But mostly I hate

Vingar av glas är enligt mig, en av de bästa svenska filmerna som finns. Med en massa gulliga scener. Äh, jag gillar den skarpt! Så enkelt är det. Har ni inte sett den? Do it! Så fort ni bara kan. Det skadar ju inte med två snygga killar heller.

Utan dig dör jag. Eller varför inte den lika klassiska, jag kan inte leva utan dig. Så himla överdrivet. Någon gång, om någon sa så till mig, då skulle jag vilja svara "det är ju inte direkt jag som andas åt dig". Eller nått i den stilen. Vadå dör utan mig? Vadå inte kan leva utan mig? Klart som fan att man kan! För att leva behöver man kunna andas, äta mat, dricka vatten och sova. Allt det där kan man göra utan en annan person. Det trodde jag att alla visste. Fast jag skulle aldrig kunna med att svara sarkastiskt om någon sa sådär till mig, det är den bittra sanningen. Jag skulle tappa andan (?) och så skulle jag bli lite illa till mods och svara något artigt.

Något som däremot faktiskt är gulligt, det är när ett par har bråkat. Och båda är ledsna och för att vinna tillbaka hennes hjärta så rabblar killen upp alla hennes egenheter som han låtsas inte tycka om men som han inte vill vara utan. Fast det är jag nog knappast ensam om att tycka. Jag hinner inte förklara mer i detalj nu, för jag ska ner och kika på parlamentet, sedan fläta håret, borsta tänderna, bädda sängen och sedan bums i säng!

Ciao =)

I hate the way you talk to me,
And the way you cut your hair.
I hate the way you drive my car,
I hate it when you stare.
I hate your big dumb combat boots
And the way you read my mind.
I hate you so much it makes me sick,
It even makes me rhyme.
I hate the way you’re always right,
I hate it when you lie.
I hate it when you make me laugh,
Even worse when you make me cry
I hate it when you’re not around,
And the fact that you didn’t call
But mostly I hate the way I don’t hate you,
Not even close…
Not even a little bit…
Not even at all..