Jag känner mig riktig huslig när jag står och hugger minimajs i små bitar, delar äpple i små tärningar, hackar ananas i trianglar och häller allt tillsammans i en plastbytta ihop med en burk tonfisk. Tills jag kommer på att varenda barnunge kan hacka frukt&grönsaker och blanda med tonfisk i en bytta. Då känner jag mig som om jag klivit ett steg bakåt i utvecklingen. Men sedan tänker jag att bebisar kan i alla fall inte göra detta och då ler jag nöjt igen. Dessutom blir det nog fantastiskt gott att äta senare idag under jobbet. En tröstande tanke eftersom äppelbitarna blev väldigt fult skurna då jag använde en vanlig kökskniv och minimajsbitarna skiftar från små bitar till enorma bitar och ananasen blev lite sisådär. Och tonfisken ligger i stora klumpar. Men jag får blanda ordentligt sedan. Usch, att allt ska vara så svårt här i livet.
Ögat är fortfarande svullet och lyser ilsket rött. Men det börjat återvända till normal storlek igen i alla fall och det känns lite kul. Det är i alla fall jag som är Rasaren. Min specialitet är nämligen att skapa ras i vedhögen och det blev några riktigt rejäla ras, så ett svullet öga kan nästan vara helt okej med tanke på alla ras jag åstadkom. Ibland måste man offra lite för att kunna vinna. Ett öga för ett ras, ja det heter visst så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar