Och det är kvällar som den här. När tankarna är allt man har och man hör tystnaden ifrån ord som tidigare sagts. Knappt tjugo minuter sedan. Kvällar som den här som det känns lite tomt och det vore så lätt att trilla dit igen. En känsla i kroppen som inte riktigt vill lägga sig till ro utan den yr omkring i kroppen. Jag antar att det beror lite på filmen vi såg också, men dels också på att det känns lite som att man gått vilse. Men ni vet hur det är, vissa dagar är man svagare och mer lättpåverkad och minnena sköljer över en. Och man tar fram det bra samtidigt som det dåliga hänger i bakgrunden som en grå gardin. Och ibland vill man bara att en speciell röst ska värma ens öron.
Toppendag med PP!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar