Det känns så overkligt. När folk bara slutar att andas och hjärtat slutar att slå. Ett liv har tagit slut, det kommer aldrig mer tillbaka. Det hela gick ju så fort. Det var ju dagar kvar, men de rann iväg. För imorse fick jag beskedet, om att allt var slut nu för din del. Jag är inte den som gråter och lyckligtvis lyckades jag hålla tårarna inne. Men de fanns i ögonen. Det var jobbigt att kliva på bussen, jobbigt att bara sitta där. Jobbigt att en hel dag har gått förbi och ändå har man försökt vara glad. Stundvis har jag väl varit det, sedan tänker man på det hela igen och humöret sjunker som en sten. Jag har känt mig sjuklig idag i skolan. Det känns så fel att livet bara går vidare för miljarder människor. Att de inte märker att en människa har försvunnit från jorden. Att någon gett sig av. Och när alla gnäller om futtiga saker vill man bara be dem att vara tysta. Det finns värre saker, mycket värre saker! Spela roll hur matteprovet går, spela roll om man med nöd och näppe får G som slutbetyg. Spela roll om klänningen på H&M inte fanns i rätt storlek, spela roll om man inte får sin favoritmaträtt. Spela roll om det regnar. Egentligen kände jag inte för att åka in till stan, jag kände för att gå upp på berget och sätta mig och se ner över allting. Försöka få lite kontakt med det andliga. Men jag är inte den som drar mig ur planer. Visst hade vi kul. Men ändå känns det så jäkla fel. Det känns dumt att skratta, dumt att le och vara glad. Så jäkla sjukt att livet går vidare. När sånt här sker känns det så jävla meningslöst när folk gnäller om att deras pojkvän/flickvän gjort slut. Det finns värre saker, betydligt värre saker. Som att förlora någon på riktigt. Som aldrig mer går att nå, som man aldrig mer får kontakt med.
Nu ska jag sova. Jag känner att jag behöver det.
Tänker på er <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar