Våga se den gå

Minnen är bra. Ibland.
Men ibland kan de ställa till det för en.
Vissa minnen är väldigt komplexa.
Man vill glömma dem, men ändå inte, för om man glömmer dem, ja, då utplånas en del av det som är en själv och en del av det som en gång i tiden gjorde en lycklig.

Jag älskar dig. Det är starka ord. Hur ofta säger man dem och verkligen menar dem? Just i stunden man säger dem liksom. Och hur många gånger låter man bli att säga dem, när man borde säga dem, när man vill säga dem? Det är inga ord att slita ut, det gör innebörden av orden svagare och mindre trovärdig. Man kan tycka om någon galet mycket, men det behöver inte betyda att man älskar den personen. Personen man älskar behöver inte vara en slags superhjälte med övernaturliga krafter och en bländade personlighet. Det kan vara en rätt simpel person, med två olika strumpor och en föråldrad frisyr med trista hobbies. Det spelar liksom ingen roll.
Jag är inte ens säker på att jag förstår hur mäktiga dessa ord är. Jag vet bara att jag inte gillar att höra dem. För jag har hört dem för många gånger av folk som inte förstod innebörden och som enligt mig inte kan ha menat dem. Att älska någon är för mig inget lättvindigt och jag tror inte att det går att sluta att älska en person över bara en natt. Det är nog en betydligt mer långvarig process är jag rädd. Jag lever fortfarande med spillror efter den senaste gången jag sa orden och menade dem med all den förmåga jag hade vid tillfället. Och det var länge sedan, inte länge sedan som när man nyss fötts. Utan länge sedan som ett tag tillbaka. Exakt hur länge sedan är oviktigt och skulle avslöja för mycket.
Man behöver inte ha känt varandra i ettusensjuhundratjugoåtta år för att älska någon. Men som Rihanna sjunger i en fin låt "Love doesn't grow in a day". För att älska någon på riktigt känner man till personens fina sidor, men även de mindre smickrande. Men man står ut med både och. Att älska någon betyder inte att man måste vara med den här personen varje dag. Då är man mer besatt tycker jag. Att älska någon är att släppa taget, ge den frihet och våga se den gå åt ett annat håll och lita på att personen kommer tillbaka. Personen man älskar är som den där fågeln i handen. Fågeln som representerar allt det vackra du vill äga och allt det vackra du vill ha kvar i ditt liv. Det är en fågel gjord av glas och diamanter och om du håller för hårt så spricker den och blir till miljontals skärvor. Håller du för löst flyger fågeln iväg med juvelprydda vingar. Det gäller att hitta ett mellanting och att vårda fågeln ömsint. Och det är ju inte alltid så lätt....

Och jag babblar för mycket och tänker för mycket på framtiden och de dagar som passerat och för länge sedan trädit in i det förflutna. Och huvudet är trött och tungt och värker och ögonen skriker efter några timmars sömn och själen vill drömma och få näring.


"Jag älskar dig"
"Jag älskar dig också"
"Jag menar, verkligen älskar"