Jag känner för att det är dags att börja leka PollyAnnaleken igen. Jag har mina perioder. Tills någon tycker det blir jobbigt. Det är alltid segt att komma igång, att hela tiden påminna sig själv om att leka leken. Men när man väl börjat är det faktiskt svårt att sluta. Trots att man bara möts av sura miner. Om det är någon som inte vet vad denna leken går ut på hoppas jag att denna någon genast besöker en skamvrå och skäms som utav bara helvete. För man MÅSTE bara veta vad PollyAnnaleken är för något. Därför tänker jag heller inte förklara den något närmare. Bara börja leka den och hoppas på samma resultat som PollyAnna.
PollyAnna är kanske en av de bästa böckerna som finns. Den är hur mysig som helst och jag kan inte förstå om någon inte skulle tycka om den boken. Att inte tycka om PollyAnna finns inte ens i min värld.
Jag ska gå och slumra sött nu, med halvblött hår som kommer se hemskt ut imorgon och utan att ha tagit min astmamedicin. Men det får gå ändå. Jag mår lite illa och känner mig hemskt trött. Så jag måste verkligen gå och lägga mig nu.
Ibland känns allt bara så dött.
Som en trasig telefon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar