Dröm eller verklighet?

Gissa vad jag drömde om inatt? Rätt! Att jag gjorde intagningsprovet och fick högsta poäng och det var sommar ute. ID och VB var med och kikade på. Sedan gjorde vi i ordning oss och började gå mot skolan, jag mixade där. På vägen dit höll jag i en persons hand, vilket kändes tryggt. Sedan drömde jag att jag och E skulle flytta in i våran lägenhet.
När jag vaknade imorse var jag för en sekund osäker. Hade jag bara drömt att jag fick högsta poäng eller hade det faktiskt hänt? Det kändes som en dröm efter nattens dröm, att jag inbillat mig. Men det är ingen inbillning, utan det är verklighet. Det går inte att förklara känslan när jag kom på att det inte är inbillning utan sanning!
Usch, jag känner mig äckligt glad! Men det är väl knappast förbjudet?
Jag gick och velade igår och visste inte om jag kanske skulle sätta samhäll/språk i första hand och få lära mig latin och bättra på min franska och spanska. Men nu känns det så jäkla självklart allting! Jag ska ju gå Estet/dans! Vad annars? Och detta är precis vad jag behövde, lite klarhet. Få perspektiv över saker och ting. Nu känns allting så himla lätt. Jag avundas mitt flyt! Och idag borde min mp3 komma. Inte för att jag har någon nytta av den idag, men den kommer i alla fall.
Nästa vecka eller något sånt där ska jag få ett brev med motivering till min poäng. Först då kanske jag verkligen kan fatta varför just jag har fått dessa poäng. För som läget ser ut just nu förstår jag verkligen ingenting! Vilket ändå är mer än vad jag vanligen förstår. När motiveringen har kommit kan det nog verkligen sjunka in i mitt tröga kycklinghuvud.

Senare blir det stan, men först ska vi släpa oss igenom en skoldag med blueskonsert i rasthallen. Egentligen hade jag velat se BG på sin föreställnig idag, men det finns ingen möjlighet, tyvärr! Jag måste gå på tribal! Typiskt att allt ska vara samma dag... Men som sagt, man måste prioritera.
Dessutom tillät jag en "kompis" att läsa början på Never tell the moon about the sun. Och hans omdöme var fantastiskt och ärligt. Att första delen av det jag skrivit hittills är oändligt mycket bättre än det andra. Och jag håller med faktiskt om att första delen är bättre än andra. Andra blir lite mer vardaglig. Och han älskade mina paralleller om månen och solen. Det kändes så himla skönt. Han bad mig att aldrig sluta skriva. Fler borde vara lika uppskattande som honom, men jag misstänker att han är lite för besatt. Haha, för allt jag gör är verkligen guld i hans ögon. Men sånt är skönt att höra ibland =)

Ha en skön dag nu =)
Jag avundas Södra Sverige för våren!