Nu är allting utpackat i bilen. Vi ska åka så fort min moder kommit tillbaka från sjukhuset. Så snart är vi på väg. Och det känns fantastiskt och allt fick plats, bara att hoppas att allt håller också, men det tror jag. Nu ska vi inte vara några pessimister inte. Livet leker! =) I&V var här förut och sa hejdå och jag visade dem min skicklighet på att sopa. Det känns konstigt att vi inte ska gå i samma klass till hösten. Men nu börjar livet bli spännande, jag lämnar snart tryggheten som finns här hemma hos mina päron. Pytte skuttar ut på nya äventyr, vilka som skuttar med återstår att se. Om jag är nervös? Inte det minsta, bara så fylld av längtan, spänd. Det här känns fantastiskt, jag bor knappt två kilometer ifrån min morbror, hans sambo och mina kusiner. Vi fick komma och springa i deras vattenspridare. Jag hoppas att folk vågar komma och hälsa på i vårat lilla kyffe.
Jag stod förut och tittade runt i mitt rum och för första gången på evigheter insåg jag att varje sak här inne har en egen historia, egna minnen, men att det är så lätt att de hamnar i en mängd, att de bara blir en del av en stor grej. Att de liksom ses inte som enskilda saker utan mer som en klump, att allt räknas tillsammans. Fattar ni?
I alla fall, det är dags att säga hejdå nu.
Jämtland har varit kul =)
men nu åker jag hem =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar