För att ett förhållande ska fungera eller ja, för att man ska kunna älska överhuvudtaget, så måste man våga släppa taget om sig själv och våga låta någon tränga in. Det är inte så jävla lätt som det låter, definitivt inte. Utan det är mycket mera komplicerat. Vi hade en övning som kan omsättas i praktik inom kärlek igår. Det gäller att satsa allt och lita på att någon fångar en och det är väl där det läskiga börjar. Att lita på att någon tar emot en. Hur ska man kunna göra det? Jag har nog alltid försökt att avskärma mig en del från allt det där. Inte komma någon för nära på ett sådant sätt och egentligen har jag nog alltid klippt av banden i tid. Eller i vissa fall, försiktigt knutit upp dem. Jag tror att man ska nog inte ingå i ett förhållande eller någon slags relation förrän man vet sitt eget värde som människa. Annars finns nog risken att man blir utnyttjad och ganska så rejält krossad. Det är en obehaglig tanke att vissa människor faktiskt gör allt för att såra andra, att de låter dem satsa allt utan att ta emot dem.
Man måste våga falla som ett löv.
Men hur fan ska man våga det i denna värld??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar