En liten antydan i rösten. Om man lyssnar riktigt noga. Få ord som tyder på att det faktiskt kanske är så. Små saker som kanske bara jag lägger märke till. För kanske du faktiskt saknar mig. Antingen det eller så inbillar jag mig hemskt mycket. Men om det känns så, i varje kroppscell? Är det min kvinnliga intuition som spelar mig ännu ett spratt? Ja, jag vet inte ja.
Och om det nu skulle vara så. Hur ska jag då hantera situationen? Alla försvarsmurar man bygger upp. Ska man bara rasera dem då? Låta dem falla till grunden med ett högt brak? Som sagt, ju snabbare man inser att allt inte bara är svart eller vitt, desto snabbare lär man sig att överleva. Är det inte så kanske?
Kanske. Ett bättre ord finns nog knappt. Kanske, det kan du använda för att nästan fastställa saker. Använder du ordet är det inte säkert, men ganska säkert. Det tonar ner betydelsen av allt.
Jag älskar dig. Kanske!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar