Sankta Lucia

Lucia idag och jag var skolans Lucia. Gissa vad? Det gick bra. Trots att jag har en enorm skräck för eld. Men det funkade så bra så. Vi kom in sjungandes och jag stod upp hela tiden och log så gott jag kunde. Jag kände mig inte svimfärdig en enda gång. Tummen upp eller nått sånt där för det.
Jag tyckte inte att det kändes som att det gick sådär bra för oss. Men tydligen tyckte åskådarna det. Så jag får väl försöka tro på dem. Jag var väldigt glad hela dagen i skolan. Med mitt stora burriga hår. Efter Luciafirandet åkte jag och en tjej ner till skolan med pappa. På skolan blev det fika och mys i klassrummet med klassen. Idag har jag verkligen känt vilken kanonnia vi är. Första gången faktiskt. Det var så skön stämning mellan alla, så har jag upplevt det i alla fall. Väldigt bra! Sen hade vi rast ett tag och sen så gick vi över till ålderdomshemmet. Därinne blev det riktigt varmt och jag kände mig lite svimfärdig till och från. Det kom otroligt mycket stearin i håret. Men det var ganska kul att pilla bort allt. Sedan gick vi till en annan avdelning och där blev jag nästan ännu mera svimfärdig och när vi gick därifrån så åkte det stearin ner i hårbotten och det brände och var hemskt. Sedan tog jag av mig kronan och det var sista gången den togs av. Rätt skönt faktiskt. Men det var riktigt kul att vara Lucia, det måste medges. De två åren innan mig har mina systrar haft hand om kronan. Men i år var det min tur. Och en av syrrorna kikade på.

Sedan åt vi äcklig mat och sen hade vi svenska. Inte för att vi jobbade aktivt. Inte jag. Vi fick äntligen tillbaka klassikerarbetet och jag blev jätteglad för betyget på den uppgiften. Sedan gick jag ut och pratade betyg med läraren och orden värmde som varm honung blandat med socker. Det var så himla kul att höra!
Vid bussen pratade jag med A.A. Hur skönt som helst faktiskt. Sedan åkte vi hem.

Men just nu känner jag mig mest irriterad och sur. Det kan bero på att jag är hur trött som helst och helt slut i ögonen. Så ja, jag är lite otrevlig. Men det kan vara så ibland antar jag. Hela tiden kan man inte riktigt le mot världen och ibland känns det som att alla försöker fresta på mitt glada humör och nu är jag sur. Så då lyckades ni väl då.

Det är ganska jobbigt att brottas med dessa tankar och känslor.