Jag gillar Lasse Lindhs röst. Men detta inlägg ska inte bli en hyllning till honom eller till hans röst. Även om både och skulle förtjäna det.
Nej, framför allt ska detta bli ett inlägg där jag ska föra vidare en rolig händelse. Som jag själv är delaktig i. Dessutom vill jag bara påpeka att efteråt blir jag lite less på att jag är med i såna här sjuka grejer. Ibland vill jag också skratta rått åt såna här saker från sidan och låtsas känna medlidande med stackarna som råkat ut för det. Men jag verkar vara dömd till att alltid råka ut för det. Vad har jag gjort Honom?
I alla fall. På dagens gympaschema stod det SKIDOR. Ett ord som ger mig feberfrossa och skakningar. Jag avskyr skidor sedan barnsben. Då våran fröken tvingade oss att åka hit&dit. Jag har hemska minnen från när vi åkte i Kohagen. Alltså, det fanns inga kor där då. Bara på sommaren. Döm inte stället på namnet, ni som inte varit där. Det är hemskt mysigt där. Fast inte just på vintern kanske. Kulligt och grönt, på sommaren då. På vintern var det kulligt och vitt.
Men idag så åkte vi inte i Kohagen, jag har ju flyttat nu. Idag åkte vi bakom skolan. Dock är jag lite stolt över mig. Jag tog på mig skidorna däruppe, efter att ha dragit ut på det. Sedan skulle vi leka en lek, jag tror att de kallar den för stelvarg. Det är mysko, för här kallar de alla dattlekar för varg. Men resten av oss svenskar kallar det datt, för vi vet ju att det är den enda rätta benämningen. Det var en liten parantes då.
Hursomhelst, vi fick inte använda stavarna och om man blev tagen så skulle man ställa sig bredbent. För att få vara med i leken igen skulle en "kompis" eller klasskamrat ta sig mellan bena. Ni hör ju själva att det är vansinne! Dessutom är det som gjort för att det ska gå tokigt. Åtminstone om man låter mig vara med. Men det tänkte inte min fröken på, inte klassen heller och framför allt inte jag!
Vi satte igång och jag blev tagen ganska snabbt, för jag rör mig ungefär lika snabbt som en snigel i ett racerlopp. Så jag ställde mig bredbent och väntade på att någon skulle komma och "rädda" mig. Även fast jag trivdes ganska bra med att bara stå där. Det var en jättefin vinterdag, inte så kallt, en stor lysande sol och inte så värst blåsigt. Till slut kommer A åkande. Om jag ändå hade ett system som kunde varna för fara. Han trodde, dumt nog, att han skulle kunna ta sig igenom genom att enbart huka sig och åka igenom. Pyttsan! Det gick inte alls. Han ramlad framåt på alla fyra och jag landade över honom på hans rygg. Vi hade våra huvuden åt varsitt håll och det hela hände några sekunder. Jag vågar inte ens föreställa mig hur det såg ut! Och absolut inte hitta på någon liknelse som kan kittla eran fantasi till de mest avskyvärda bilder. Åh vad jag skrattade! Och resten också. Jag måste erkänna att det är lite synd att ingen fick de på kort. Det hade kunnat värma kalla dagar, det är då ett som är säkert.
Skrattsalvona började lägga sig och vi lekte vidare. Sedan blev jag tagen igen. Det sägs ju att man lär sig av sina misstag, idag var nog A svårlärd. För efter denna incidenten kan man ju tycka att han borde gett upp med att rädda mig och att han borde låta mig stå där och njuta. Men icke då!
Han kommer åkande och tänker testa samma taktik igen. Vilket är dömt att misslyckas! Denna gången blev det väl inte riktig lika dramatiskt. Jag ramlade baklänges åt ena hållet och han ramlade baklänges åt andra hållet.
Jag blev även tagen en tredje gång. Ni tror säkert att det kommer att upprepa sig igen. Inte alls. A kom åkandes emot mig. Men då gjorde jag det enda rätta, jag skyndade mig därifrån, såklart. Vad skulle jag annars ha gjort?
Nej, såklart inte! Jag stod kvar och han kom närmare. Men han hade en ny taktik den här gången. Gud prise honom! Denna gången kröp han igenom, tätt tryckt mot marken och det gick! Tredje gången gillt. Det känns ju rätt bra ändå att vi faktiskt klarade det.
Vi körde stafett och jag ramlade åtskilliga gånger. Men kul, det hade vi verkligen.
<3
Så ni ser ju vilket äventyr jag varit med. Jag har lite ont i magen nu. Imorgon är det temadag och på onsdag också. Nu ska jag göra klart allt med mina brev och senare ska jag och mamma gå till brevlådan. Ett AllaHjärtansDagkort ska läggas på lådan. Till vem? Det är hemligt.
------------------------------------
Och när klockorna slutar att klämta
Då finns jag kvar hos dig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar