Våra två jämthundar var på rymmen häromnatten. De var ute hela kvällen och hela natten och kom hem runt klockan sex på morgonen därpå. Den äldsta har tydligen varit i slagsmål, om det är de två som har bråkat vet jag inte. Men hon har bitmärken på nosen och hennes nos är helt svullen. Vanligtvis brukar hon alltid skälla högt när hon vill ut eller något liknande. Men nu är hon helt tyst och ligger mest stilla någonstans. Ibland byter hon ställe. Hon kan inte äta hundmaten som den är utan man måste svälla den med hjälp av två deciliter vatten. Jag tycker så synd om henne, hjärtat värker när jag är med henne. Just nu önskar jag att hon kunde prata och berätta vad som hänt henne där ute i skogen.
Förut medan vi väntade på att hennes mat skulle svälla satt jag på en köksstol och hon kom fram till mig och jag klappade henne. Hon lutade sitt huvud mot mitt ben och var så lugn och försiktig. Hon börjar bli gammal nu, i år har vi haft henne i tio år. Vi köpte henne när hon var en liten valp. Hon har alltid varit så cool, som liten ville hon nästintill aldrig busa och som äldre brukar hon mest ligga still någonstans. Det är sällan hon flyger på besökare och när de andra hundarna trängs med människor i soffan och fåtöljerna ligger hon hellre ute i köket eller i hallen. Om de andra hundarna försöker bråka med henne brukar hon bara gå därifrån, inget biter på henne. Hon är stencool!
Jag kommer att sakna våra hundar till hösten <3
Nu ska jag byta vatten i hundgården =) Lilla Skrutten är därute och inte ska hon behöva dricka gårdagens vatten heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar