Ska vi knulla?

Efter att ha lyssnat på diverse låtar som kan kopplas samman med sex, enligt namnet alltså så byter jag nu. Men det var ju trevliga låtar, för att nämna några
Sexual Healing
Sexy sexy lover
Da ya think I'm sexy?
Sexbomb
Love, sex and sunshine
Sexy
Sexy Back
Virgin Sexy
m.m.
Dock hade jag bara 14 låtar, någon var samma. Jag måste skaffa fler. Någonstans ska jag ha den där "Let's talk about sex baby, Let's talk about you and me". Men inte på datorn i alla fall.

Om jag kom kikade in på min familj när vi äter middag, då skulle jag svimma i snöslasket utanför. Chockad ligga där. Och när jag sedan vaknade upp skulle jag önska att det jag tidigare sett bara var en hemsk mardröm. Varför? Det är inte direkt rumsrena ord som slängs över matbordet som en boll. När vi äter middag, då är familjen samlad. Då kastas det grova skämt som man kan hitta i männens omklädningsrum, ironi, sarkasm, skruvad humor och gliringar. Det är för mig ett paradis av humor. För andra Satans Andra Hem. Men så är vi ju alla olika. Men att säga att ens syster är lösaktig, att ens mamma är sjuk i huvudet och att ens pappa är gigolo. Ja, det är en alldaglig konversation vid vårat matbord. Det är inget man rynkar på näsan åt. Tvärtom, vi skrattar gott och fortsätter som vanligt. Jag älskar det. När jag hittar Han som jag ska leva resten av mitt liv med. Ah, om några år allra minst. Då vill jag att han ska kunna uppfatta ironi och behärska det, att han ska vara en mästare i sarkasmens alla regler, att han är språkligt begåvad och kan slänga käft som ingen annan, att han är känslig för detaljer i språk (vilket ingår i språkligt begåvad), att han är rolig och har god skruvad humor. Vi ska inte behöva göra så mycket egentligen, vi ska kunna umgås en hel kväll och skratta åt allt vi säger. Han ska skratta åt mig eller med mig då, lika mycket som jag skrattar med honom. Ingen ska behöva vara tyst utan vi ska digga varandras humor. Vi ska vara Humorns Par. Det här med humor är väldigt viktigt för mig. För hela mitt liv hittills har bestått av humor. Jag har en väldigt rolig släkt, där ironi är grundpelare. Jag skulle inte vilja gifta mig med en trist kontorssnubbe (ah, min pappa jobbar på kontor, hemmakontor), men ni fattar vinkeln. I alla fall, jag vill ha en rolig kille! Men det är ju inte för mycket begärt?
Allvarligt talat, humor är viktigare än utseendet. Men bara för det behöver han ju inte se ut som en skräcködla. Han ska ju inte bli rädd varje gång han tittar sig i spegeln, det vore lite väl hårdhjärtat. Men det skadar ju inte om han skrattar hellre.
Humor bär Sveriges samhälle framåt!

Jag ska nog gå och borsta mina tänder nu. Jag mår illa. Och känner mig konstig. Jag är klar med matten, men skippade några tal. Jag fattade ändå principen. Ungefär. Typ. Eller nått.
Och jag åt glass förut. Undra om mamma gjorde maränger? Annars får jag tjata lite till. Innan jag hinner borsta tänderna.
Nu ska jag lägga ner några papper i min väska. Och jag måste läsa vidare i Auschwitz. Som jag läser för mitt So-arbete. Det är ingen lätt dagisbok inte, den är tung och djup. Det kommer bli jobbigt att läsa igenom den, även om jag är en bokmal av största sort.

Jag kan inte låta bli att skratta. En del killar är desperata och jag gillar det. Lite. Antagligen för att jag inte har något bättre för mig. Ränderna lämnar aldrig zebran, eller om zebran aldrig lämnar ränderna. Jag minns inte riktigt. Hursomhelst, det roar mig och jag gillar att bli underhållen. Så varför ska jag klaga egentligen?

Charma mig med humor

-----------------------------
Dagens roligaste sms:
Hej älskling. Ska vi knulla?