Självömkan

Jag är en smula kär. I Eros. Så enkelt är det. Och det känns ju bra.
Annars känns ingenting bra. Jag mår för jävligt. Har haft jäklig huvudvärk större delen av dagen, mår illa och känner mig konstig i magen. Jag har ont i den. Och har mått såhär till och från sedan imorse och det blir bara värre. Och jag ömkar mig själv något alldeles förskräckligt. För jag har ont i lungorna också och är snorig.
Alldeles strax ska jag smörja in mitt ansikte, och klä på mig pyjamas och tycka synd om mig själv något alldeles förskräckligt. Och drömma mig iväg till en annan plats, i en annan tid. Fast inte en annan världsdel, bara en annan ände av Sverige.

Mitt element skvätter och skvalpar. Det åker omkring en massa vatten i det. Det ljudet stör mig. Min mage värker.
Och min säng är full av kläder. Jag är full av självömkan och tycka-synd-om-mig-känslor. Och Eros musik fyller mina öron och mitt hjärta njuter. Ändå vill jag någon annanstans. Till någon annan.

Idag fick jag brev från Katedral och Estetiska. Om intagningsprov. Så jag drar söder över snart. Det känns skönt att de har kommit i alla fall. Spela roll hur det går, jag vill ändå gå samhäll/språk. Det känns så just nu.
Jag har också mejlat iväg två mejl om sommarjobb. Inga direkt jätteseriösa, jag vill mest ha dem för övningens skull. Men vi får väl se. Jag lär väl inte ha någon tur direkt. Men hoppas kan man ju alltid. Och det ska jag göra.
Min nagel kommer att lossna snart, den är till hälften lös. Tack vare min åttaåriga kusin som lekte karate och fick in en fullträff med foten rakt på min längsta nagel! Som tur var så träffade han enbart nageln. Jag försöker reparera skadan med nagellack, men S säger att det inte kommer att hjälpa ändå. Jäkla glädjedödare! Det ska visst fungera, så det så!

jag funderar på en sak