Numera kan jag titulera mig Fröken Johansson, storfiskare, aktieägare och världsträdgårdsmästare. Det klingar skönt. Jag hjälpte mamma med att klippa en buske ute i trädgården. Så nu funderar jag på att söka mig ett jobb inom frisörernas glamourösa värld. Jag tror verkligen att de skulle ta emot mig med öppna armar. Talangen där liksom finns i släkten. Mina systrar lekte med saxen i varandras hår redan när de var små. Det är bara naturligt att jag följer efter.
Sedan körde jag två skottkärror också, fullastade med rester av diverse buskar. Jag hann också med att leka några minuter med min lilla granne innan detta söta underverk skulle åka till sin mamma. Jag fick två blommor och en liten knopp av henne. Vi var vid bäcken och hon plockade tussilagos. Jag retade min pappa också för att han börjar bli så fruktansvärt gammal, mer än halva skägget består av gråa hårstrån. Var detta ska sluta det oroar jag mig över. Jag gick och skrattade åt en av farmors kommentarer, det gör jag ibland. Medan jag trallade på en glad melodi inne i huvudet.
Förut fick jag ett spontant mejl, av någon som för mig är okänd, men inte för en del andra. Säkerligen. Någon social kontakt med omvärlden lär ju människan ha. Att döma av en sida han skriver så verkar denna människa ha en vettig syn på människor och jämställdhet. Spännande att få lite kontakt med denna någon. Som snart kanske inte är lika främmande längre för mig.
I alla fall, nu ska jag kila ner till köket och bistå med min hjälp där. Jag är ju inte bara storfiskare, aktieägare, världsträdgårdsmästare och blivande succéfrisör. Jag är ju även världens bästa grillmästare också.
Jag hoppas att alla insåg ironin i vissa påståenden i detta inlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar