Tyrann med dammsugare

När man drar fram dammsugaren i det här huset och sätter igång den känner man sig som en tyrann. Inte enbart för att man suger upp en massa okända dammråttsfamiljer som har gjort sig hemmastadda i diverse hörn och under kökssoffan med den läskiga slangen med det ilskan ljudet. Utan mest är det nog för att hundarna vettskrämda springer omkring i huset och inte vet var de ska ta vägen. De vet inte var de bäst kan få skydd mot detta otäcka brummande ljud som suger upp allt som kommer i dess väg. Och jag känner mig så elak där jag springer omkring med dammsugaren hit och dit över hela huset. För var jag än går så är det en hund som springer därifrån så fort dess små hundben bär den. Så därför försöker jag göra det med fart och finess. Det vore ju dumt att hundarna ska avlida av skräck. Det är ju inte alls min mening. Men det är synd, för egentligen tycker jag att det är ganska hemtrevligt att dammsuga.