Att ett litet sms, innehållande så få ord kan få en ur balans så fort. Det liksom skakar om hela livet och man känner sig som ett litet svagt löv som kastas hit och dit i luften av oändligt mycket starkare vindpustar. Och efter en åktur åker lövet ner till marken igen, men efter en stund blåser det igen och lövet åker återigen uppåt och snurrar omkring. Vissa dagar är blåsigare än andra. Detta är bara en metafor, för att liksom förstå själv.
Men skillnaden mellan mig och lövet är att lövet inte kan göra något åt situationen. Och att jag väljer att inte göra något åt situationen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar