Imorse satt jag på sängen, skittrött och drog på mig mina blåa mjukisar och allt jag ville var att krypa tillbaka ner i sängen igen och mysa med kuddarna och mitt täcke och ha på mig min blåa mjukisdress och duntofflorna. Istället öppnade sambon käften, hon satt på sin säng.
"Jag förstår varför du inte har någon kille nu också. Du kniper ihop med ögonen och drar upp underläppen och ser ut som en anka."
Det kanske inte är riktigt det jag vill höra på måndagens morgon. Jag trodde att dessa kommentarer var syskonkärlek, men nu börjar jag inse att detta är terror och plågeri och det finns inte ens ett spår av kärlek...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar