But hey, that's me!

Jag mår illa och känner mig helt förstörd i lungorna. Gah! Jag ska snart krypa ner bland mysiga täcken. Egentligen hade jag velat titta klart på Shall we dance, men den håller på till halvtolv, det känns för sent med tanke på att det är skola imorgon och jag måste upp tidigare och duscha också. Så det får bli en kort blogg och sedan bums i säng.
Det har varit en mysig och slapp dag. Jag har varit osocial och ganska butter av mig faktiskt. Blev glad en stund när jag pratade med T.H. Men inget långvarigt heller. Nu är jag butter igen. Lite less är jag. Fick 108/108 på ett test förut. Inget bra test alls. Det kändes inte direkt som grädde på moset direkt. Mer som att halka på ett bananskal i en nerförsbacke. Fast alla vet ju att nerförsbackar är bättre. Egentligen. Om man cyklar, då cyklar man ju hellre nerför än uppför. Allra helst rakt men i alla fall. Bara för att dra någon slags parallell.
Hursomhelst, jag ska inte ösa ur mig en massa deppig skit.

Måste bara tillägga att alla julkort gjorde mig deprimerad. Jag vet inte alls vilka jag ska skicka till. Slutade med att jag plitade ner ungefär fyra julkort själv och så skickade jag typ fyra ihop med syrran. Inte alls många. Jag vet att det har varit fler förra åren. Men just nu orkade jag inte. Det kändes bara jobbigt det där med julkort. Men det är snart jul, om en vecka är det kvällen före julafton och vi sitter uppe länge och myser. Inte som traditionen vill. Då borde vi ha varit med familjen F, men man kan inte få allt. Livet går vidare. Traditioner bryts och nya skapas. Det är sorgligt, men sånt är livet. Inget att gräma sig över. Bara acceptera. Min gräns för acceptans är väldigt hög faktiskt. Jag är som ett paraply, det mesta i alla fall rinner bara av mig. Ganska fort, men som alla vet brukar ju dropparna ligga kvar en liten stund innan de rinner av paraplyet. Så är jag. Det ligger kvar en stund och fräter på ytan och sedan rinner det av. I genomsnitt i alla fall.

Det kommer bli en mysig julhelg, jag vet det. Och nyår, hur den än blir, blir också bra. Det är sånt man måste tro på. Och jag tror det faktiskt. Jag vet redan vad jag ska skriva i vissas nyårssms. Patetiskt. But hey, that's me!

Nightie Nightie boys.