Först tänkte jag ha som mål i år att sluta att skratta åt mig själv. Så fort någon skrattar åt sina egna skämt är det ju alltid någon bitter människa som gnäller över det. Men sedan tänkte jag sisådär tjugofem steg längre och kom på den ljuvliga tanken.
Om inte JAG skrattar åt mina skämt, vem ska då göra det?
Och när jag säger något som ska vara kul säger jag det ju antagligen för att jag tycker att det är roligt. Ska jag då stå där och se trist ut och pilla med hårtopparna och låtsas att det här var det tråkigaste jag hört? Självklart inte, jag ska ju skratta jag också. Förhoppningsvis ska jag inte vara den enda som skrattar bara. Det kan vara mitt mål i år istället. Att när jag skrattar åt mina skämt så skrattar folk med mig, inte åt mig, utan med mig.
Att inte skratta åt sina egna skämt är bara en fix idé tror jag. Och det är ju helt sjukt egentligen. Man kan ha det mycket värre än att skratta åt sina egna skämt. Gosh, den människan som endast hade detta lilla problem kan väl vara nöjd.
Nu ska jag göra i ordning mig och sedan knata bortåt. För idag skulle jag visst få åka BMW till skolan har L lovat mig ;) Och hon valde en lämplig dag för förut snöade det ute.
Första dagen efter lovet, det här kan bli kul =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar