Naglarna är röda nu. Händerna fryser. Fötterna saknar strumpor.
Musiken strömmar ur högtalarna. Snart ska jag tala i telefon.
Livet är rätt simpelt. Kärlek är rätt svårt.
Och du kommer aldrig att vara min. Vilket jag inte sörjer.
Komplicerade tankar. Släpp det förflutna, gå vidare.
Tänk inte på morgondagen. Låt det vara så länge.
Lev. Lev i nuet.
Det finns så mycket man borde göra. Men som man aldrig kommer att göra.
Varför är det så?
Jag borde packa min gympaväska. Därför ska jag göra det.
Hela tiden måste man ta hänsyn. Hänsyn till andras känslor, deras åsikter och viljor. Alltid ska man tänka på alla andra. Aldrig kan man vara helt självisk och egoistisk utan att man ska må dåligt för att någon annan blir skadad. Och när alla håller käften, aldrig talar ut om vad hjärtat säger. Ja, hur ska man då veta när någon såras? Man kan bara anta och man kan anta fel och så blir alla ledsna. Är det bättre?
Livet är simpelt. Kärlek är svårt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar