Ibland tycker jag lite synd om Mrs Jäktaren, han kan inte ha det så lätt alltid. Igår när vi hade lite trevlig kvalitetstid med familjen (dock utan björkved), så började han prata barnbarn (WHAT?!). Han och en av grannarna hade pratat om att bygga stall åt sina barnbarn och Mrs Jäktaren har inte ens några barnbarn och jag tänker inte leverera några på de närmsta tjugo åren. Åtminstone inte på tre år, minst! I alla fall, satt han där och sa att sedan kommer våra barn skrika "vi vill fira jul i jämtland hos mormor och morfar", eftersom de vill ha en vit jul. Då hånlog jag mot Mrs Jäktaren och sa att om mina barn säger så svarar jag helt enkelt "åh nej, vi firar allt på Hawaii som vanligt". Utifrån detta kanske ni förstår lite av mina planer för livet. Sedan fick Mrs Jäktaren för sig att han skulle få reda på om jag hade någon kille. Han frågade mina systrar "har hon en kille?", varpå jag börjar asgarva. Garvet bytte syfte en gång. Först va det för att det är en komisk tanke att jag skulle ha fått tag i en kille! Vi skrattade alla tre faktiskt. Men som sagt, sedan bytte garvet syfte. En kille? Skulle jag bara ha en kille? Då skrattade vi åt det.
Usch, det kan inte vara lätt för Mrs Jäktaren för vi gör det sannerligen inte lätt för honom. Men det är så kul att jävlas med honom och retas och sådär. Men innerst inne tycker vi ju om honom, även om i princip aldrig märks. =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar