Han William var inte dum inte. För visst stämmer det. Fast eftersom jag är rätt bekväm utav mig så har jag kommit på att det är bäst att ha en kille som andra uppfattar som "ful". Då får man ju behålla honom utan att behöva kämpa sådär hiskiligt mycket och det är ju som sagt bekvämt. Visserligen har man ju förhållandets alla andra plågor, men det blir ju en grej mindre i alla fall.
Snart iväg till skolan. Mitt hår kändes lent när jag klev upp imorse. Min syster vände sig om mot mig och sa sömnigt "du luktar killpiss". Det kändes dock inte lika uppmuntrand. Jag käkade fil med bananer i till frukost. Det är väl hälsosamt, right?
Ute är det för att använda pappas ord, snorhalt. Betyder det att någon snorat på isen? Hursomhelst, hoppas att jag inte går omkull därute, för det känner jag inte riktigt för. Jag mår illa.
Jag blir så less på särbehandling. Jag menar, gör jag något konstigt så kan det ju alltid ursäktas med att jag kommer söder ifrån. Rätt smidigt, men jag tror inte att förklaringen alltid är så pass enkel. Det finns nog en hel del annat som spelar in i förklaringen. Men vi skyller på ursprung eller hur? Det blir enklast så. Rör inte om i grytan med sanning. Ifrågasätt inte. Ta emot och svälj.
Jag är rätt nyfiken av mig, jag kan erkänna det. Men ibland känns det som att folk bara ska veta allt för att ha något att skvallra om när de träffar andra. Egentligen, varför ska vi veta allt om alla? På ett sånt här litet ställe vill alla ha stenkoll på varandra, varör? Låt oss leva i fred. Men det går förstås inte.
Visst är det roligt ibland med de smaskigaste detaljerna, men det finns gränser. Jag behöver inte veta vilka som ligger med vilka, vilka som strulat ihop och så vidare. Det är privat, inget som ska rännas runt och pratas om. Och pratar folk om det i förtroende med någon så ska det banne mig stanna hos den personen. Hela skolan, hela samhället behöver inte veta det. För det är PRIVAT! Förstår ni innebörden av det ordet?? Ibland undrar jag det!
Jag längtar till hösten, när jag flyttar. Eller snarare, slutet av sommaren. Sedan kan jag i alla fall hitta själslig harmoni tillsammans med mina släktingar.
117 dagar kvar till skolavslutningen. Ungefär. Det beror på hur man räknar. Dag 1 har jag samma dag som vi slutar. Så detta kan vara 116 också. Det beror på, som sagt.
Nu ska jag kila iväg till skvallerskolan. Men jag har ont i magen =/. Jag skulle hellre ta tåget.
Grattis på namnsdagen <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar