Du säger en sak till mig och sedan gör du raka motsatsen. Är inte det höjden av dubbelmoral? Jag kanske inte ska moralpredika om dubbelmoraler. Jag säger en sak men känner ofta motsatsen efteråt. När man själv är i situationen. Men detta, detta tar fanimig priset! Och allt du sa, jag vill inte höra. Jag vill lägga lock för öronen. Inte låta orden snirkla sig in till trumhinnan och allt det där. Vill inte ha dem ekandes i huvudet. Vill inte ens kännas vid dem.
Pratade med A. Hon läser mig så jäkla bra. Man behöver bara förklara situationen så vet hon redan hur man känner.
Inget intressant har hänt idag. Verkligen ingenting. Min dator är så jäkla seg och jag måste troligtvis börja om med allting. Kan inte säga vad, det är en hemlighet.
Jag har målat naglarna röda nu, men har en kvar. Så jag ska ta itu med den senare. Jag tänkte duscha också så jag slipper göra det imorgon bitti.
Jag tror att jag har överansträngt hjärnan idag och jag orkar inte bry mig. Jag filar på ett mejl till de där lägenhetsnissarna. Svårt att veta vad man ska skriva, så att det blir bra. Å andra sidan kanske det inte har så himla stor betydelse. Jag vet inte.
Jag vet bara att jag längtar efter att bli vad man kallar vuxen. Det har jag gjort sedan jag var runt åtta år. Och trots att man varje år blir ett steg närmare känner man sig lika liten i alla fall. Jag blir sexton i år och när jag var mindre tyckte jag att man var stor när man sexton. Jag tycker inte det längre. Jag tycker nog att man börjar bli vuxen vid 35. Egentligen är det inte så mycket som skiljer människor åt, genomsnittet av dem alltså. Bara att man skriver åldern på olika sätt, med olika siffror.
Min haka kliar.
Hellre femton år på halsen
Än att tappa takten i valsen
Den sa ingenting. Men jag skrattade åt den häromdan.
Jag hade så tråkigt förut att jag googlade på hund, tog en bild och klistrade på mitt huvud. Mitt liv som hund. Låt tomaterna flöda!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar