Duktig som jag är så hängde jag upp tvätten förut. Ute. Eftersom solen sken så starkt. Jag tänkte för mig själv att jag får hålla lite koll om vädret ändras. Jag gick in igen, jag tog itu med disken lite grann och fortsatte att läsa i Systrar i Jeans - fjärde sommaren. Jag har cirkus 50 sidor kvar i den boken nu.
A smsade lite också och jag svarade. Jag gillar att ha gratis sms. Väldigt mycket gillar jag att ha det när det gäller Morden i Midsumer. Då är det jättekul att sitta och smsa med någon annan som också tittar på det. Spekulera om vem som är mördaren, se vem som har rätt och så vidare. Hursomhelst, vi smsade lite när han säger att det regnar och haglar ute. Som ett skott rusade jag nerför trappan, stack fötterna i flipflopen och öppnade dörren, för att stanna upp, backa och rycka åt mig en regnjacka. Ute på trappan stod ett par stövlar och kvickt som attan hoppade jag ur flipflopen, eller ja, drog fötterna bakåt, och stack ner dem i stövlarna. Jag drog på mig regnjackan och sprang över gräsmattan och över den lilla bron över bäcken medan jag förtvivlat höll ihop regnjackan. Jag klämde på klädnypor för att de skulle lossa och lassade tvätten på höger arm och klämde klädnyporna med vänster hand. Snabbt och effektivt gick det. Men jag gillade att stå därute i regnet och skynda mig. Sedan ryckte jag åt mig den där grejen som man klämmer fast trosor och strumpor i och började rusa mot dörren. Jag tackade min lyckliga stjärna för att ingen bil åkte förbi. De skulle nog ha skrattat åt mig, men ändå ha tyckt synd om mig. Mitt syfte var ju så uppenbart. Någonstans viskade en röst inom mig att jag säkert skulle ramla, det hade varit så typiskt mig. Men jag höll mig på fötter, jag snubblade inte till en enda gång, jag halkade inte ens lite grann. Allt gick galant!! Jag är fortfarande förvånad över det själv! Precis när jag skulle kliva in genom dörren åkte en bil förbi och jag kände mig glad och tacksam över att den inte kom en sekund tidigare och såg mig kuta över gräsmattan i gröna gummistövlar, enorm blå regnjacka och sidenkalsonger med snobben på. När jag kommit in och började hänga upp tvätten på det lilla tvättstället som för tillfället står i köket så började det att vräka ner ute. Vilken tur att jag hann ut innan det skyfallet! Det var precis som om himlens alla portar bara öppnade upp sig och lät regnet spruta för fullt. Vi har föresten en lampa som hänger lågt i köket. Jag råkade dunka huvudet i den. Men sådant förvånar inte mig längre. Jag gör alltid illa mig själv på något vis.
Vilken händelserik dag! Nej, om jag skulle ta och laga lite mat nu. Hittills idag har jag ätit en halstablett, en banan och fyra rutor choklad. Det känns som att det inte riktigt är mat för ett lejon. Mamma sa att jag kunde göra pannkakor. Men snart kommer pappa hem med E. Då kanske vi äter mackor eller något. Sånt här får mamma att oroa sig inför hösten. Men det är lugnt, under skoltid äter man ju lunch.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar