Skitsnack

Jag ska snart sova. Sängen ser inte ett dugg inbjudande ut. Jag måste nog ta och fixa till med lakan och täcken och kuddar innan jag kryper ner. Åh, jag drar mig alltid för att ta itu med det och fixar inte till det förrän det verkligen behövs. Men det gör inget, för det är ju bara jag som ska sova där. Madrassen måste läggas på plats också. Eller snarare, madrasserna. Dem är ju faktiskt två.
Lungorna värker. Trots att jag tagit min medicin som jag ska. Och jag sitter här och överväger om jag verkligen ska dansa imorgon! Men om jag är bättre, då ska jag det absolut. Men om jag känner såhär då. Då kanske jag faktiskt måste hoppa över det. Men varför ens bekymra mig? Det är ju ett dygn kvar. Klart jag mår bra då. Jag ska dansa!

Jag pratade med en kompis förut och det var skönt. Att bara sitta där och vräka ur sig det man känner för. Hon är en sån där människa som man kan uttrycka sig dumt inför. Det spelar ingen roll vad man säger. Hon förstår och tycker aldrig att man uttrycker sig klumpigt eller elakt. Hon är vad jag kallar en äkta vän. Såna finns det inte sådär jättegott om. Inte vänner som varar länge.

Jag är förvånad över mig själv. Hur enkelt det var att skriva de där orden till dig. Jag borde ha tvekat. För jag är inte den typen som avslöjar problem. Särskilt inte såna som för min del är överspelat. Så varför? Och för dig av alla människor som man kan välja på i hela universum? Jag fattar det inte. Kanske är det för att det känns som att du tar mig seriöst. Som att du faktiskt lyssnar utan att döma. Att du faktiskt ser mig som en människa och inte som en siffra, en ålder. Kanske för att du känns så snäll, lugn, pålitlig, trygg och lojal. Jag vet inte exakt varför, bara att det kändes bra. Det känns bra att anförtro dig saker. Men fråga mig inte varför. Fråga absolut inte varför. Det är bara så det känns.

Jag avskyr när folk förutsätter att saker och ting ska vara på ett visst sätt. Att annars är människan konstig och det är inte normalt och bla bla bla. Jag avskyr blickar som en del människor kan ge ifrån sig. Miner när man säger vissa saker. Reaktioner. Jag avskyr vissa människors reaktioner. Det finns en speciell människa, jag tål knappt hennes reaktioner. Hon är en sån där som tycker att allt ska vara så som det är för henne ungefär. Rädd för att vara annorlunda. Ska smälta in i allting, vara som alla andra. Jag avskyr hennes reaktioner.