Jag är sjuk. Dels är det förkylning, men jag tror även att jag är lite sjuk av självömkan också. Faktiskt, om jag ska vara ärlig mot mig själv. Jag vet inte riktigt om jag har en anledning, jo, visst fan har jag en anledning. Något som brukar infinna sig hos mig stundvis och gårdagen rev bara upp allting ännu mera. Inatt var jag så fast besluten, jag visste precis hur jag ville ha det och jag försökte. Precis som vanligt så försökte jag. Bara för att inte nå något definitivt resultat. E säger åt mig att släppa det hela, move on. Och det kanske jag borde göra och det kanske jag skulle ha gjort om inte jag varit så twisted. Livet är inte lätt och det blir sannerligen inte lättare för var dag som går. Man samlar på sig mer bagage, mer minnen, mer av allt liksom. Livet blir tyngre för var dag som går. Fler upplevda sekunder, fler upplevda minuter, fler upplevda timmar, dagar, veckor, månader, år.
Och detta funkar inte, detta att jag ska sitta och tycka så förbaskat synd om mig själv. Men det finns ingenting annat att göra just nu. Och efter varje gång säger jag till mig själv att jag är trött på att det bara är jag som försöker och att jag inte får någon respons. Visst, respons finns det en gnutta av, dock inte den som jag vill ha! Som jag kanske på något mystiskt sätt behöver. Och oavsett om jag inte fått någon respons ska man inte vara hundra procent säker på att jag hade gett upp. Jag hade nog försökt lite till, det är bara ett tydligt nej som kan få mig att ge upp, lägga av, skita i det hela. Och jag har varit här så många gånger, senaste gången kom jag otroligt nära. Jag är chockad själv och kände att nu är vi på väg någonstans. Äntligen! Bara för att upptäcka att jag åkte tillbaka till början igen, lika snabbt som jag kom dit. Och en tanke inom mig säger att det är inte meningen att det ska bli något. Jag kanske försöker för mycket, men det är sådan jag är. Idag ska jag bara andas, fokusera på att andas. Men det kommer inte att hjälpa. Jag får dagar då jag är som besatt, det är som att någon annan har intagit min kropp, mitt huvud, min själ och allt det där. Isch, jag börjar bli helt körd i huvudet.
God, give me a break!!
Det är alldeles för få som fatta denna, alldeles för få som har sett den. Det är inte så allvarligt som det låter, det är en rolig grej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar