Denna kväll lider mot sitt slut. Än finns det några timmar kvar. Jag tänker inte utnyttja alla. Jag ska tvätta ansiktet, borsta tänderna, rensa sängen och packa morgondagens väska. Sedan ska jag läsa Jane Austen och sova. Jag borde plugga mer, men E ringde. Väldigt lägligt ringde hon, jag behövde en paus. Det ska Gudarna veta! Visst, det hela flöt på bra. Men var det underhållande? Inte ett dugg! Det roade mig inte det allra minsta.
Jag har gått i pyjamas sedan halvsex faktiskt, det känns passande att gå och sova snart. Den är lite sommargay av sig. Sidenkallingar med snobben, brev och hjärtan på ihop med en ljusrosa t-shirt. Allt som saknas är matchande flipflops och en glass i handen. För att inte glömma en schysst solbränna, solblekt hår och stora solglasögon med mörkt glas. Då vore allt fullkomligt sedan. Varje gång jag tittar på en sommarbild blir jag deprimerad efteråt när jag kikar ut genom fönstret och konstaterar att snön fortfarande ligger i drivor därute. Är det för mycket begärt att jag vill ha sommar nu? Att jag vill springa omkring i mina älskade flipflops med vindruffsigt hår, brunbrända ben, fräknig näsa och upprullade byxor. Kan inte väderlekarna förstå det? Tydligen inte. Därför suckar jag återigen och borrar ner fötterna i mjuka tofflor istället. Såna där tofflor som är alldeles för stora och som man tappar när man springer uppför trappan. Ja, det räcker att gå med dem så tappar man dem.
Oj, nu skriker tandborsten efter mig.
Later.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar