Om oss

Det finns en person i mitt liv, inte direkt i mitt liv, men indirekt. Det är nått med den här personen som jag inte kan släppa. Antagligen för att vi delar mycket ihop även om det ibland inte känns så. Denna personen har på sätt och vis påverkat mig en hel del. Och när jag ser den så försöker jag ignorera den, fastän det egentligen inte alls är vad jag vill. Men det blir så, helt av sig själv. Först efteråt när jag hunnit sansa mig, då inser jag vilken idiot jag är och att jag borde ha sagt hej. Men då är det redan försent och jag mår lite dåligt över det hela. Jag har alltid varit duktig på att ignorera denna personen, även i stunder då jag verkligen inte hade någon anledning. Men om vi bestämmer att vi ska träffas, då kan jag prata på som vanligt. Men ser jag denna personen i omgivningen, då låtsas jag att jag inte ser. Likadant som denna personen vänder huvudet bort. Jag vet inte varför vi lagt oss till med dessa charader. Är det vad vi vill? Antagligen för att efter alla dessa år har vi ändå inte släppt varann helt. Något stannade kvar. Som en tagg i hjärtat, stundvis gör det ont. Stundvis mår jag faktiskt bara bra av detta. Det är en ond cirkel vi har hamnat i. Och jag vet inte hur vi ska ta oss ur den. Jag har ingen idé. Detta är en av de få personer som jag inte har någon direkt åsikt om. Ibland är jag galen i dens leende och dens sätt och den får mig att le med sina simpla kommentarer. Ibland blir jag galen på spelet vi spelar, ignoransen och överlägsenheten. Ändå dras vi till varandra, som en pluspol till en minuspol. Denna person är anledningen till att jag började skriva dikter och det finns ett antal som är riktade direkt till den här personen. Något som den är totalt ovetandes om och jag kommer aldrig att röja denna hemlighet för denna person. Anledningen till att vi fortfarande kretsar kring varandra i perioder är nog att vi aldrig har fått ett slut på våran vänskap. Att stundvis är allt riktigt bra, bättre än bra. Och sedan kommer vi in i en svacka igen och allt blir bara svart och skit. Vi skulle behöva få till ett avslut någon gång, istället för att bara börja på nytt. Ändå är jag inte helt säker på att jag vill ha ett avslut, jag vill ha dig i mitt liv. För du betyder ju en del, på något vis. Det är en komplicerad situation. Vi borde sätta oss ner och prata. Om oss. Om det förflutna. Men framför allt om framtiden.