Det är svårt att säga hejdå till någon som följt med ett tag. Men ibland är det bäst så. Och jag är en idiot för jag kan inte förklara, inte säga några bra saker. Bara vara tyst. Fånigt tyst. Annars är jag en pratkvarn som bara maler på, skit samma om någon egentligen lyssnar. I en sån situation lyser mina ord med sin frånvaro. Det finns liksom känslor man inte kan sätta ord på. Det är så pointless att ens försöka.
Jag tittade på Dagboken inatt. Usch, den ger mig rysningar och berör in i själen. Antagligen för att en person i filmen påminner svagt om någon jag känner.
Det är solsken ute. Jag klev upp tidigt och har sovit cirka sex timmar inatt. Men jag är inte trött, inte ett dugg. Nu ska jag gå och ställa mig i duschen, eventuellt städa lite efter det. Redo att möta dagens äventyr. Varje dag är ett underverk, behandla dagen så också. Varje dag är en dag för mirakel. Ibland ser man det tydligt, ibland måste man leta lite efter miraklen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar