En smak av hallon

Hur kommer det sig att en mening har förmågan att förändra så mycket? Föresten kan det hela inte ens klassas som mening, i ordets verkliga betydelse. Ingen punkt fanns ju med och inte började det med stor bokstav. I alla fall, hur några ord kan förändra så mycket. Man tror att man har läget under kontroll och sedan visar det sig att kontroll är det sista man har och helt plötsligt lyser livet i en annan färg. En lite dystrare färg. Fastän det på något sätt borde lysa lite färgstarkare. För en önskning har gått i uppfyllelse. Men om själen är splittrad och man har två olika önskningar? Ja, aldrig har väl orden "you better watch what you wish for, 'cause you might recieve" betytt så otroligt mycket som de gör just nu.
Jag känner mig lurad, sviken och som om någon räcker lång näsa åt mig. Tja, här fick jag väl för att jag aldrig kan bestämma mig och satsa fullt ut. Utan för att jag velade vid vägskälet och inte visste vilken väg jag skulle ta. Och visserligen var jag väldigt ofta på väg in på den här vägen, men jag hade inte räknat med hjälpen. Att få en spark så brutalt i ändan och flyga flera kilometer in. Och jag visste inte hur mörkt det skulle vara så långt in på den vägen. Så dystert och så eländigt. Samtidigt som solen lyser. Förvirrande! Väldigt förvirrande.
Plötsligt ligger allt det där spännande framför mig. Allt som var förbjudet för bara någon sekund sen. Och nu när det är fritt fram att plocka åt sig så finns inte suget kvar längre. Precis som vanligt. Man vill alltid ha det förbjudna, det där som man inte riktigt får. Det där som man vet leder till trubbel och skäll. Det som får fingrarna att klia.
Och jag babblar på, ingen förstår och knappt jag själv. Meningslöst. Men jag var tvungen att låta fingrarna löpa över tangentbordet innan jag kryper till sängs och låter drömmarna attackera. Inatt drömde jag att min syster dog, att jag sminkade hennes ögonlock med honung och att alla blev sura. Men jag mötte min kärlek inatt också, jag blev kär! I någon som åkte skidor nerför ett smalt fjäll tillsammans med någon och tävlade. Han vann och jag stod vid målet och ja, det blev liksom kärlek vid första ögonkastet. Nu undrar jag bara vem denna mystiska främling är.
Och igår natt när jag skulle sova började jag tänka på min första kyss. Totalt onödigt. Och det känns så otroligt länge sen. Ändå minns jag varenda detalj. Men vissa saker etsar sig fast på hjärnan och tur är väl det. För det minnet värmer. Och en smak av hallon. Men nu måste jag sova.


Thanks for letting me know.