Ett sorglöst förflutet

Är det inte konstigt hur vi i efterhand inbillar oss att allt var bättre vid ett visst tillfälle? Ett tillfälle som passerat. Hela tiden verkar det som att vi inbillar oss att svunna tider var bättre. Var de verkligen det? Eller förtränger vi bara verkligheten? Ser vi helt enkelt bara det som var bra, men sållar bort alla problem som fanns? Kan vi ha varit lyckliga helt rakt igenom? Såklart inte! För varför skulle vi i sådana fall vara så olyckliga just denna dagen om allt bakom oss varit plättlätt och vi bara skrattat och mått bra? Lyckliga stunder lämnar vi alla bakom oss, men ibland överdriver man nog de lyckliga stunderna. För på kort kan alla fejka fram ett leende som ser äkta ut. Alla kan tränga bort tårar och skratta sig lyckliga. Så när vi kikar tillbaka på korten ser vi lyckliga ut. Vi vill tillbaka till den där tiden då allt var så lätt, fastän vår själ var fylld med ogråtna tårar just den stunden när leendet var som störst.
Jag har lämnat stunder bakom mig där jag var jättelycklig, men också stunder där jag mådde förjävligt och tårarna bara rann. Men så är det väl för alla? Ändå känns det som att man ändå alltid tror att allt var bättre förr. Det känns så orättvist att vi inbillar oss det. Orättvist mot nuet, mot framtiden, men framför allt orättvist mot oss själva. Om vi alltid ska gå och sträva efter att återvända till det förflutna. För livet kommer alltid att bestå av lyckliga stunder, olyckliga stunder och likgiltiga stunder. Det är något vi måste lära oss att acceptera och leva med. Men ibland måste man skjuta allt det olyckliga åt sidan och koncentrera sig på att vara lycklig, att leva livet och se hur allting flyter på.
Naturligtvis ska man inte gräva upp allt det hemska som hänt i det förflutna. För då skulle man inte må så bra kanske. Men jag tycker inte att vi bara ska glömma bort det heller och låtsas som att det aldrig har existerat. Att gråt och smärta bara hör framtiden till eller bara finns för stunden. Vi kanske kan lära oss något av onda saker från det förflutna. Det kanske kan hjälpa oss att fatta beslut i framtiden och gå vidare med våra liv. Man ska aldrig glömma det förflutna, men man kan inte bygga sin framtid där heller. Man kan inte leva sitt liv genom att ständigt glutta bakåt och försöka finna allt där.
Det är väldigt underhållande att tänka igenom saker som hänt förr. Men allt är inte bara vackert och doftar lavendel. En del saker önskar jag att de aldrig hade hänt. Samtidigt som jag vet att det hände för en anledning. Jag vill verkligen tro att allt som händer, händer av en anledning, att det lönar sig i framtiden.
Jag tänker inte glömma bort allt som fått mig att må dåligt i det förflutna, jag tänker inte glömma bort alla taggar som suttit i hjärtat, men som blivit utdragna. Även om ärr lämnats kvar. Jag tänker minnas dem, ihop med de glada och lyckliga minnena. Ihop kanske de betyder så mycket mer än var för sig eller begravda.
Fast jag ska försöka att leva i nuet.