Tjejer är komplicerade. Vi är faktiskt det. Och vill ni killar förstå oss krävs övning och diskussioner med just tjejer.
Häromnatten, nu var det några dagar sen skickade jag sms till en person bara för att bevisa för mig själv hur mycket en annan person inte betyder. Invecklat, komplicerat. Åtminstone väldigt onödigt såhär i efterhand. Varför är det så skrämmande att vara intresserad av någon? Och varför, varför, varför, varför, ska en del människor komma med så korkade och elaka kommentarer?
Och varför ska jag krångla till en redan komplicerad situation? Och jag ljuger för mig själv och för andra vilket irriterar mig. Och kinderna hettar och jag kan inte sluta ändå. Det är som ett tvångsbeteende, just den här grejen måste jag ljuga om. Varför? Mest är det nog för att om jag erkände sanningen så skulle en bit av mig flagna bort. Eftersom sanningen inte alls är den typen av person jag vill identifiera mig med. Det är inte jag! Och ändå är det jag, så in i nordens mycket jag. Tydligen.
Min ena syster säger alltid att jag är cynisk. Även denna veckan när vi träffades sa hon det. En vacker vårdag, stod vi i solen på en äng. Hon hade en häst i sin hand. Och jag drog upp ett ämne som ständigt är aktuellt, inte minst i mitt egna söndertänkta huvud, nämligen kärlek. Hör ni suset som går genom trädtopparna när det ordet nämns? Hör ni hur vinden får gräset att rassla? Hur fåglarna liksom slutar sjunga som om de kvävs av tuggummi?
I alla fall, jag började prata om kärlek. Att livet inte kan gå ut på en enda person. För tänk så hittar man inte denna specifika person. Jaha, ska man då leva med någon tvåa då eller? Och veta att någonstans därute i den stora vida världen finns det en man som passar mig bättre? Ska livet behöva vara så? Naturligtvis inte! Flera människor kan vara ultimata livspartners för oss. Det tror jag starkt på. Men man kanske bara hittar en eller två av dessa under sin livstid. Men nog tror jag att vi har minst ett dussin var som passar oss bra.
Så även om man har den där perfekta partnern, så kanske det inte gör nått om han sticker? För någonstans finns det ju en till, det gäller bara att kasta loss, lätta ankar och leta! För inte fan kommer Prince Charming flygandes om vi inte letar lite. Vi måste ju anstränga oss och inte bara sitta instängda framför teven och äta kaviarsmörgåsar och vara helt smuliga. Om nu Prince Charming kom flygande skulle han inte vilja hitta oss sådär. Utan ändå flyga bort.
I alla fall, nu byter jag ämne lite. Jag vet att jag sa något mer på den där ängen. Men den tanken är bortblåst nu. Idag har jag gått runt och irriterat mig på människor som inte kan använda språket korrket.
Nej, pappa skulle inte hämta oss.
Han ska hämta oss.
Nu ska jag plugga! Tack och bock.
Min kusin tror att Kalle Anka är President i USA.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar