Jag har fortfarande ingen julkänsla i kroppen. Och med tanke på en liten händelse blev den ju inte direkt större. Men jag tänker inte låta en smärre detalj förstöra en av de mysigaste högtiderna i det bitterkyliga Sverige. Nej, verkligen inte. Då har man passerat gränsen för väldigt väldigt länge sedan. Så jag får helt enkelt skjuta det där åt sidan. Vet inte ens om jag har lust att ta tag i det hela ens. Jag är nog inte så mycket för det där med att prata med andra eller rätt person. Det jag vill säga, det säger jag till mig själv i hemlighet när jag sitter och tänker. Jag har svårt för att uttrycka känslor i ord, åtminstone såna känslor och speciellt när någon ska lyssna och tolka dem på deras eget puckade sätt. Nej tack! Då sitter jag hellre tyst som en idiot själv. För jag lyckas ändå aldrig få det att låta sådär smart som man helst skulle vilja önska. Nej, då föredrar jag tystnad. Åtminstone från min egna glappkäft.
Det hela var nog lite väntat, men oväntat just denna stund. Men skit sak samma. Jag är inte den sortens person som gräver ner mig. Nej, jag är den där som paketerar allting längst bak någonstans och sedan kryper det långsamt efter mig och en dag attackerar det mig. Såna där gamla händelser som hände för snuskigt lång tid sedan. Och när det attackerar mig är jag inte säker på vad det är för händelser. Men det är då jag mår dåligt för det. En utlösande faktor för attacker av gamla händelser är givetvis när nya händelser infaller. För då måste det lämnas plats åt nya händelser, så då får gamla händelser attackera mig, få mig att blöda och bli svag.
Jag har inget emot att vara svag, som vissa andra. Tvärtom, är det inte när man vågar visa sig svag som man egentligen är stark?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar