Jag är trött och har varit ganska lättväckt nu de sista dagarna, vilket jag inte brukar vara annars. Vanligtvis sover jag som en stock och är tacksam för det. Jag klev upp halvsju imorse. För idag ska jag cykla till jobbet och jag vill ha god tid på mig för att uföra det. Dessutom börjar jag tidigare idag än vad jag gjorde igår. Jag har fått mitt schema nu och det ser riktigt bra ut. Nästa vecka är jag ledig mitt i veckan och jobbar lördag istället. Precis som förra året, men det gillar jag.
Det är tidigt, mitt huvud känns som en geléklump ungefär. Och jag sitter i den tidiga morgonen och funderar. På hur lätt det är att vilja ha någon och att sakna någon, men att man hela tiden spelar fegt och istället förlorar utan att ha försökt få en vinst. Är inte vi människor rätt deprimerande egentligen? Alltid livrädda för att försöka få något, de flesta av oss är nog det. Och de som vågar har de flesta något emot. Alltid detta fegspel där man hoppas att allt kommer till en utan någon som helst ansträngning, som om alla redan hade ett bestämt liv.
Nu ska jag packa ner min matlåda och knäppa fast cykelhjälmen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar