Har alla sett Glasblåsarens barn? Bra, tänkte väl det. Av någon lustig anledning kom jag att tänka på det där med att önska. Möjligtvis kan det ju ha något att göra med att det är jul om fem dagar. Och inför julen hävar folk ur sig önskningar både till höger och till vänster. Ibland rakt fram också och ibland snett bakom sig.
I alla fall, det jag kom att tänka på är att önskningar är livsviktigt för våran existens. För er som minns filmen, ni minns ju att hon som får önska sig vad hon vill och får se sina önskningar bli sanna. Hon är ju inte lycklig. Tvärtom. Hon känner sig ju pressad av att alltid behöva önska saker och hon vill ju inte ens. Det hon längtar efter det är att få plocka törnrosknoppar som när hon var liten. En sån simpel grej önskar hon sig och längtar efter när hon kan önska vad som helst i hela världen.
Alltså, det är bra att ha önskningar och få några uppfyllda. För då fortsätter man ju att önska sig. Men det är inte bra att få för många önskningar uppfyllda så att de tar slut. För vad ska man leva för då? Vad ska man hoppas och längta efter? Som alla säkert redan hört tusen gånger: Materiella saker skänker inte långsiktig lycka och glädje. Jag vet att det där är utnött. Men poängen nöts aldrig ut. För det är så sant. Lyckan finns i törnrosknopparna.
Det svåraste i livet är när man vill göra något, hjälpa. Men inte är tillåten eller inte kan. När det enda man kan göra är att stå vid sidan om och bara se på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar