Jag har kommit på en anledning till varför jag borde skriva en självbiografi. För att jag har aldrig läst en bok där jag har kunnat känna igen mig helhjärtat på livssättet. =) Fast först ska jag nog ta och skriva klart det där om mina gamla puckade pojkvänner, den där grejen som pappa tyckte att jag skulle göra. Vilket jag tänker göra, bara jag sätter mig ner och tar tag i det hela! Det kan nog bli nått.
Nu ska jag titta på Gossip Girl! Åh, äntligen börjar det igen!
Usch. Det känns så konstigt, så overkligt. Bara några få dagar kvar. Sedan slutar du att andas. Jag minns så mycket roligt omkring dig, så mycket liv. Så många skratt du gett oss andra, med dina tokigheter. Vi var ganska ofta hos er när vi barn var små. Där lekte vi och skojade och skrattade. Jag har inte träffat dig på evigheter och nu är det snart försent. Jag hade velat tacka för tiden och önskat dig lycka till på nästa färd. Du lämnar ett tomrum efter dig, ett stort hål i folks hjärtan. Men det som levt kan ej dö, för det finns alltid kvar i folks hjärtan och sinnen. <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar