Glöm mig.

Och mitt i alla tankar som cirkulerade i huvudet igårkväll när jag låg i en slarvigt säng, så kom det ett sms. Jag började fundera på vem det kunde vara. Och greppade efter telefonen och blev... förvånad. Varför??? Är det ett tecken på att du vill att jag ska höra av mig nu? När jag bestämt mig för att inte göra det. För att jag inte orkar igen. Eller var det bara för att... ja, jag vet inte. Men varför?? Varför skickade du ett sms för? Det var ett sånt där kedjetjafs och jag är en idiot ibland. Jag stannade inte upp och tänkte till några gånger extra som jag egentligen kan behöva. Istället knappar jag fort och lätt på telefonen och skickar samma grej tillbaka. Varför? Är jag också en komplet idiot? Det verkar ju inte bättre i alla fall.

Men det betyder ju ingenting ändå.

Så jag glömmer bort det hela för jag vet att det blir bäst så. Men jag blir så himla... jag vet inte. Glöm mig.

Jag gillar nog mitt hår. Tror jag.




Skolan väntar.