why can't I turn off the radio?

Gotta fix that calender I have
That's marked July 15th
Because since there's no more you
There's no more anniversary
I'm so fed up with my thoughts of you
And your memory
And how every song reminds me
Of what used to be

That's the reason I'm so sick of love songs
So tired of tears
So done with wishing you were still here
Said I'm so sick of love songs so sad and slow
So why can't I turn off the radio?

(Leave me alone)
Leave me alone
(Stupid love songs)
Dont make me think about her smile
Or having my first child
I'm letting go
Turning off the radio

Cuz I'm so sick of love songs
So tired of tears
So done with wishing she was still here
Said I'm so sick of love songs so sad and slow
So why can't I turn off the radio?
(why can't I turn off the radio?)

Said I'm so sick of love songs
So tired of tears
So done with wishing she was still here
Said I'm so sick of love songs so sad and slow
So why can't I turn off the radio?
(why can't I turn off the radio?)

And I'm so sick of love songs
So tired of tears
So done with wishin' you were still here
Said I'm so sick of love songs so sad and slow
Why can't I turn off the radio?
(why can't I turn off the radio?)
Why can't I turn off the radio?

Om oss

Det finns en person i mitt liv, inte direkt i mitt liv, men indirekt. Det är nått med den här personen som jag inte kan släppa. Antagligen för att vi delar mycket ihop även om det ibland inte känns så. Denna personen har på sätt och vis påverkat mig en hel del. Och när jag ser den så försöker jag ignorera den, fastän det egentligen inte alls är vad jag vill. Men det blir så, helt av sig själv. Först efteråt när jag hunnit sansa mig, då inser jag vilken idiot jag är och att jag borde ha sagt hej. Men då är det redan försent och jag mår lite dåligt över det hela. Jag har alltid varit duktig på att ignorera denna personen, även i stunder då jag verkligen inte hade någon anledning. Men om vi bestämmer att vi ska träffas, då kan jag prata på som vanligt. Men ser jag denna personen i omgivningen, då låtsas jag att jag inte ser. Likadant som denna personen vänder huvudet bort. Jag vet inte varför vi lagt oss till med dessa charader. Är det vad vi vill? Antagligen för att efter alla dessa år har vi ändå inte släppt varann helt. Något stannade kvar. Som en tagg i hjärtat, stundvis gör det ont. Stundvis mår jag faktiskt bara bra av detta. Det är en ond cirkel vi har hamnat i. Och jag vet inte hur vi ska ta oss ur den. Jag har ingen idé. Detta är en av de få personer som jag inte har någon direkt åsikt om. Ibland är jag galen i dens leende och dens sätt och den får mig att le med sina simpla kommentarer. Ibland blir jag galen på spelet vi spelar, ignoransen och överlägsenheten. Ändå dras vi till varandra, som en pluspol till en minuspol. Denna person är anledningen till att jag började skriva dikter och det finns ett antal som är riktade direkt till den här personen. Något som den är totalt ovetandes om och jag kommer aldrig att röja denna hemlighet för denna person. Anledningen till att vi fortfarande kretsar kring varandra i perioder är nog att vi aldrig har fått ett slut på våran vänskap. Att stundvis är allt riktigt bra, bättre än bra. Och sedan kommer vi in i en svacka igen och allt blir bara svart och skit. Vi skulle behöva få till ett avslut någon gång, istället för att bara börja på nytt. Ändå är jag inte helt säker på att jag vill ha ett avslut, jag vill ha dig i mitt liv. För du betyder ju en del, på något vis. Det är en komplicerad situation. Vi borde sätta oss ner och prata. Om oss. Om det förflutna. Men framför allt om framtiden.

Falska toner

Jag vann på Idolspelet. Och nu ska jag vinna på Popstarz. Jag spelar mot De två Ena. Så det borde gå ganska lätt tror jag. Håll tummarna =)

Idag hade vi musikal, najsnajs. Och så har jag gjort något jag kan vara stolt över och så har vi skrattat en hel del. Hemma lekte jag med grannbarnet, vi ramlade mest i snön. Lungorna bränns, men det var värt det. Nu ska jag gå och sjunga några falska toner.
Bye!

But mostly I hate

Vingar av glas är enligt mig, en av de bästa svenska filmerna som finns. Med en massa gulliga scener. Äh, jag gillar den skarpt! Så enkelt är det. Har ni inte sett den? Do it! Så fort ni bara kan. Det skadar ju inte med två snygga killar heller.

Utan dig dör jag. Eller varför inte den lika klassiska, jag kan inte leva utan dig. Så himla överdrivet. Någon gång, om någon sa så till mig, då skulle jag vilja svara "det är ju inte direkt jag som andas åt dig". Eller nått i den stilen. Vadå dör utan mig? Vadå inte kan leva utan mig? Klart som fan att man kan! För att leva behöver man kunna andas, äta mat, dricka vatten och sova. Allt det där kan man göra utan en annan person. Det trodde jag att alla visste. Fast jag skulle aldrig kunna med att svara sarkastiskt om någon sa sådär till mig, det är den bittra sanningen. Jag skulle tappa andan (?) och så skulle jag bli lite illa till mods och svara något artigt.

Något som däremot faktiskt är gulligt, det är när ett par har bråkat. Och båda är ledsna och för att vinna tillbaka hennes hjärta så rabblar killen upp alla hennes egenheter som han låtsas inte tycka om men som han inte vill vara utan. Fast det är jag nog knappast ensam om att tycka. Jag hinner inte förklara mer i detalj nu, för jag ska ner och kika på parlamentet, sedan fläta håret, borsta tänderna, bädda sängen och sedan bums i säng!

Ciao =)

I hate the way you talk to me,
And the way you cut your hair.
I hate the way you drive my car,
I hate it when you stare.
I hate your big dumb combat boots
And the way you read my mind.
I hate you so much it makes me sick,
It even makes me rhyme.
I hate the way you’re always right,
I hate it when you lie.
I hate it when you make me laugh,
Even worse when you make me cry
I hate it when you’re not around,
And the fact that you didn’t call
But mostly I hate the way I don’t hate you,
Not even close…
Not even a little bit…
Not even at all..

Vingar av glas

Jag försöker plugga, men det går trögt. Jag tycker bättre om att diskutera med andra innan jag diskuterar med mig själv. Dock har jag ingen att diskutera med. Jag får nog fortsätta lite senare och ta en paus. 15.20 ska jag och mamma titta på Vingar av glas. Vi började kika på den häromdan, men kunde inte se hela av lite anledningar. Den verkade väldigt bra! Jag måste duscha med, egentligen borde jag städa också. Det är så äckligt i mitt rum nu. Men jag har ingen lust, borde göra det innan D m.fl kommer på torsdag. Vi får väl se hur det blir med den saken. Jag måste räkna matte också faktiskt. Det är en jäkla massa jag ska göra.

Mamma och jag satt ute på trappan förut och det var riktigt skönt. Avslappnande. Trots att solen inte riktigt lyste direkt på oss utan gömde sig bakom björken. Till slut gick vi in ändå för det blev kallt när ett moln skymde den dessutom. Vi tänkte gå ut senare men nu yr snön utanför fönstret. Jag vill bli av med snön nu! Därför ska det bli skönt med en tripp till södra Sverige. Det ser jag verkligen fram emot!

Jag har lyssnat på en massa gamla låtar idag. Det är rätt skönt. Dagens låttips är nog You're Gorgeous med Babybird. Inte för att ag riktigt fattar vad texten går ut på. Men jag gillar den ändå. Jag har för mig att jag inte gillade den när jag var mindre. Skit sak samma! Lyssna på den och slappa! =)

Smarrig uppenbarelse

Mysig kväll i soffan
Det här kanske inte har varit den bästa natten i mitt liv direkt. Dock en av de mysigare, det ska inte stickas under stolen. Vi sov tre stycken i min säng. Jag och så de två E:na. Trångt och härligt. Lite plats och ryggen värker. Flera gånger vaknade jag till imorse och ville bara att klockan skulle bli åtta så att vi skulle gå upp och käka frukost. Men tiden ville sega sig fram som om visarna låg i sirap ungefär. Tillslut gick E1 och duscha vilket faktiskt skapade mer plats i sängen åt mig och E2. Så vi låg och göttade oss ett tag till. Jag fick prata lite i telefon med NF också. Han anser att hans födelsedag är en högtid, vilket jag känner mig lite mera tveksam till. I såna fall borde min födelsedag vara en röd dag oavsett om det är söndag eller onsdag. I år infaller dock min födelsedag på en söndag, komiskt nog.

Efter en frukost med gröt och ägg åt vi lite tårta. Som smakade himmelskt! Jag är generös nog för att lägga in en bild. Men jag gör det inte för att vara snäll utan snarare för att visa alla andra vad de gått miste om och hoppas på avundsjuka och giriga, hungriga blickar på denna smarriga uppenbarelse. Goare tårta får man leta efter! Fyra lager var det. Och mellan var det bananer, grädde och ananas. Vad det är på ser ni nog själva, hoppas jag.

E1&E2 är i backen idag och glider stolt nerför med håret i tofsar och flätor. Själv är jag hemma av två anledningar. Skidåkning av alla dess slag roar inte min konstnärssjäl och jag har en Sorapport att göra. Alltså måste jag var hemma. Jag ska alldeles strax ta itu med den. Mest ska jag diskutera med mig själv. Men jag är lite osäker på om jag måste lägga in en till fråga eller om det räcker med fyra, det tar lite drygt en sida. Jag har fakta på två hela sidor om jag inte minns fel. Det svåraste är det här med att få med rätt mängd fakta och sådär. Och förstås att hitta bra fakta. Jag har hittat nya siffror för dödstalen så jag ska uppdatera lite. Usch, det är hemskt det där. Jag känner en lättnad av att jag snart slipper fördjupa mig i det. Samtidigt som denna fördjupningen är bra. För när man läser om detta så kan man ju omöjligen bli annat än berörd. Och man känner att om detta skulle vara på väg att hända igen, då skulle man kämpa för godhetens skull. Ondhet bekämpas bäst med kunskap. Det tror jag verkligen på.

Jag ska gå och se om jag kan lägga beslag på daimen i skafferiet. Ikväll äter vi tacos. Åh vad livet leker. Mina biljetter är betällda, jag tar tåget ner 23 mars och hem 30. Jag måste komma ihåg att berätta i skolan att jag ska till sjukhuset 31.

Outfits


Jag är inte alls nöjd med årets vinnare i melodifestivalen. Visst, låten är inte kass. Men hennes framträdande var så fruktansvärt trist och gick bara ut på att hon skulle se snygg ut. Totalt meningslöst. Allra bäst gillade jag nog Sanna, Linda och BWO faktiskt. Sanna ger mig rysningar. Linda är så jäkla härlig och BWO skulle kunna ta hem hela skiten, serious.
Björn G var bra. Han ska till Skara 23 juli. Men detta borde jag inte nämnt för alla. Men många vet det nog redan förmodligen.

Jag hoppas och håller tummarna och ber och gör allt jag kan. Jag vill jag vill jag vill! Det skulle vara så jäkla bra =) PLEASE!

Snart ska jag sova. Efter ett mysigt telefonsamtal. Jag är glad. Imorgon måste biljetter beställas!

Pancakes with cream

Nu har jag pluggat So och jag ska gå ner och se om maten är klar snart. Inte för att jag är så jättesugen. Jag mår så fruktansvärt illa just nu. Som det ser ut just nu måste vi nog ringa Vårdcentralen och ge mig en läkartid. Men jag är glad för att det åtminstone inte är konstant illamående som gäller. För stundvis mår jag ju jättebra. Men jag gillar verkligen inte att må illa.

Men nu var visst pannkakorna klara!
LATER!

En mätt mage är en glad mage

Jag höll på att spy imorse. Inte så trevligt och väldigt ovanligt. Jag fick sura uppstötningar, inte alls uppskattat. Jag låg på magen i sängen och kikade ut över sängkanten medan jag pratade i telefon. Vilket jag inte lär göra om på ett tag. Alltså, kika ut över sängkanten då. Fast det kanske var personen i telefonen som är orsaken till det hela?
Vi åkte in och hämtade E1&E2 på stationen och sedan dess har det varit full fart. Jag blir sprallig och glad. Vi åkte och köpte vaniljvips och konstigt godis att ha i och så var vi på ÖB och köpte lite småsaker. E köpte två cds. Den ena av dem var bra i alla fall. I bilen hem sov de små lusarna, men jag väckte dem lite, satt bland annat och sjöng högt. Det roligaste är att E försöker låtsas att hon tycker att jag är så jobbig, men jag ser på hennes illa dolda leende att hon tycker om det och att hon har saknat mitt sätt. So I can tell. Vilket jag påpekat för skönheten också. Hemma käkade vi lite och spelade KändisTP, fråga inte hur det gick. Jag var inte i form imorse. Okej? Sedan kikade vi på Step up, jag fick sitta på golvet i början. Sedan halvlåg jag på Emma, sedan låg jag över deras ben och sen kastade jag mig halvt på dem och mellan dem. Men de uppskattar mig. E2 tycker att det var mysigt, faktiskt.

Ikväll blir det en massa god mat, makedoniska pannkakor, snurretårta, vaniljvipsglass, chips och coca-cola! Nu har jag nog inte glömt något. Bara för att folk ska förstå ännu mera så är makedoniska pannkakor min favoriträtt och snurretårta är min absoluta favorittårta. Jag har dessutom ätit lite toblerone idag, som är det bästa godiset som finns näst efter violpistoler. Så jag är rikigt glad. =) En mätt mage är en glad mage. Inte sant? Jag tror nog allt det.

Jag mår illa =(

Positiv utstrålning

Ibland är folk otroligt jobbiga. Men då gäller det att kontrollera sin irritation. Man får liksom... ja, begrava den i sin egen kropp, djupt därinne. Och istället le med ett glatt leende och se sådär reklamklämkäck ut. Försöka tänka bort alla de där tankarna om hur jobbig personen ifråga är och bara fortsätta le. You know, keep on smiling. Det är därför det kan vara bra med en tub lim eller klister. Det är knepet som de där evigt smilande människorna kör med. De limmar såklart fast sina läppar i ett evigt leende. Hur fan annars kan de klara av att le all the time? Och nu kommer alla såna där suckar som folk ger ifrån sig när något uppenbart förklaras.

Jag fick höra något kul av pappa idag. Som våra grannar hade sagt om lilla mig. Att jag var öppen, alert, pigg och framåt. Man såg liksom på min personlighet att jag var framåt. För jag utstrålade tydligen det och positiv glädje. Eller nått sånt där sa de. Det var väldigt fina ord som värmde. Alltid kul att höra =)
fast det som kommer nu bör ej läsas av mina systrar.
För jag kommenterade det med att då har de inte sett mitt morgonhumör. Men pappa tycker att jag är väldigt pigg och glad på morgonen, i alla fall om man jämför med mina systrar. Det var också kul att höra!

Och det finns någon vars ord värmer, samtidigt som de förvirrar lite. Men inget ovanligt med det, jag blir nästan jämt förvirrad av ord. Fast jag förstår inte riktigt varför. Hursomhelst, det finns någon därute som gör mig glad. På sätt och vis är inte det bra. Såna människor har ju makten att såra också. Men sånt brukar sällan ta på mig. Jag kör på.

Nu är flätorna borta!

À mon chouchou

Jag försov mig imorse. Runt sju vaknade jag. Ni vet säkert hur det är när man försover sig. Paniken rusar runt i kroppen och även om det ändå inte är någon större katastrof vill man bara fortsätta sova, vakna några timmar senare vid rätt tid. Ja, de är ologiskt, men det är i alla fall så jag känner. Mamma skickade sms om att jag skulle ta alla mina mediciner. Det låter som att jag är ett sjukt barn, men så är inte fallet. Men jag har ju min astmamedicin och tar även för eventuell magkatarr och eventuell allergi. Just in case.
Jag hade gott om tid på mig ändå, fick slänga på mig några skräpkläder. När jag försover mig vill jag alltid ha på mig rätt bekväma kläder, så det blev en stor tröja och jeans. Jag hann sitta och vänta på bussen i drygt tio minuter. Det är skönt, då hann jag samla mig lite. Men jag kände mig hemsk på morgonen, trött och sådär. Men det fick gå. Världen går ju inte direkt under även om jag ser ut som en sjaskig loppa.
Det har varit en ganska slapp dag i skolan. Först berättade vi om varsin bok vi hade läst och sedan rast. Då jag slängde ihop en franskatext som visade sig vara helt i onödan. Jag var för trött för att orka bry mig. På franskan skrev vi kärleksdikter. Jag slänger in längre ner. Den blev rätt fin faktiskt, med sorgligt slut. Jag vet inte varför jag är så besatt av sorgliga slut, men det är jag i alla fall. På matten var jag jäkligt aktiv. Jag gjorde testet på geometri och sedan räknade jag ungefär 35 tal på Algebra. Jag hade gett mig fan på att komma en bit och det gjorde jag sannerligen. Jag har ungefär 2½ sida kvar nu. Det känns gött som fan! Och så lunch, som smakade helt okej. Efteråt skulle jag och FJ torka borden. Fan vad less man blir på alla ouppfostrade skitungar som går på våran skola. Sedan var dörren stängd och det blev en incident. Jag är dödligt less på en viss tjej på våran skola, har varit det ungefär sedan jag började p.g.a att denna tjejen har visat taskig attityd ända sedan dess. Och hennes hånfulla blickar och äckliga leenden är mer än vad man kan ta vissa dagar.

Sedan hade vi hemkunskap. Vi gjorde pastasås och det var riktigt gott faktiskt, men det blev så jäkla mycket! Vi har en väldig kul lärare och jag och RH är mästare i köket. Åtminstone något åt det hållet. Vi kan det här med att improvisera och slängde i ton med tomatpuré och grönsaksbuljong. Ju mer desto bättre eller hur? Det är i alla fall vårat motto. Sedan följde fysikprov, det kändes rätt lätt men lite grejer som jag är osäker på. Jag får hoppas på det bästa. Vad mer kan man göra egentligen? Sen var det slut! Med en fräckis på slutet.

På onsdag är det maskerad på skolan!
Men jag vet inte riktigt vad jag ska klä ut mig till. =/
E1&E2 får hjälpa mig att komma på något riktigt bra!

À mon chouchou
Tu est mon homme le rêve
J'ai ton puce
Mon coeur bat seulement pour toi
Bonheur c'est toi
Je craque pour mon coeur
Tu es ma vie
Je vous promets
Toute mon monde, toute mon coeur
Tu est sexy et tendre
Je suis malheureuse
Tu est mon jamais
Nous á demain en ton ciel
Parmi toute les anges


Je suis amoureuse à toi
Mon bonbon petit
Tu est joli
Je t'aime mon amour

Conversation

Jag och TA hade en intressant konversation idag. Om glass. Om hur glass kan förfrysa hjärnan och hur hemskt det känns så. (om ni inte vet vad jag menar, kika på En prinsessas dagbok, så förstår ni) Och att man inte kan ha för mycket glass i munnen samtidigt.
Poängen var att det kanske inte exakt var glass som vi från början pratade om. Det blev ganska sjukt =)

Sprid glädje och kärlek

Förut fick jag höra att en tjej tycker jag är fin och har fin stil. Det värmde mitt vinterkalla, bittra, svenska, genomfrusna hjärta. Mer spontana, snälla kommentarer till alla. Alla förtjänar att få höra snälla, fina ord som någon verkligen menar. För det kan värma otroligt. =)

SÅ SPRID GLÄDJE OCH KÄRLEK =)

En svag doft av mintchoklad

Alla och då menar jag verkligen ALLA skulle vilja lukta på mina underkläder just nu. Anledning? Jag har en tvål liggandes där som sprider ljuvlig mintchoklad doft, varje gång jag öppnar lådan slår doften emot mig och jag får ett enormt begär efter choklad. Men det är rätt gött med doften som följer med lite svagt var man än är. Mm, I like. Det hela är S förtjänst. Eftersom hon glömde bort att hon gett mig en födelsedagspresent. Så tvålen är halva presenten av en present som jag gillar väldigt mycket.
Men jag har väldigt svårt för det här med att öppna fina förpackningar och tvålar har jag aldrig varit bra på att använda eftersom de brukar vara fint inslagna och jag vill inte att de ska ta slut. Så jag och S slöt en deal. Medan jag bor kvar här hemma får tvålen ligga bland underkläderna, men sedan när jag flyttat ihop med E ska tvålen ligga på en fin tvålkopp. Sounds good to me.

Idag var jag på vårdcentralen. När jag berättat om hur det ligger till så såg distriktssköterskan helt uppgiven ut, jag tyckte jag anade en liten rynka bland alla de andra rynkorna. Hon hade ingen aning om vad det kunde vara för något. Jag skulle testa att ta en magkatarrstablett bara så att vi kan utesluta det. Men om det inte var borta efter helgen skulle jag få en läkartid, jag tyckte hon babblade nått om en akuttid. Herregud, jag håller ju inte direkt på att kollapsa. Skönt ändå att de anser det vara värt att vara oroliga över min hälsa.
Föresten ska jag till sjukhuset 31 mars. Jag känner mig som en riktig hypokondriker. Sjukhusbesök hit och vårdcentalsbesök dit. Men jag är faktiskt inte det. Jag svär! =)
Undra vad som händer på sjukhuset? Inte ska jag väl göra en gastroskopi igen? Snälla nej, för jag har ju slarvat lite. Jag vill få fina result. Allra helst vill jag veta framtida konsekvenser ifall jag slarvar, det skulle kanske kunna få mig att skärpa mig lite. Men jag tycker det är så jobbigt ibland när man ska ut eller är borta. Man känner sig så jäkla besvärlig och jag gillar inte den känslan alls!

Ikväll blir det tribal och det ser jag fram emot. I bilen ska jag råplugga fysik. Jag vill verkligen klara fysikprovet bra! I helgen måste jag studera So och det rejält. Imorgon sätter sig E1&E2 på tåget. Vad det ska bli kul att träffa dem! Nu ska jag fortsätta att byta om och njuta av min mintchokladsdoft.

later

Kärlek/Relationer

KÄRLEK/RELATIONER:
En skön dag med fina händelser för dig. Någon tycker om dig och ditt öppna sätt.

Sådär stod det delvis i mitt horoskop för dagen. Jag har en sida där de har dagliga horoskop och den brukar jag kika på i stort sett varje dag. Detta såg ju lovande ut!
Hoppas bara att det stämmer. Jag tror på horoskop, men i sanningens namn är det ju inte alltid så att det stämmer precis varje dag. Däremot kan man ibland bli lite rädd av hur bra det faktiskt stämmer.

Idag ska jag gå till skolan och se hur det går. Det går fortfarande upp och ner, men detta ska nog gå bra. Jag och mamma ska till hälsovårdscentralen senare idag. Så jag smiter ifrån lite tidigare från fysiken och missar en del av musiken.
Men nu ska jag packa väskan och göra i ordning det sista.

Ha en bra dag =)

Vansinnig!

Ibland blir jag helt vansinnig på min pappa. Men vem blir inte det ibland? Ja, kanske inte just på min pappa, men på sin egen. Men det är väl därför man har en pappa? För att bli vansinnig på dem och inte ta ut all ilska på alla andra. Riight?

Äh fan, nu ska jag sova.
Jag vill inte bli en Grey's Anatomy-nörd =(

Natti Natti

hide or seek?

Nu har jag tagit ut mina flätor i håret och tvättat det. Det är faktiskt en härlig känsla att kunna tvätta hela håret. Även om jag trivs med flätor. Men det är läskigt hur mycket hår som lossnar när man tar bort dem. Jag blir nästan rädd och det känns som att man ska bli flintskallig, en känsla jag dock inte trivs med. Vi får väl se om jag skaffar nya flätor framöver eller om det får vara vanligt ett tag. Det återstår som sagt att se. Det är ju väldigt bekvämt med flätor.

Förut gick jag och postade ett brev. För en gångs skull var jag väldigt snabb på att svara. Jag har faktiskt räknat lite och läst ynkapynka lite So. Jag måste skärpa mig. Fast jag gick upp runt elva eller nått sånt där idag. Och det går upp och ner med hur jag mår. Ibland känner jag mig okej och sedan kommer en våg av illamående, magont och huvudvärk. Vilket är mindre trevligt och utslagen i armvecken verkar vara här för att stanna. Jag tog ett piller förut, men det har inte hjälpt ett jävla dugg. Imorgon tänker mamma släpa med mig till vårdcentralen, vilket jag inte förstår varför. Det känns lite onödigt, men mamma vill veta om det är någon allergi eller om jag bara är sjuk. Jag tror ju på det senare alternativet. Men det är ju utslagen i armvecken som tyde på att det kan vara någon allergi. Det är väldigt jobbigt i alla fall. Vi får se om det blir någon skola imorgon, det skulle vara väldigt bra. Jag vill inte missa dansen i alla fall! Den saken är klar. Nu kom jag precis på att jag lär missa tribalen v.13 förmodligen. Ah, sånt får man ta! Men det var ju typiskt.
Om jag går till skolan eller inte imorgon beror helt på hur jag känner mig då. Just nu mår jag illa.

Ska försöka få mamma att boka biljetter.
Bye!

Let's not play hide,
play seek

Cosmopolitan =)

Jag tröttnade på looken på min blogg förut och bestämde mig för att återigen piffa upp den. Och jag måste erkänna att jag blir bara vassare och vassare på att fixa till den. Okej, jag ska också erkänna att jag inte är någon hejare, men detta ser ju bättre ut än när jag började. Eller?
Hursomhelst, det är inte det viktiga. Det viktiga är att:

SENASTE COSMOPOLITAN HAR KOMMIT =)
och jag ska sluka den på direkten!

De stöttande kvinnorna

Jag läste precis en artikel. Om stöttande kvinnor. Något jag inte kan förstå är hur kvinnor kan stötta sina män i precis varenda liten grej. Visst ska man stötta varandra i en relation. Men om det finns uppenbara bevis för att han är otrogen! Varför stannar de då kvar? Inser inte dessa kvinnor att de förtjänar något oändligt mycket bättre än en otrogen jävel? För det gör dem ju! Ingen ska behöva stå ut med att vara med någon som är otrogen. Ingen! Jag skulle vilja fråga dem personligen, varför de stannar kvar? Eller har det varit de två såpass länge att de inte riktigt fungerar utan varandra?
En del som varit otrogna får en ny chans. Jag vet inte om jag skulle fixa att försöka lita på någon sådär igen. Fast det kanske beror lite på situationen också. Men undra hur det ska kännas om man ger sin man en ny chans och så är han otrogen igen. Sicket jävla hugg i ryggen! Och vad blåst man ska känna sig som gav honom en till chans och verkligen trodde att han skulle bättra sig. DÅ måste man väl bara packa sina saker och dra ifrån honom. Eller?
Kanske är man så jäkla kär i sin karl att man vill! att han ska bättra sig för man vill så desperat ha honom. Man har liksom en bild av honom och så vill man ha honom. Även om han inte alls är sån. Men man är ju kär! Galet, upp över öronen kär.
Och kanske man tar tillbaka honom och försöker röja undan spåren och sedan ska man leva lyckliga igen. För det är ju lite av ett misslyckande också. Det här med att ens man var otrogen. När ett förhållande tar slut är det ju alltid ett misslyckande, eller hur? Verkligen inte! Men det kan kännas så. Varför tog det slut? Varför? Människor söker hungrigt efter ett svar, för de ska veta allting. Och varför var din man otrogen? De måste ha svar, de måste veta allt!
Man är inte misslyckad om det tar slut, och speciellt inte bara för att ens man är otrogen. Det betyder inte att man saknar nått. Det betyder att ens man var en idiot som inte insåg vad han hade. Det är hela saken. Och vem vill vara ihop med en idiot? En idiot som uppenbarligen inte förtjänar en? För det gör han ju inte!
Det är ju visserligen jättesött av dessa kvinnor att stå kvar vid sina män, samtidigt som det ibland tyder på stor idioti. Ni klarar er själva! Utan honom är ni något, ni också.
Män ska inte få bete sig som skit och sedan välkomnas tillbaka.

------------------------------------------------
Jag är hemma idag också. Men jag mår inte lika dåligt som igår. Mamma tror att det kan vara någon allergi. Men för vad? Det kan jag inte få in i mitt arma värkande huvud. Jag måste plugga lite idag. Matte och läsa i min Sobok. Men klockan är ju bara tolv än, så det är ju gott om tid.
Jag vet inte om jag ska dansa ikväll än. Men jag borde åka dit, för jag har missat jazzen en hel del. Men det är inte riktigt lika kul med jazz längre, nu när inte VS är där. Jag hade velat ha min gamla grupp, jag saknar AN också och framför allt dansläraren vi hade förra året. Hon var så jäkla bra och gullig! Det är inte samma sak med den här gruppen.
Ah, vi får se.

Jag blödde näsblod imorse, inte så himla trevligt precis. Jag avskyr att blöda näsblod. Som tur är gör jag ju inte det sådär jätteofta, men några gånger per år blir det ju allt. Jag har konstiga utslag i armvecken, måste nog smörja in dem med salva och hoppas att de försvinner.

JAG VILL FLYTTA NU! =)

Tiden läker alla sår

En sak jag tycker är lite... hmm...läskigt? Ja, det får duga idag. Det är i alla fall det här med att hänga upp sitt liv på andra människor. Att hävda att utan sina kompisar, sin pojkvän/flickvän, familj m.m så är man ingen. Att utan denna person eller dessa personer är man nobody. Hur kan människor säga att skälet till att de är någon är en massa andra människor? Jag får inte ihop den ekvationen. Naturligtvis är det inte så. Bra kvinna reder sig själv. Visst kan livet kännas tomt utan vissa människor, men inte fan kollapsar man! Jag tycker det är otäckt hur människor är beredda att ge upp sitt liv för att någon har försvunnit ur deras liv. Till exempel hur vissa bara vill ge upp när deras förhållande tagit slut. Särskilt om personen i fråga är ung. Då måste man sätta sin tro till framtiden.
Rent hypotetiskt nu alltså. Säg att jag är ihop med The one och är hur lycklig som helst med han och så gör han slut. Ska jag bara ge upp då? Har jag inget kvar att leva för då? Klart jag har! Förmodligen lär jag må skit i början och säkerligen är det ovant. Men det finns ju annat. En själv då? Man har ju sig själv. Och det kan betyda en hel del. Jag tycker att alla människor förtjänar att känna sig värdiga nog att leva enbart av sig själv. Man ska inte hänga upp sin lycka, sitt liv på någon annan. Det är så jäkla dumt! Speciellt när man är ung. Jag blir sexton år i år. Såklart ska jag inte låta någon beröva mig känslan av att jag kan leva själv. Men jag har en hel del personer i mitt liv som verkligen berikar mitt liv och gör det värdefullare.
Och jag vet att de flesta motsäger sig ordspråket Tiden läkar alla sår. Jag gör inte det, när såret är vidöppet kanske det känns så avlägset. Men en dag är det läkt, en dag ligger det en sårskorpa på såret.
Men därmed inte sagt att det någon gång kan börja blöda igen.
massa babbel bara

Jag läste i Blondinbellas blogg (jag är beroende av bloggläsandet, dock tycker jag att hennes blogg är rätt trist, men kan ändå inte sluta), om singelringar. Vilket jag faktiskt tycker är riktigt smart! Samtidigt som det på sätt och vis känns lite desperat. Och om något äckligt drägg skulle ragga på en kan man ju inte skylla på att man ska vara sin partner trogen.
Jag skulle nog aldrig skaffa en, men sen använder jag aldrig ringar heller. Så vettefan hur jag ska göra den dagen då jag förlovar mig. Jag känner mig verkligen inte bekväm med ringar på fingrarna. Kanske jag borde skaffa mig en sån här ring bara för att öva inför förlovningsdagen? Men min förlovningsdag är långt långt långt borta! Så jag behöver nog inte oroa mig för det än.

Jag försökte få pappa att fixa sommarjobb åt mig. Han tyckte bara att jag skulle ringa själv. För han sa att jag har sån stark karismatisk blablabla, eller nått sånt där har jag för mig att han sa. Kanske inte just blablabla, men ni fattar bilden. Så jag måste väl ringa själva då. För pappa sa att det ger mer att ringa än att mejla. Annars hade det ju varit så lätt att skicka iväg ett mejl.
På tal om mejl så mejlade jag till en ansvarig vuxen om klassresan. Jag tror inte at våran klassresa kommer att bli av. Det känns faktiskt inte så. Men jag hoppas innerligt att jag har fel.

JAG VILL ÅKA UTOMLANDS TIL SOMMAREN!
Vem följer med?

Paljettklänning och stilettklackar

Jag måste erkänna något hemskt! Det tar emot att erkänna, men det ska göras! Jag har inte sett fjärde delfinalen i Melodifestivalen, inte ens en repris och inte heller Andra Chansen. Så det finns bidrag jag int ens hört! Usch, jag känner hur melodifestivalälskarna bara vill hoppa på mig, slå mig medvetslös med en paljettklänning med matchande sandaler med stilettklackar. Men till mitt försvar vill jag tillägga att jag nu lyssnat på Lindas låt och Charlottes låt. För stunden lyssnar jag på Sibels också. Så jag försöker faktiskt gottgöra detta hemska jag har gjort. Men det var ju så mycket annat då.

Vecka 13, någon gång där åker jag nog ner till Skövde/Skara. Kan även hända att jag hinner med en tripp ner till underbara Halland. Vilket vore väldigt uppskattat. Men vi får se. Anledningen för resan är ju mitt färdighetsprov i alla fall.

Usch, nu sköljer illamåendet över mig. Så jag ska gå och läsa lite.

Stolthet? Nej, det har jag ingen

Ibland blir jag inte klok på mig själv. På hur jag resonerar och agerar. Det där med stolthet har aldrig varit särskilt viktigt för mig. Det är då en sak som är säker. För hade jag prioriterat stolthet, då hade jag verkligen inte betett mig såhär. Då hade jag nog inte stått på samma plats såhär länge, då hade jag nog cirkulerat i andra riktningar. Då hade jag rört på mig. Då skulle man kunna se en utveckling från de senaste åren fram tills idag. Inte kunna dra den röda tråden från den tiden fram till nu, vilket är precis vad man kan göra just nu. Och hade jag varit en person som verkligen bryr mig om stolthet, då hade jag mått skitdåligt över det där nu. Vilket jag inte gör. Lite irriterad kanske jag kan bli stundvis, eller känna att jag betett mig som skit. Men inte mer. Jag ligger inte vaken om nätterna och tänker att min stolthet har sårats. Jag tror faktiskt inte att jag har någon och även om jag har en liten gnutta är det inget som bekymrar mig något större. För det finns ju viktigare saker att bry sig om. Så spela roll. Stolthet or not. Föresten tror jag bara att många gånger är nog den där förbaskade stoltheten i vägen. Man kan inte göra si eller så, för att då trampar man på sin stolthet. Jaha? Däremot kanske ens stolthet ibland hindrar en från att bli behandlad som dirt. Och det är ju en positiv aspekt i och för sig. Å andra sidan har jag sett personer som jag anser bryr sig om sin stolthet bli behandlad som en jäkla trasdocka, en liten vante som fladdrar dit vinden vänder sig. Och så vill man ju inte ha det. Och stoltheten kan många gånger sätta sig i vägen för den rätta vägen, hindra en från att göra det rätta valet, det valet som hjärtat vill göra men som stoltheten sätter stopp för.
Så jag är allt glad att jag inte har någon som helst stolthet.

Jag mår inte bra. Det började i söndags, när jag stod och väntade på bussen kände jag mig yr, som att jag skulle falla ihop vilken sekund som helst och jag ville bara gå och spy. Dock är jag lite rädd för att spy, jag har inte gjort det på fyra år, så när jag väl gör det kanske allt bara väller ur mig, det där som inte kommit ut på fyra år. I skolan igår brände ansiktet, jag mådde illa och hade väldigt ont i huvudet, speciellt den högra delen av det. Och jag kände mig konstig i magen och hade återigen den där känslan av att jag ville spy. Och sådär mådde jag hela kvällen. Imorse vaknade jag med huvudvärken, när jag gick ner och pratade med pappa kom spykänslorna tillbaka. Och jag mår illa.
Jag har drömt en del mysko saker hela morgonen och klev upp halvett. Då jag drack blåbärssoppa och käkade majsbröd, riskakor och ost.
Mamma skulle ringa vårdcentralen, varför vet jag inte. Men hon tycker tydligen att jag har mått mycket illa på sistone. Själv kan jag nog inte riktigt hålla med. Jag tänker bara tillbaka på den där våren för en massa år sedan då jag konstant (konstmyra?) nästan mådde illa.
Pappa skulle iväg till Ica förut och frågade om det var något jag ville ha. Men det var det inte. Vad skulle jag vilja ha därifrån? Ica säljer ju inte tågbiljetter. Hursomhelst, när han kom tillbaka la han en tidning bredvid mig. Han hade valt just den för att man fick med en ansiktsmask, tidningen i fråga hette Amelia. En tidning jag hittills aldrig beblandat mig med. Linda Bengtzing är för övrigt på framsidan och det verkar handla mycket om hus i detta numret. Jag har börjat läsa lite i den. Han hade också köpt en kexchoklad, men väl hemma kom han ju på att det får jag inte äta. Ett mycket smart takiskt drag måste jag erkänna.

Sicket dubbelspel jag spelade igår. Känner mig lite smått hemsk, men va fan. Livet är till för att levas. Riiight?

Jag är alltså inte i skolan idag. Men jag måste öva franskaglosor och läsa min Auschwitzbok. Snart borde jag sätta igång med min rapport också om förintelsen. Men jag drar mig för att börja med den. Fast å andra sidan, när man väl samlat ihop bra fakta tror jag att det kommer gå ganska fort, det som kräver lite mer är väl diskussionen möjligtvis. Det där ska nog gå bra, ska vara inne onsdag nästa vecka. Så det är nog bäst att jag läser lite till. Och så måste jag söka på Internet också. Det är nog hög tid att jag börjar lite senare idag.

Jag som hästtjej

mascara

Och jag vill vandra genom regnet och att du torkar bort min mascara

patetiskt

rätt patetiskt med kedjesms!
rätt patetiskt med krångel
rätt patetiskt med sms överhuvudtaget
rätt patetiskt med en massa mer

Självömkan

Jag är en smula kär. I Eros. Så enkelt är det. Och det känns ju bra.
Annars känns ingenting bra. Jag mår för jävligt. Har haft jäklig huvudvärk större delen av dagen, mår illa och känner mig konstig i magen. Jag har ont i den. Och har mått såhär till och från sedan imorse och det blir bara värre. Och jag ömkar mig själv något alldeles förskräckligt. För jag har ont i lungorna också och är snorig.
Alldeles strax ska jag smörja in mitt ansikte, och klä på mig pyjamas och tycka synd om mig själv något alldeles förskräckligt. Och drömma mig iväg till en annan plats, i en annan tid. Fast inte en annan världsdel, bara en annan ände av Sverige.

Mitt element skvätter och skvalpar. Det åker omkring en massa vatten i det. Det ljudet stör mig. Min mage värker.
Och min säng är full av kläder. Jag är full av självömkan och tycka-synd-om-mig-känslor. Och Eros musik fyller mina öron och mitt hjärta njuter. Ändå vill jag någon annanstans. Till någon annan.

Idag fick jag brev från Katedral och Estetiska. Om intagningsprov. Så jag drar söder över snart. Det känns skönt att de har kommit i alla fall. Spela roll hur det går, jag vill ändå gå samhäll/språk. Det känns så just nu.
Jag har också mejlat iväg två mejl om sommarjobb. Inga direkt jätteseriösa, jag vill mest ha dem för övningens skull. Men vi får väl se. Jag lär väl inte ha någon tur direkt. Men hoppas kan man ju alltid. Och det ska jag göra.
Min nagel kommer att lossna snart, den är till hälften lös. Tack vare min åttaåriga kusin som lekte karate och fick in en fullträff med foten rakt på min längsta nagel! Som tur var så träffade han enbart nageln. Jag försöker reparera skadan med nagellack, men S säger att det inte kommer att hjälpa ändå. Jäkla glädjedödare! Det ska visst fungera, så det så!

jag funderar på en sak

Usas president? Kalle Anka såklart!

Tjejer är komplicerade. Vi är faktiskt det. Och vill ni killar förstå oss krävs övning och diskussioner med just tjejer.
Häromnatten, nu var det några dagar sen skickade jag sms till en person bara för att bevisa för mig själv hur mycket en annan person inte betyder. Invecklat, komplicerat. Åtminstone väldigt onödigt såhär i efterhand. Varför är det så skrämmande att vara intresserad av någon? Och varför, varför, varför, varför, ska en del människor komma med så korkade och elaka kommentarer?
Och varför ska jag krångla till en redan komplicerad situation? Och jag ljuger för mig själv och för andra vilket irriterar mig. Och kinderna hettar och jag kan inte sluta ändå. Det är som ett tvångsbeteende, just den här grejen måste jag ljuga om. Varför? Mest är det nog för att om jag erkände sanningen så skulle en bit av mig flagna bort. Eftersom sanningen inte alls är den typen av person jag vill identifiera mig med. Det är inte jag! Och ändå är det jag, så in i nordens mycket jag. Tydligen.
Min ena syster säger alltid att jag är cynisk. Även denna veckan när vi träffades sa hon det. En vacker vårdag, stod vi i solen på en äng. Hon hade en häst i sin hand. Och jag drog upp ett ämne som ständigt är aktuellt, inte minst i mitt egna söndertänkta huvud, nämligen kärlek. Hör ni suset som går genom trädtopparna när det ordet nämns? Hör ni hur vinden får gräset att rassla? Hur fåglarna liksom slutar sjunga som om de kvävs av tuggummi?
I alla fall, jag började prata om kärlek. Att livet inte kan gå ut på en enda person. För tänk så hittar man inte denna specifika person. Jaha, ska man då leva med någon tvåa då eller? Och veta att någonstans därute i den stora vida världen finns det en man som passar mig bättre? Ska livet behöva vara så? Naturligtvis inte! Flera människor kan vara ultimata livspartners för oss. Det tror jag starkt på. Men man kanske bara hittar en eller två av dessa under sin livstid. Men nog tror jag att vi har minst ett dussin var som passar oss bra.
Så även om man har den där perfekta partnern, så kanske det inte gör nått om han sticker? För någonstans finns det ju en till, det gäller bara att kasta loss, lätta ankar och leta! För inte fan kommer Prince Charming flygandes om vi inte letar lite. Vi måste ju anstränga oss och inte bara sitta instängda framför teven och äta kaviarsmörgåsar och vara helt smuliga. Om nu Prince Charming kom flygande skulle han inte vilja hitta oss sådär. Utan ändå flyga bort.

I alla fall, nu byter jag ämne lite. Jag vet att jag sa något mer på den där ängen. Men den tanken är bortblåst nu. Idag har jag gått runt och irriterat mig på människor som inte kan använda språket korrket.
Nej, pappa skulle inte hämta oss.
Han ska hämta oss.
Nu ska jag plugga! Tack och bock.

Min kusin tror att Kalle Anka är President i USA.

Vi skickar med dig en extra tröja

Det har hänt något riktigt tragiskt härnere i dagarna nu. En familj omkom på väg till Göteborg. De krockade med en lastbil. Riktigt otäckt! Deras barn var två år, två år! Barnet hade hela livet framför sig! Usch, det är hemskt när sånt här händer.
Jag måste erkänna att på något vis ger det lite tröst att hela familjen omkom tillsammans. Jag kan inte ens föreställa mig hur jobbigt det måste vara att vara ensam överlevande. Eller till exempel om båda föräldrarna klarat sig men inte deras barn. Jag sänder en tanke till alla som håller av dem. Det måste vara oerhört jobbigt att gå igenom detta.
Det går inte ens att föreställa sig.

Jag fick veta något om min släkt idag, något jag inte hade en blekaste aning om. Något som skakade om en del. Jag har inte ens hört ett knyst om detta förut. Och jag förstår ju varför, det är en sorglig och tragisk historia. Det är ett känsligt ämne. Och jag tycker synd om henne. Det var visserligen riktigt länge sedan. Närmare 40 år sedan. Men det gör ju verkligen inte det hela lättare.
Världen är orättvis!
Varför? Det borde den inte vara. Ett oskyldig liv, på det där sättet. Det borde inte vara tillåtet.
Lilla barn, hoppas du har det fint däruppe, med din pappa <3

-----------------------------------
Trots alla tragiska händelser har solen lyst idag och värmt våra frusna själar. Jag har haft otroligt tur med vädret härnere, vilket jag är väldigt tacksam för. Jag har sprungit omkring i mina bruna stövlar och andats vårluft och känt mig vårig och glad. Det är så himla fint härnere. Synd bara att det inte är ännu mer blommor och ännu grönare. Det är faktiskt så att Vallebygden har ett gott rykte om sig att vara väldigt vackert. Jag unnar hela världens befolkning att någon gång i sitt liv få se det här området när det grönskar som bäst. För då finns det inget vackrare ställe på hela jorden och det är verkligen sant!

Jag och farmor var inne i Skara förut. En riktig mysstad. Vi åkte förbi och kikade på olika bostadsområden med lägenheter. Jag har ju mitt favoritområde där jag gärna vill ha en lägenhet. Men vi får se. Vi kikade på ES:s lägenhet också. Den har ett kanonläge! Vi gick in på en Second Hand affär också, farmor är helt tokig i såna affärer och så var vi inne på Systemet. Men det är så mysigt där med kullerstensgatorna, de små gränderna och Domkyrkan vid torget. Jag gillar stan!
Sedan åkte vi till Blomsterlandet och slutligen till Coop. Där parkerade vi vid Elefanten. Vilket inte säger er så mycket kanske, men en hel del när man är där. Sedan har farfar visat mig roliga filmer på datorn på pappa och hans bror när de var mindre och lite kort också. Och sen åt vi en god middag.
Nu i eftermiddag ska vi duka för imorgon och ikväll ska vi hämta min äldsta syster. Det ska bli skönt att vara alla tre.
Imorgon har vi kalas här, riktigt mysigt. KF kommer också, vilket jag verkligen ser fram emot!

Och snart bor jag härnere, lite drygt ett halvår, något sånt där. Det ska bli så himla gött. Och FK skaffar ju körkort nu i vår. Som vi ska glida omkring och götta oss. Jag tror att det kommer bli tre riktigt bra gymnasieår härnere. Var vinden bär sedan? Det får vi se. Jag kanske blir kvar här för gott och det skulle inte göra mig ett dugg. Härnere får jag en slags hemkänsla i kroppen och såna känslor är väldigt viktiga. Jag mår bra härnere och jag avgudar alla goa människor och min härliga, fantastiska och underbara släkt.
Imorgon får jag träffa alla kusiner och det ser jag fram emot.

Ha en härlig dag i vårvädret. (Jämtland hade storm igår, eller väldigt blåsigt i alla fall. Jag är glad att jag slapp vara där)

S: Och dit upp tänker ni skicka mig?
GA: Vi skickar med dig en extra tröja förstås.
Du härliga människa!

En del människor

Nu var det några dagar sedan jag senast skrev och det har hänt otroligt mycket sedan dess. Just för stunden sitter jag hos farmor och farfar, ensam hemma. Så på något sätt måste jag ju roa mig. Egentligen borde jag läsa SO, men lusten infinner sig inte riktigt. Idag har jag träffat en gammal lärare, varit i stallet, cyklat och njutit av solen och mark utan snö. På eftermiddagen blev jag hämtad av en kompis, hennes kompis hade skaffat körkort och var i krokarna. Så vi åkte hem till min kompis, FK (snart FC kanske) och där satt vi och pratade och skrattade. På kvällen, runt halvåtta fick jag skjuts tillbaka hit. Riktigt bra!
Det är så himla skönt att vara härnere, bland människor som verkligen känner en. För det är ju så, dessa människor har känt mig större delen av mitt liv, eller så hela mitt liv och det ger mycket information. Information som andra saknar totalt. Så det är skönt! Man känner sig mer uppskattad härnere. Och det är så kul att alla här tycker det ska bli kul och skönt och gött att man flyttar ner! Och det kommer verkligen att bli det! Jag längtar som en tok! Tänk, det kommer bli så himla härligt och en massa goa människor och så bor jag med ena syrran. Kan det bli bättre? Jag tror faktiskt inte det. Inte ett dugg. Då har jag fått det mesta av allt man kan begära. Så jag längtar och mår bra i hjärtat och själen när jag tänker på det.

Det är inte ens hundra dagar kvar i skolan och det känns otroligt skönt. Det tar på det hela, det gör verkligen det. Det värmer i kroppen. Snart bor jag härnere.
Och jag är så himla glad härnere, så jäkla lycklig! Och Gudarna ska veta att alla mår bra av lycka. Jag har verkligen haft fullt upp.
En snabb resumé av dagarna som gått.

I fredags tog jag tåget ner. Träffade en urgullig tjej med en ursöt katt och två jobbiga tjejer från Stockholm. Men vi överlevde. I Nässjö bytte jag tåg och åkte till Skövde. Där syrran och farmor hämtade hem mig. På dagen var vi i stallet, ryktade och gick ut med hästen. Och det var så himla mysigt! Jag mådde riktigt bra då! Att få vara nära en häst, jag har faktiskt saknat den känslan. Insåg jag då.
På kvällen såg vi på bio med KF inne i Skövde. Mysig kväll! På bussen hem träffade vi KFs kusin, henne har jag inte sett på evigheter. Så det var riktigt kul! På söndagen fick jag och syrran springa ikapp bussen på eftermiddagen, eller ja, jag orkar inte gå in på exakta detaljer. Först på dagen träffade vi en gammal lärare på väg till stallet. Riktigt kul! Och toppenväder! På eftermiddagen fikade vi med en gammal kompis inne i Skövde. Sedan tränade E och jag åkte ut till TH och umgicks med honom och en av hans kompisar. Sedan tog jag coh E bussen till Varnhem och sedan ut hit igen.

På måndagen drog jag, E och KF till Göteborg. På stationen träffade jag även CT, riktigt kul att se den gobiten igen! Egentligen skulle vi ha träffat ME i Göteborg, men den rackaren kunde inte vi. Vi fördrev tiden på Nordstan, blev kära i en ursöt kille som satt och spelade gitarr och sjöng och alla killarna glodde ihjäl sig på E. Det var en riktigt mysig idag, sånt där som behövs emellanåt.
På bussen hem till KF träffade jag TT och det var så himla kul att träffa henne. Det är en av de goaste människorna jag har i mitt simpla liv. Hon är störtskön, rakt igenom! Med en härlig livssyn. Fler borde vara som hon. Det står jag fast vid!
Så måndagsnatten spenderades hemma hos KF, som jag räknar som mitt andra hem faktiskt. Där känner man sig alltid välkommen!

Tisdagsmorgonen väcktes jag klockan sju. Då klev vi upp och gick ut och fick fyra kilometer i mina gamla kretsar. Det är så himla vackert där! Gick förbi några klasskompisars hus, gamla klasskompisar. Synd att det var så tidigt, annars kunde vi ha gått in och sagt hej. Jag saknar tiden med dem, det gör jag verkligen!
Efter promenaden käkade vi frukost och pluggade. Runt två åkte vi in till stan och gick omkring och köpte en present till E. Sedan träffade vi E och M och jag fick nycklarna av TH.
På kvällen fick jag skjuts ut till THs lägenhet av J och NF. Jag älskar att åka bil! Därute tittade jag på Gossip Girl och pratade i telefon. Sedan kom TH, då hade jag gjort tacos åt honom. Vilket jag faktiskt klarade av! Sedan kikade vi på film och sen sov vi.
Vi vaknade ganska tidigt på onsdagen, men sedan somnade vi om efter kanske en halvtimma eller nått och klev upp senare. Vi gick en liten bit och sedan låg vi och myste, gick och handlade och på kvällen åkte jag hem. Vi åt god mat, ungefär samma som vi brukar äta. Eller, likadant. För exakt samma hade vi ju såklart inte ätit, men exakt likadant! Man ska använda samma och likadant rätt. Annars kan det bli totalt galet. (uttala galet roligt för bäst effekt)
Onsdagsnatten sov jag inne hos syrran, skavfötters, så det var mysigt. Jag var störttrött, trots att jag slappat hela dan.

Men jag blir så frusterad på mig själv! Jag vet ju att jag borde lägga av. Så varför gör jag inte det då? Jag vet att jag borde sätta klackarna i taket och gå därifrån. Få till något avslut kanske. Och jag ljuger hit&dit och spelar kall och kylig. Jag ljuger för mig själv och alla andra och ändå så viskar en röst i mitt inre att jag har fel. För jag vet ju att jag ljuger, jag bara spelar cool och ignorerar den viskande rösten som vet sanningen så väl. Irriterande
En del människor borde man sätta bakom lås och bom.
En del människor är jag.